Aplasi av överkäkslateralen, ortodontisk luckslutning vs. lucköppning

BAKGRUND

Den vanligaste orsaken till avsaknad av laterala incisiver i överkäken är agenesi, det vill säga medfödd avsaknad av tandanlaget. Prevalensen är 1.5-2% i den skandinaviska befolkningen. Överkäkslateraler kan också ibland behöva extraheras på grund av rotresorption eller trauma. Vid normal bettutveckling erupterar de laterala överkäksincisiverna vid 8-9 års ålder. Om primära överkäkslateraler persisterar och de permanenta incisiverna ej erupterat, kan diagnostiken enkelt göras med en röntgenundersökning.

Efter att diagnosen fastställts är det viktigt att säkerställa hörntandens eruption. Förekomst av ektopiskt belägen hörntand är större om överkäkslateralen saknas. Därför är det ofta lämpligt att den primära lateralen och primära hörntanden extraheras vid 9-10 års ålder för att möjliggöra komplikationsfri eruption av hörntanden. I det obehandlade permanenta bettet ser man ofta glesställning i överkäksfronten samt att hörntanden erupterat i roterad position på lateralens plats.

INDIKATION FÖR BEHANDLING

Psykosocial otillfredsställelse på grund av påverkad estetisk.

BEHANDLING

Det finns två behandlingsstrategier: Ortodontisk luckslutning eller utrymmesbevarande åtgärd. Om man vill bevara utrymmet är behandlingsalternativen tandstödd fast protetik, resinretinerad etsbro, implantatstödd krona eller autotransplantation. De vanligaste terapivalen är ortodontisk luckslutning eller implantatstödd krona. Hos många patienter är flera behandlingsalternativ möjliga.

Det finns ett antal faktorer att ta hänsyn till vid beslut om terapival:

• Utrymmesförhållanden i överkäken
• Tillväxtmönster
• Ocklusion – molarrelation
• Status på granntänder
• Mjukvävnadsprofil

Förstahandsvalet är att göra en ortodontisk luckslutning om båda alternativen är möjliga. Fördelarna med detta är att något främmande material ej behöver sättas in i käken och att patienten kan färdigbehandlas vid en lägre ålder samt att adaptationen av tänder och omkringliggande vävnad kan ske på ett naturligt sätt.

Om man behöver ersätta den saknade överkäkslateralen är en implantatstödd krona ofta förstahandsalternativet, om det finns förutsättningar för det. Oftast krävs att man gör en ortodontisk lucköppning för att få plats för implantat och krona. Vid tidig lucköppning finns det risk för minskad benvolym, varför denna preprotetiska lucköppning bör göras så sent som möjligt. Ibland vill man placera de ”egna” tänderna i den mest estetiska zonen och placera tandersättningen längre bak. Vid implantatersättning är patienten sällan färdigbehandlad före 19 års ålder.

PROGNOS / UPPFÖLJNING

Olika biotyper med varierande anatomiska förutsättningar(benvolym, papillstorlek, bågform) påverkar prognosen. Skelettala förändringar pågår även under vuxenperioden. Uppföljande studier har visat att vid implantatstödd krona i estetiska zonen har vissa oönskade komplikationer uppstått; missfärgad gingiva, papilldegeneration, synlig skruv och infraocklusion.

Vid luckslutning, dvs när hörntanden står på lateralens plats, har studier visat ett missnöje från patienter och lekmän, med hörntandens färg vilket sällan är problemet vid en implantatstödd krona.

Retention kan också vara ett bekymmer. Det vanligaste problemet är recidiv efter luckslutning, varför en permanent bondad retainer ofta är nödvändig för bibehållande av behandlingsresultatet.

SLUTSATS

Ortodontiskt förflyttade tänder har förmåga att anpassa sig till naturliga förändringar i bettet och käkarna. Om båda behandlingsstrategierna är möjliga, är luckslutning att föredra.

NATIONELLA RIKTLINJER 2022

Referenser

Zachrisson B, Rosa M, Toreskog S (2011) Congenitally missing maxillary lateral incisors: Canine substitution. Am J Orthod Dentofacial Orthop 139;434-444.

Robertsson S, Mohlin B (2000) The congenitally missing upper lateral incisor. A retrospective study of orthodontic space closure versus restorativetreatment. Eur J Orthod 22;697-710.

Thilander  B (2008) Orthodontic space closure versus implant placement in subjects with missing teeth. J Oral Rehabil 35 Suppl 1; 64-71.

Schneider U, Mosser L, Fornasetti M, Piattella M and Siciliani G (2016) Esthetic evaluation of implants vs caanine substitution in patients with congenitally missing maxillary lateral incisors: are there any new insights? Am J Orthod Dentofacial Orthop, 150, 416-424.

Josefsson E and Lindsten R (2019) Treatment of missing maxillary lateral incisor: a clinical and aesthetic evaluation. Eur J Orthod 24;41(3):273-278.

Pancherz H, Bjerklin K, Hashemi K (2015) Late adult skeletofacial growth after adolescent Herbst therapy: a 32-year longitudinal follow-up study. Am J Orthod Dentofacial Orthop. 147, 19-28.