Behandling av djup dentinkaries i primära tänder
Djup dentinkaries hos barn kan orsaka smärta, infektioner och påverka bettutvecklingen. Behandling syftar till att bevara pulpans vitalitet genom selektiv eller stegvis exkavering. Dessa metoder minskar risken för pulpaexponering och möjliggör tandbevarande behandling.
Faktabladets innehåll
Originaltext författad av: Stecksén-Blicks Christina
BAKGRUND
Djup dentinkaries hos barn kan undvikas genom åtgärder för att förebygga och tidigt behandla tidiga tecken på kariessjukdom. Förutom smärta och risk för infektioner kan djup obehandlad karies i primära tänder leda till behov av tandextraktioner med följdverkningar som påverkan på bettutvecklingen, ökad risk för karies i de permanenta tänderna och tandvårdsrädsla.
Djup dentinkaries med risk för pulpaexponering avser en omfattande dentinkariesskada som överstiger 2/3 av dentintjockleken och som vid fortsatt exkavering bedöms kunna resultera i att pulpan blottläggs. Tillståndet bedöms ha hög svårighetsgrad enligt de Nationella Riktlinjerna för tandvård.

Bibehållandet av pulpans vitalitet med biologiska metoder är centrala vid behandling av djupa kariesangrepp. Traditionellt har djupa kariesangrepp i vitala tänder behandlats genom avlägsnande av all karierad tandvävnad (fullständig exkavering), vilket kan leda till att pulpan exponeras. Exponering av pulpan är en kritisk faktor för det långsiktiga resultatet av behandlingen och bör undvikas så långt det är möjligt i en vital tand. För att minimera denna risk i tänder med kariesangrepp som når den inre tredjedelen av dentinet finns andra mer pulpavänliga tekniker för borttagning av karies. En grupp kariesexperter från 12 länder har tagit fram konsensusrekommendationer om kariesexkavering. Vid djupa kariesskador i tänder med vital pulpa utan tecken på irreversibel pulpit där risk för pulpaläsion föreligger vid fullständig exkavering bör man försöka undvika att pulpan exponeras genom att ta bort kariesskadan antingen: