Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Orala virusinfektioner

Uppdaterad: 2014-02-07
Övertandläkare Wivi-Anne Sjöberg, Oral medicin/Su/Östra sjukhuset

Granskad av: Docent, Övertandläkare Ulf Mattsson, Kliniken för käkkirurgi och Sjukhustandvård/Centralsjukhuset Karlstad

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND
 

Ett flertal virustyper kan manifestera sig i och i anslutning till munhålan. Den kliniska bilden och symptomen varierar.

De vanligast förekommande är:

  • Herpes simplexvirus (HSV)
  • Varicella-zostervirus (VZV)
  • Coxsackievirus
  • Humant papillomavirus (HPV)
  • HIV (Human Immunodeficiency Virus)


Orsak
 

Herpes simplexvirus smittar genom direktkontakt, varicella zostervirus och coxsackievirus smittar främst via inhalation av kontaminerade vätskedroppar (luftburen smitta). Smittvägen för humant papillomavirus är okänd men sannolikt sker den genom direktkontakt.



 

Herpes Simplex (HSV)
 

Herpes simplex typ 1 förekommer främst i munhålan men kan även ge genitala infektioner.
Herpes simplex typ 2 ses främst genitalt men kan förekomma i munhålan.
Av alla virusinfektioner i munhålan är herpes simplex den vanligast förekommande. Primärinfektionen, primär herpetisk gingivostomatit, drabbar främst små barn, varav några få procent får kliniska symtom. Oavsett om man har haft symtom eller inte vid primärinfektionen vandrar viruset till sensoriska nervganglier där det vilar i en latent fas. Därifrån kan viruset reaktiveras. Detta kan ske vid tillstånd associerade med nedsatt immunförsvar, men också p g a sol, kyla, trauma, hormonella förändringar eller av okänd orsak. Viruset vandrar då ut längst nerven och orsakar infektion på hud och/eller slemhinnor.
Hos en population på upp till 15 år är 40-50 % seropositiva. I vuxen ålder är upp till 80% bärare av HSV.


 

KLINISKA FYND
 


Primär herpetisk gingivostomatit
 

Sjukdomsbilden utgörs av blåsor och sår som kan förekomma i hela munnen och på läpparna. Blåsorna övergår i krustabildningar på läpparna. Det är också vanligt med feber och ett påverkat allmäntillstånd. Infektionen är mycket smärtsam och innebär ofta stora svårigheter för patienten att nutriera sig.

 

242_Bild_1.jpg

Primär herpetisk gingivostomatit



Reaktivering av herpes simplex (Herpes labialis, Herpetisk stomatit)
 

Den kliniska bilden vid en reaktivering av herpes simplex varierar mycket. Vanligast är blåsor i anslutning till läpparna och ofta i övergången mellan det läppröda och ansiktshuden (herpes labialis).
Reaktivering kan även ske intraoralt (herpetisk stomatit). Den senare ser man på den fasta, keratiniserade slemhinnan i hårda gommen eller på alveolarutskotten.
På en immunsupprimerad patient kan bilden vara mycket atypisk och lesioner kan då förekomma i hela munnen.


 

242_bild_2.jpg

Herpes labialis

 

242_bild_3.jpg

Herpetisk gingivostomatit

 

SYMTOM
 

En herpesinfektion i munhålan är ofta mycket smärtsam, även om blåsorna är små, vilket kan vara fallet vid herpetisk stomatit.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Andra virusinfektioner; Varicella zoster-virus. Vid zoster (bältros) förekommer blåsorna oftast unilateralt. Coxsackievirus orsakar höstblåsor, då är det vanligt med lesioner även på fingrar och tår.
  • ANUG (akut nekrotiserande ulcerös gingivit); kännetecknas av nekrotiska papiller och mycket dålig andedräkt.
  • Aftösa lesioner; förekommer främst på icke keratiniserad slemhinna.




UTREDNING
 

Den kliniska bilden räcker ofta för att ställa diagnos, men vid tveksamhet kan PCR-teknik användas.


 

BEHANDLING
 

Primärinfektionen är i de allra flesta fall symptomfri och kräver ingen behandling. Herpes simplex infektioner läker på 1-2 veckor utan behandling. I de fall den ger symptom är dessa ofta mycket smärtsamma och kan då behandlas farmakologiskt på samma sätt som en reaktivering av herpes simplex. Patienter med nedsatt immunförsvar kan också behandlas med farmaka. Så länge patienten har vätskande sår/blåsor/krustor har farmakologisk behandling effekt.
 

