Sök faktablad
A-Ö
Mest populära
Senast publicerade
Specialitet
Tillstånd

Senast uppdaterad: 15 Jan 2018

Publicerad: 15 Okt 2012

Aftös stomatit/afte (blåsor i munnen)

Författare: Övertandläkare Maria Westin, Oralmedicin-sjukhustandvård/Odontologen, Göteborg

Granskad av: Docent, Övertandläkare Ulf Mattsson, Kliniken för käkkirurgi och Sjukhustandvård/Centralsjukhuset Karlstad

BAKGRUND

Prevalens

Aftös stomatit (afte) är en av de vanligaste orala slemhinneförändringarna. Recidiverande aftös stomatit (RAS) förekommer hos cirka 2 % av den vuxna svenska befolkningen. Förekomsten kan vara högre i andra befolkningsgrupper.
Aftös stomatit (afte) debuterar ofta i barn och ungdomsåren.

 

Orsaker

Orsaken till aftös stomatit (afte) är okänd men många etiologiska orsaker har genom åren diskuterats.

De flesta patienter med aftös stomatit är friska men tillståndet kan vara associerat med ett flertal systemsjukdomar såsom Crohns och Behçets sjukdom, vissa läkemedel, bristtillstånd (järn-, folat-, eller vitaminbrist), celiaki samt överkänslighet mot vissa födoämnen.

 

SYMTOM

Såren är ofta smärtsamma och förekommer på icke keratiniserad slemhinna.
Individens besvär beror på två faktorer: frekvens och typ av RAS.

 

KLINISKA FYND

Aftös stomatit (afte) karakteriseras av en eller flera runda, ytliga sår med omgivande erytem (halo).

RAS brukar av tradition delas upp i tre olika former:

  • Minor RAS (Ø< 10 mm)
  • Major RAS (Ø>10 mm)
  • Herpetiform aftös stomatit (Ø< 3 mm)

– Minor RAS är den vanligaste formen av RAS, cirka 80 % av fallen med RAS finns i denna grupp. Såren läker utan ärrbildning på cirka en vecka.

Bild 1, Minor RAS

– Major RAS är en svårare form av afte och benämns också Sutton’s disease eller PMNR (periadenitis mucosa necrotica recurrens).
Denna form har ofta större, solitära och djupare sår som kan ta flera veckor innan de läker. Läkningen kan ske med ärrbildning. Predilektionsställen är läppar, mjuka gommen samt gombågarna.

Bild 2, Major RAS

– Herpetiform aftös stomatit är en ovanlig form där patienten drabbas av ett stort antal små sår vanligen i munbotten eller under tungan. Såren kan bilda större sammanhängande områden och liknar herpessår men har inget med virus att göra.

I litteraturen har terminologin simplex och complex RAS blivit alltmer vanligt då man anser att storleken på såren i sig inte är lika betydelsefull som antalet sår och frekvensen av sår.

 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

Herpesinfektioner. Dessa förekommer dock oftast i gomslemhinnan och på fasta gingivan till skillnad från aftösa sår som förekommer på icke keratiniserad slemhinna. Virusprov med PCR-teknik kan vara till hjälp för diagnostiken.

 

UTREDNING

Det finns inget specifikt test som kan användas för att ställa diagnosen aftös stomatit. Diagnosen baseras på anamnes och kliniskt utseende.
Det kan finnas anledning till utvidgad utredning avseende bristtillstånd om RAS debuterar sent i livet eller om patienten uppvisar gastrointestinala besvär (t.ex. celiaki, födoämnesallergi, IBS eller IBD) eller reumatiska besvär.

 

Samband med allmänsjukdomar

Behçets syndrom

Behçets syndrom är en kronisk systemsjukdom som tillhör gruppen vaskulitsjukdomar.
Behçets syndrom är en kriteriediagnos och för att uppfylla kriterierna för diagnos ska följande uppfyllas:

Minst 3 perioder av aftösa sår under det senaste året samt minst 2 av följande symtom

  • Ögoninflammationer
  • Positivt patergitest (hudtest som framkallar ett intradermalt trauma)
  • Återkommande genitala sår
  • Hudlesioner (erytema nodosum (knölros))

PFAPA

Det finns ett mycket ovanligt tillstånd hos barn/ungdomar där man förutom återkommande aftösa sår har feber periodvis tillsammans med pharyngit och cervikal adenit. Tillståndet kallas PFAPA (periodic fever, aphtous stomatitis, pharyngitis, adenitis).
2/3 av barnen förbättras efter tonsillectomi.

 

BEHANDLING

  1. Utred och behandla eventuell bakomliggande sjukdom
  2. Patienten ska undvika allt som förvärrar symtom
  3. Behandling ska övervägas endast om patienten själv efterfrågar det

De flesta individer har dock begränsade besvär och klarar sig bra utan behandling.
Ett begränsat antal patienter har dock uttalade svårigheter att äta och ibland att tala, vilket leder till en märkbart sänkt livskvalitet för patienten.

Målet med eventuell behandling är att minska smärtan, reducera perioden med sårbildning och försöka förlänga perioden mellan skoven.
Det erbjuds idag ett stort antal terapiformer.
Principen för behandling är enklast möjliga behandling i förhållande till biverkningar och kostnader.

 

Tandkrämer

  • Zendium
  • Sinaftin

Dessa tandkrämer har i studier visat sig ha viss effekt på RAS jämfört med placebo.

 

Munsköljning

  • Klorhexidinsköljning kan reducera symtom samt minska risken för sekundärinfektion och därmed underlätta läkningen.
  • Benzydamin hydroklorid (Andolex) sköljning har visat ha viss smärtlindrande effekt.

 


Steroider

Klobetasol propionat, munhålegel, 0,025 %, för sköljning. ½ matsked 2-3 minuter en gång dagligen i 3-5 par dagar i samband med debut av RAS.
Avsikten är att bryta den inflammatoriska process som leder till sårbildning.

 

Antibiotika, lokalbehandling

Klortetracyklin, kapslar à 250 mg.
Innehållet i en kapsel löses i 15 ml vatten. Munnen sköljes i 3-4 minuter 4 gånger dagligen i 4 dagar. Därefter minst en veckas uppehåll.
Klortetracyklin bör ej användas till barn på grund av risk för missfärgningar av tänderna eller till gravida på grund av dess teratogena effekter.

 

Immunomodulerande behandling

Talidomid har i flera studier visat sig ha mycket god effekt på patienter med svåra besvär av RAS. Det finns dock stora begränsningar i användandet på grund av risk för fosterskador samt risk för neurologiska skador.
Behandling med Talidomid bör endast ske på strikta indikationer och alltid i samråd med läkare.

 

Referenser

Baccaglini L. Urban legends: recurrent aphthous stomatitis.
Oral Dis,2011 Nov;17(8):755-70

Mattson U, Jontell M, Sahlman R. Recidiverande aftös stomatit. Tandläkartidiningen Årg 96 NR3, 2004.

Scully C, Porter S. Recurrent aphthous stomatitis.
British Journal of Oral and Maxillofacial Surgery 46 (2008) 198-206

Axell. Munslemhinnan vid hälsa och sjukdom. Gothia förlag. 2009.