Nationella riktlinjer för tandvård

BAKGRUND

Den 27 september 2022 publicerades Socialstyrelsens nationella riktlinjer för tandvård. Riktlinjerna ger rekommendationer om tandvård för barn (under 18 år) och vuxna (från 18 år), och ersätter 2021 års version av riktlinjerna. Riktlinjerna gäller i första hand allmäntandvård, men vissa rekommendationer gäller också specialisttandvård.

Detta faktablad innehåller information om hur Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer och huvudbudskapen i Nationella riktlinjer för tandvård.

• Läs mer: Stöd för styrning och ledning är en huvudrapport som riktar sig särskilt till beslutsfattare, men den innehåller endast en del av de fullständiga riktlinjerna. På Socialstyrelsens webbplats finns fördjupande och mer fackspråkliga delar, bland annat en detaljerad översikt av alla 381 rekommenda­tioner (Tillstånds- och åtgärdslista) och kunskaps­underlaget för rekommendationerna.

SOCIALSTYRELSENS RIKTLINJEUPPDRAG

Socialstyrelsen har ett löpande uppdrag att utarbeta nationella riktlinjer för god vård och omsorg inom de områden där vården och omsorgen tar stora resurser i anspråk. Riktlinjerna fokuserar i första hand på frågor där behovet av vägledning är särskilt stort. I uppdraget ingår att ta fram rekommenda­tioner, indikatorer, målnivåer och utvärderingar.

Riktlinjerna ska bidra till att resurserna i tandvården, den övriga hälso- och sjukvården och socialtjänsten (den kommunala omsorgen) används effektivt, fördelas efter befolkningens behov samt styrs av systematiska och öppna prioriteringsbeslut. Syftet är att höja kvaliteten i vården och omsorgen genom att rätt åtgärd används för rätt patientgrupp eller brukargrupp. Målet är att bidra till att patienterna och brukarna får en jämlik och god vård och omsorg, och att främja en god hälsa för alla. Riktlinjerna är inte heltäckande, utan omfattar ett urval av relevanta hälsotillstånd och åtgärder.

De nationella riktlinjerna för tandvård vänder sig till beslutsfattare i tandvården och ger vägledning för beslut i styrnings- och ledningsfrågor. Riktlinjerna kan till exempel användas som underlag för att fördela resurser, ändra ett arbetssätt eller en organisation och ta fram nationella, regionala och lokala vårdprogram.

Rekommendationerna ger även dig som möter patienter vägledning i beslut om behandling. Men utöver rekommendationerna måste du ta hänsyn till individens särskilda förutsättningar och önskemål samt din egen professionella kunskap. Samtidigt kan du se riktlinjerna som en kunskapsbank för den forskning som finns inom de olika områdena.

Riktlinjerna ingår slutligen i underlaget när Tandvårds- och läkemedels­förmånsverket (TLV) beslutar vilka åtgärder som ska få statligt tandvårds­stöd. Därmed bidrar också tandvårdsstödet till en mer kunskapsbaserad, effektiv och jämlik vård.

STÖRRE REVIDERING 2021 – OCH MINDRE UPPDATERING 2022

Versionen från 2022 är en mindre uppdatering av versionen från 2021, där Socialstyrelsen tagit hänsyn till synpunkter från olika intressenter. Versionen från 2021 var i sin tur en större omarbetning av riktlinjerna från 2011. Sedan 2011 har riktlinjerna utökats med rekommendationer för nya grupper och områden:

• Barn
• Personer som behöver särskilt stöd, exempelvis på grund av skörhet eller funktionsnedsättningar
• Implantatkirurgi
• Odontologisk radiologi (datortomografi)

Dessutom ligger större fokus på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. En del av dessa åtgärder ingår även i Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. Socialstyrelsen avser att fördjupa barnperspektivet i riktlinjerna framöver.

De största förändringarna för dig som jobbar kliniskt kan du läsa mer om i ett separat faktablad:

Nationella riktlinjer för tandvård – tips för kliniskt verksamma

NATIONELLA RIKTLINJER OCH INTERNETODONTOLOGI

I samband med publiceringen av 2022 års Nationella Riktlinjer för Tandvård har Internetodontologi valt att gå igenom Socialstyrelsens samtliga 381 rekommendationer och koppla dem till våra befintliga faktablad. Ni som läsare kan hitta en utfällbar ruta direkt i texten där tillståndet tas upp, eller i slutet av faktabladet. Exempelvis:

SOCIALSTYRELSENS TYPER AV REKOMMENDATIONER

Socialstyrelsen rekommenderar tandvården att erbjuda vissa åtgärder till patienter med vissa hälsotillstånd. Riktlinjerna innehåller tre typer av rekommendationer: rekommendationer med prioritet 1–10, rekommendationen FoU och rekommendationen icke-göra (se tabell 1).