Lokal behandling
 

Aciklovir; Anti, Geavir, Zovirax
Valaciklovir; Vectavir
 



Systemisk behandling
 

Till immunkompetenta vuxna och barn från 2 års ålder:
Aciklovir; Anti, Geavir, Zovirax, 200 mg 5 ggr/dag i 5 dagar.
Till immunkompetenta vuxna och barn från 12 års ålder:
Valaciklovir; Valaciklovir, 500 mg 2 gånger per dag i 5 dagar.
Från 3 månaders ålder kan Aciklovir ges: 100 mg 5 ggr/dag i 5 dagar.



 

Varicella-zostervirus (VZV)
 

Primärinfektionen ger varicella (vattenkoppor) och till skillnad från HSV där endast några få procent får symtom ger VZV nästan alltid symtom under primärinfektionen. Den betraktas som en barnsjukdom och drabbar mer än 95% av alla barn.
Efter utläkning av primärinfektionen etableras en latensfas då viruset retineras i ryggmärgens dorsala rotganglier eller i kranialnervernas kärnor.


 

KLINISKA FYND

 

Primärinfektion (varicella)

Utslag och blåsbildning kan förekomma på hela kroppen, även i munhålan. Feber, 38-39 grader förekommer ofta.


Reaktivering (zoster)

En reaktivering kan ske vid ett sänkt immunförsvar, hög ålder eller utan känd anledning och orsakar då bältros (zoster). Bältros är vanligtvis lokaliserad till thorax men förekommer även i ansiktet och i munhålan. Patienten får ofta en mängd blåsor inom ett dermatom och utbredningen är nästan alltid unilateral. Vid ett mycket sänkt allmäntillstånd kan patienten få en generell bältros (bilateral).
Blåsorna brister efter några dagar och efterlämnar vätskande krustor som så småningom läker ut. Ofta är tillståndet mycket smärtsamt och vid utebliven eller för sent insatt antiviral behandling kan patienten få svår, långvarig postherpetisk smärta.


 

242_bild_4.jpg

Herpes zoster (extraoralt)

 

242_bild_5.jpg

Herpes zoster (intraoralt)

 

SYMTOM
 

Innan blåsor kan ses uppträder ofta prodromalsymtom i form av parestesier, stickningar och domningar i området.
Symtomen vid både vattenkoppor och bältros varierar mycket, från relativt lindriga besvär med få blåsbildningar till mycket stora besvär med svår värk och omfattande blåsbildning.
Speciellt allvarlig är den postherpetiska smärtan som kan uppkomma efter bältros. Risken för den ökar med patientens ålder samt om behandling inte är insatt inom 3 dygn.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Blås- och krustabildningar liknande en HSV-infektion kan ses men är nästan alltid unilaterala till skillnad från HSV som kan uppträda bilateralt.


 

UTREDNING
 

Diagnos ställs med PCR-teknik om man inte ställer diagnos enbart efter den typiska, unilaterala kliniska bilden.


 

BEHANDLING
 

VZV läker utan behandling och primärinfektionen (vattenkoppor) behandlas sällan. I sällsynta fall kan komplikation i form av hjärnhinneinflammation inträffa.
På grund av den stora risken för postherpetisk värk ska en reaktivering av VZV, bältros, behandlas med antivirala farmaka. Man bör starta behandlingen så fort man misstänker en bältros, (senast inom 72 timmar) och därefter etablera en läkarkontakt som tar över behandlingen.
Om patienten är immunsupprimerad eller har ett kraftigt påverkat allmäntillstånd skall läkare kontaktas. Risken för postherpetisk smärta ökar med stigande ålder hos patienten.


Systemisk behandling

Till immunkompetenta och barn över 12 år:
Aciklovir: 800 mg 5 ggr/dag i 7 dagar
Valaciklovir: 1000 mg 3 ggr/dag i 7 dagar



 

Coxsackievirus
 

Coxsackieviruset är ett enterovirus som finns i två huvudgrupper, grupp A och grupp B. De Coxsackieinfektioner som drabbar munhålan orsakas oftast av grupp A.


