Förebyggande av smärta vid behandling av barn och unga
Att känna smärta är en skyddsmekanism. I tandvården är det centralt att förebygga smärta för att undvika rädsla och negativa erfarenheter, särskilt hos barn som har högre smärtkänslighet. Genom metoder som Tell-show-do och användande av anestesi kan behandlingar utföras smärtfritt.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Att kunna känna smärta är en skyddsmekanism mot vidare och större kroppskador. Livet genom lär sig människor att förhålla sig till olika smärtframkallande incidenter. På så sätt skapas personspecifika depåer av erfarenheter. Att uppleva smärta innebär någon form av lidande. Dock kan smärta i vissa sammanhang betraktas som nödvändig. Till exempel kan barn och ungdomar välja att uthärda sportrelaterad smärta för att uppnå högt uppsatta mål.
I kontrast till detta är inställningen till smärta i vård och tandvård att skydda patienten från negativa upplevelser. Idag är det normativt att, invasiv samt icke invasiv, tandvård ska utföras med alla till bjuds stående medel för att inte tillfoga patienten smärta som kan förebyggas.
Smärta är en ytterst subjektiv upplevelse betingad av individens interna faktorer samt externa förhållanden. Förbundet International Association for the Study of Pain (IASP), som sprider den globala kunskapen i ämnet, definierar smärta som ”en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan”. Såtillvida konstateras att smärtupplevelsen är mångfaktoriell med sensoriska och emotionella komponenter. Därmed fastställs också att endast individen kan äga och definiera sin smärtupplevelse.
Barn har annorlunda förutsättningar att uppleva smärta jämfört med vuxna. Barns smärtkänslighet anses allmänt vara högre på grund av otillräcklig mognad i det unga centrala nervsystemet (CNS). Vidare kan barns och ungdomars allmänna mognadsgrad, kognitionsförmåga och känsloläge bidra till högre sensibilitet för smärtstimuli. Dock ska poängteras att barn inte alltid har förmåga eller mod att verbalisera eller på annat sätt uttrycka sin smärtupplevelse. Däremot visar studier att barn och ungdomar oftast koopererar till invasiv tandvård trots upplevd smärta och rädsla. Därför måste tandläkaren säkerställa att behandling alltid utförs smärtfritt, med hänsyn till patientens unika förhållanden.
En smärtstimulus, orsakad av en tandvårdsprocedur, kan trigga i gång utvecklingen av tandvårdsrädsla. Medan individens rädsla inför stundande tandvård kan få procedursmärta att upplevas mer intensiv. Sådana negativa erfarenheter av tandvård kan leda till att barn och ungdomar uteblir från vidare behandlingar. I förlängningen kan uteblivande från tandvård resultera i sämre tand- och oralhälsa. Därför är det betydelsefullt att alltid förebygga uppkomsten av smärta i samband med tandvård.
Tandvårdsrädsla kombinerad med vårdbehov är fortfarande den vanligaste anledningen till att barn och ungdomar remitteras till pedodontist. Många av de remitterade fallen till pedodonti kliniker uppvisar tandvårdsrädsla samt specifik rädsla för injektion och smärta.
SMÄRTA I TANDVÅRDEN
Den vanligaste typen av smärta i tandvården är procedursmärta som kan orsakas av både invasiva och icke invasiva behandlingsmoment. Procedursmärta förebyggs därför främst genom noggrant genomtänkta och genomförda behandlingstekniker samt genom användning av lokalanestesi vid all invasiv tandvård.