Tabell 1. Socialstyrelsens olika typer av rekommendationer

Effektiva åtgärder vid svåra hälsotillstånd prioriteras högst

För att kunna ge rekommendationer om vilka åtgärder som är mest angelägna, rangordnar Socialstyrelsen åtgärder för olika hälsotillstånd. Rangordningen baseras på en samlad bedömning av:

• hälsotillståndets svårighetsgrad (utgångspunkt för rangordningen)
• åtgärdens effekt
• kostnadseffektivitet

• Läs mer i bilagorna på Socialstyrelsens webbplats:
  • Metoderna för rangordningsprocessen, bedömning av tillståndets svårighetsgrad och sammanställning om åtgärdens effekt beskrivs i webbilagan Metodbeskrivning.
  • Metoden för att bedöma kostnadseffektivitet beskrivs i webbilagan Hälsoekonomiskt underlag.

Socialstyrelsen utvärderar tandvården med hjälp av indikatorer

Socialstyrelsen rapporterar återkommande om läget i tandvården, liksom i den övriga hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Myndigheten utvärderar bland annat hur de nationella riktlinjerna används och påverkar praxis i verksamheterna. Utvärderingarna utgår från indikatorer och målnivåer som tas fram i riktlinjearbetet, men belyser också andra aspekter.

Indikatorerna för tandvården är tänkta att spegla ett urval av rekommenda­tionerna i riktlinjerna och olika aspekter av god vård. Målet är också att du ska kunna använda indikatorerna för att:

• följa upp och utveckla din verksamhet
• följa upp och jämföra tandvårdens strukturer, processer och resultat över tid – lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt
• förbättra tandvårdens kvalitet och effektivitet

Målnivåerna för tandvården anger hur stor andel av en patientgrupp som bör komma ifråga för en viss undersökning eller behandling, och är alltså nivåer som tandvården bör sträva efter att nå. De fastställs enligt en beprövad modell, som inkluderar både statistiska underlag och en konsensusprocess.

• Läs mer:
  • Indikatorerna redovisas i rapporten Indikatorer för tandvård.
  • Målnivåerna redovisas i rapporten Målnivåer för tandvård.

RIKTLINJERNAS HUVUDBUDSKAP

Riktlinjerna innehåller rekommendationer om att främja hälsa och förebygga sjukdomar, utreda och diagnostisera samt behandla och rehabilitera. Många rekommendationer är kvar sedan den första versionen av riktlinjerna från 2011, ibland något justerade. Här presenteras huvudbudskapen i Nationella riktlinjer för tandvård kortfattat. I ett annat faktablad presenteras ett urval av rekommendationerna:

Nationella riktlinjer för tandvård – tips för kliniskt verksamma

Viktigt att bedöma risker och behandla orsaken till problemen

Tandvårdspersonalen behöver arbeta systematiskt för att ta tillvara tandvårdens resurser effektivt. Ett arbetssätt är systematiskt om det är dokumenterat, väl känt i organisationen och tillämpas. De bör till exempel:

Satsa mest på dem med störst behov

Med stöd av de systematiska arbetssätten kan tandvården också kalla varje patient till basundersökningar lagom ofta. Det betyder att vuxna patienter med hög risk för dålig munhälsa undersöks oftare (en gång per 1–1,5 år) än patienter med låg risk (en gång per 2–3 år). På så sätt får patienterna med hög risk bättre tillgång till tandvården och sannolikt bättre munhälsa på sikt, medan patienterna med låg risk sparar tid och pengar.

Det är viktigt att också barn och besöker tandvården för en basundersökning så ofta som det behövs men inte oftare. Även för barn har differentierade revisionsintervall hög prioritet, prioritet 3, och för barn behöver även bettutvecklingen bedömas systematiskt. 

För både barn och vuxna kan tandvårdskontakten upprätthållas mellan basundersökningarna vid behov, till exempel genom digitala avstämningar eller fysiska besök hos en tandhygienist, för att främja en fortsatt god munhälsa.

Tandvården är viktig för att förebygga ohälsa

En god munhälsa är viktig för människors allmänna livskvalitet. Munhälsan påverkar bland annat den näringsintaget, risken för infektioner och inflammationer i resten av kroppen och livskvaliteten.

Tandvården behöver därför förebygga dålig munhälsa, till exempel genom att uppmärksamma ohälsosamma matvanor, rökning med mera – riskfaktorer som är gemensamma för flera munsjukdomar och andra sjukdomar. Tandvården kan ge stöd vid sådana ohälsosamma levnadsvanor tillsammans med annan hälso- och sjukvård, för att främja munhälsan och därmed även den allmänna hälsan. En del tandvårdspersonal har kompetens att arbeta med beteendeförändringar, till exempel med metoderna rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal, för andra kommer det att krävas kompetensutveckling.