 

KLINISKA FYND
 

Coxsackievirus kan bland annat orsaka höstblåsor. Det är en lindrig sjukdom som främst förekommer under sommar och höst och vanligen drabbar barn under 10 år även om vuxna också kan insjukna.
Sjukdomsbilden vid infektion är blåsor i munslemhinnan, främst på tunga, kinder och i svalget. Patienten får även blåsor på huden, främst i handflator samt runt fingrar och tår.
Den kliniska bilden debuterar med röda, punktformiga förändringar som utvecklas till blåsor som sedan blir sår. Lätt feber kan förekomma.
Höstblåsor kallas på engelska Hand, foot and mouth disease men ska inte förväxlas med mul- och klövsjuka som orsakas av ett helt annat virus.


 

SYMTOM
 

Smärta i mun och hals.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Herpes simplex-stomatit
  • Varicella-zostervirus (vattenkoppor eller bältros)



UTREDNING
 

Den kliniska bilden räcker för att ställa diagnos.


 

BEHANDLING
 

Ingen specifik behandling finns.
Spontanläkning sker på 1-2 veckor.



 

Humant papillomavirus (HPV)
 

Det finns mer är 200 olika typer av HPV. Viruset infekterar selektivt slemhinnor och hudens skivepitel. Infektionen kan vara helt utan symtom, producera vårtor eller associeras med ett flertal tumörer, godartade såväl som elakartade.
Främst HPV typ 6 och 11 är associerade med vårtlika förändringar i munslemhinnan.


 

Oral vårta (verruca vulgaris)

Oral vårta (verruca vulgaris)

242_oralvårta2.jpg

Oral vårta (verruca vulgaris)


KLINISKA FYND
 

Orala vårtor (verruca vulgaris) kan finnas i hela munnen men vanligast ser man dem på läppar, gingiva, hårda och mjuka gommen samt på uvula.
De ses som avgränsade nybildningar med en helt slät eller taggig yta. De kan vara slemhinnefärgade eller vita.

 

SYMTOM
 

Inga symtom förutom irritation.


 

DIFFERENTIALDIAGNOS
 

Papillom, en godartad tumör som utgår från epitel, kan kliniskt inte särskiljas från verruca vulgaris.

 

Andra vårtlika förändringar orsakade av HPV som kan förekomma i munslemhinnan:

  • Condylom
  • Focal epitelial hyperplasi
  • Verrucöst carcinom



UTREDNING
 

Utredning och behandling sker lämpligast på specialkliniker för oral medicin.

Förändringen avlägsnas med skalpell eller stans och skickas i formaldehyd till oral patolog för att säkerställa diagnos.


 

BEHANDLING
 

Utöver kirurgisk excision behövs ingen ytterligare behandling om PAD visar en oral vårta, verucca eller papillom. Recidiverar sällan.



 

HIV (Human Immunodeficiency Virus)

 

Då individer som är infekterade med HIV, och de som har utvecklat AIDS, har en påverkan på sitt humorala infektionsförsvar, ökar risken för opportunistiska infektioner av svamp och virus.
Vad gäller virus, ökar risken för reaktivering av såväl herpes simplex som herpes zoster.

 

KLINISK BILD
 

Den kliniska bilden kan variera mycket precis som hos individer med nedsatt immunförsvar av andra anledningar. Perioderna med lesioner och symtom är ofta längre än hos friska individer.

 

BEHANDLING

 

Det finns i dagsläget bra behandling vid HIV (HAART) som blir tillgängligt för allt fler infekterade individer. God effekt av sådan behandling leder vanligen till färre orala infektioner av svamp och virus. Man kan också få indikation på att behandlingen inte fungerar (resistensutveckling) om individen får opportunistiska infektioner trots insatt antiviral behandling.

 

ICD-10
 

Herpes simplex-infektion, ospecificerad B00.9
Vattenkoppor utan komplikationer B01.9
Bältros utan komplikationer B02.9
Hand, foot and mouth disease B08.4
Virusvårtor B07


 

Referenser
 

Oral Pathology; Regezi, Sciubba, Jordan
Munslemhinnan vid hälsa och sjukdom; Axéll T
Tandvårdens läkemedel (Red L Rignell och S Mirshahi)

Urban legends series: oral manifestations of HIV infection
LL Patton, V Ramirez-Amador, G Anaya-Saavedra, W Nittayananta, M Carrozzo,
K Ranganathan

Gå till början av sidan.

Copyright © 2014, Internetmedicin AB
ID:242

Tandläkare
Utvecklas med Folktandvården Västra Götaland

Mobilversion » | Facebook och senaste nytt »