BAKGRUND

Karies i det primära bettet kan förekomma hos barn från det att första tanden erupterar vid ca 8 mån ålder tills den sista primära tanden exfolierar vid ca 11 års ålder. Karies orsakas av överväxt av acidura bakterier som utsätts för sockerstress vilket påverkar biofilmens syraproduktion och orsakar pH-sänkning i saliven, vilket kan leda till upplösning av emaljen.

Obehandlad karies kan leda till pulpanekros, infektion och i värsta fall sepsis. Obehandlad karies påverkar livskvaliteten hos barn eftersom den orsakar smärta och kan leda till allmänpåverkat hälsotillstånd.

Lokala faktorer vid obehandlad karies:

• Obalans i biofilmen med övervikt av acidura bakterier
• Påverkas av yttre miljöfaktorer, sockerintag och munhygien
• pH-sänkning i saliven orsakar upplösning av emaljen

Karies delas vanligtvis upp i två stadier beroende på omfattning:

• Emaljkaries/initial karies
• Dentinkaries/manifest karies

Early childhood caries (ECC) definieras som första tecknet på en kariesskada hos barn upp till 6 års ålder. Severe early childhood (s-ECC) definieras som varje tecken på karies hos barn upp till 3 års ålder.

Epidemiologi

Karies är en av de vanligaste icke smittsamma sjukdomarna hos barn och förekommer i alla länder men är ojämnt fördelad i populationen.

Sjukdomen har en tydlig socioekonomisk polarisering där barn som lever under socialt sämre levnadsvillkor både har oftare och svårare karies. Globalt finns rapporterat att 19-98 procent av förskolebarn uppvisar karies. I Sverige rapporteras att i genomsnitt ca 4 procent av 3-åringar har dentinkaries. Vid 6 års ålder är andelen ca 23 procent vilket visar en stor ökning av karies i förskoleåldern.

I områden med lägre socioekonomiskt status är andelen barn med karies betydligt högre.