Tandvården behöver samverka mer med andra aktörer

Tandvården behöver samverka mer med den övriga hälso- och sjukvården, barnhälsovården, skolan, socialtjänsten (det vill säga den kommunala omsorgen) med flera aktörer, för att främja en god munhälsa i befolkningen. Då krävs bland annat att tandvården inkluderas i hälso- och sjukvårdens övergripande arbete med bättre samordning.

Munhälsan har till exempel stor betydelse för den allmänna hälsan hos barn. Tillsammans med barnhälsovården och skolan kan tandvården nå i princip alla barn med råd om goda mat- och munhygienvanor. Gemensamma budskap om mat och daglig tandborstning med fluoridtandkräm skapar tydlighet. Sådan samverkan är särskilt viktig i områden där invånarna generellt har hög risk för dålig munhälsa, och där barnen oftare har karies än i andra områden. Där behövs satsningar för att minska hälsoskillnaderna i befolkningen.

Läs även faktabladet ”Primär kariesprevention tidigt i livet – Bevara det friska friskt”

Tandvården bör också verka för att ingå i vårdkedjan kring patienter som får vård hos flera instanser. Både tandvårdsbehovet och den dagliga munvården behöver till exempel uppmärksammas när en patient ska gå över från sjukhusvård till kommunal omsorg.

Vidare kan en del personer med särskilda behov behöva tandvård på plats på till exempel ett vård- eller omsorgsboende. Personal på sådana boenden behöver utbildning av tandvården, för att kunna stödja de boende i sin dagliga munvård.

Satsa mer på effektiv behandling och samtalsstöd

Det är viktigt att förebygga och bromsa karies, men större kariesskador behöver repareras. När man reparerar djupa kariesskador riskerar tandpulpan att blottas, och patienten kan få infektioner och tandvärk. För att undvika det  kan behandlaren ta bort kariesskadan i två steg (stegvis exkavering), eller endast ta bort en del av den (selektiv exkavering).

Det finns också fortfarande ett stort behov av att behandla tandpulpan och utföra rotbehandling. Vanliga orsaker till att tandpulpan skadas är djup karies, tandlagningar och slag mot tänderna. Hos barn är skador på grund av olycksfall vanligt, och vid tandfraktur med pulpablotta på en permanent tand bör barnet behandlas med partiell pulpotomi. För vuxna som skadat tandpulpan på grund av karies kan behandlingen bli effektivare om tandvården oftare använder metoden pulpektomi i stället för pulpaöverkappning. Pulpektomi tar längre tid men minskar risken för större tandvårdsbehov längre fram.

Vid sjukdomarna parodontit och periimplantit är en god munhygien avgörande för att annan behandling ska fungera. Tandvården bör satsa på stöd till patienterna för att stärka munhygienen, eftersom det kan ge stora hälsovinster och kostnadsbesparingar.

Vidare bör alla vuxna patienter med svår smärta och funktionsstörningar i käkarna erbjudas stöd i form av kvalificerat rådgivande samtal. Detta är centralt för att stödja nödvändig egenvård och beteendeförändringar. Tandvården behöver satsa mer än i dag på sådant stöd.

Barn och vuxna som saknar en eller flera tänder bör framför allt behandlas när tandförlusten innebär funktionsnedsättningar – till exempel om patienten har svårt att äta eller tala, eller påverkas psykosocialt.

ATT IMPLEMENTERA NATIONELLA RIKTLINJER – för en jämlik tandvård

Implementering handlar om att

• införa nya behandlingar och metoder och få dem att användas varaktigt på rätt sätt
• och att utmönstra behandlingar och metoder som inte har tillräcklig effekt, eller till och med är skadliga.

Det är alltid en utmaning i arbetet att prioritera etiskt mellan olika åtgärder och patientgrupper. Forskning visar att implementering kan genomföras planerat och framgångsrikt. Ledarskapet är centralt i denna process som bygger på en analys av den egna verksamheten med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna.

Regionernas nya struktur för kunskapsstyrning i hälso- och sjukvården väntas bli ett viktigt stöd för implementeringen av nationella riktlinjer och andra kunskapsstöd, med formaliserad samverkan på regional och lokal nivå.

Socialstyrelsen har tagit fram en webbutbildning som stöd för dig som kommer arbeta med de nationella riktlinjerna för tandvård. Syftet med webbutbildningen är att öka kunskapen om riktlinjerna samt stödja implementeringen av dem. Du hittar utbildningen här.

• Läs mer om implementering i rapporten Stöd för styrning och ledning eller i Socialstyrelsens broschyr Om implementering.

Referenser

1. Socialstyrelsen, 2022. Nationella riktlinjer för tandvård
2. Socialstyrelsen, 2022. Stöd för styrning och ledning
3. Socialstyrelsen, 2022. Indikatorer för tandvård
4. Socialstyrelsen 2022. Målnivåer för tandvård
5. Socialstyrelsen, 2012. Om implementering