Mesiodens
Mesiodens är en vanlig form av övertalig tand som ofta påverkar incisivernas eruption. Tidig diagnos är avgörande för korrekt behandling och för att undvika komplikationer som bettavvikelser, eruptionshinder och tandrotation.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Mesiodens definieras som ett övertal beläget i premaxillan mellan de centrala incisiverna. Övertaliga tänder definieras som tänder vilka utvecklas utöver den ordinarie dentitionen. Övertal förekommer i både den primära och permanenta dentitionen men mer sällsynt i den primära dentitionen. I det permanenta bettet är prevalensen 1- 3%.
Mesiodens är den vanligaste övertaliga tanden med en prevalens på 0,15-1,9% och är vanligare hos pojkar än flickor med en ratio 2:1. De flesta övertal är lokaliserade till maxillan där 80-90% av alla övertal återfinns. De flesta av dessa finner man i maxillans anteriora delar och mesiodens är därmed en av de vanligaste tandutvecklingsstörningarna. En mesiodens som inte påverkar tandutvecklingen kan förbli oupptäckt vilket innebär att prevalenssiffror kan vara högre än rapporterat.
Mesiodens kan förekomma som enstaka eller multipla övertal, där enstaka mesiodens utgör ca 80% av fallen. De ses uni- eller bilateralt, oftast palatinalt belägna, med stor variation i form och läge. Mesiodentes påverkar ofta de permanenta incisivernas position och eruption, de kan utgöra eruptionshinder och orsaka störningar i bettutvecklingen. Det är därför viktigt att diagnosticera mesiodentes i ett tidigt skede för att säkerställa optimal behandling vid rätt tidpunkt. Det är inte ovanligt att man vid mesiodens ofta även ser andra störningar i tandutvecklingen, både övertal och undertal i andra regioner förekommer.
Multipla övertaliga tänder, inklusive mesiodens, är ovanligt men ses frekvent i samband med vissa kraniofaciala anomalier såsom läpp-käk-gomspalt, Gardners syndrom och cleidokranial dysplasi.
Etiologi/Indikation
Idag är den mest accepterade teorin att övertaliga tänder utvecklas som ett resultat av en lokal, oberoende hyperaktivitet i tandlisten. Etiologin är ännu oklar men anses vara en kombination av genetik och miljöfaktorer. Mesiodens ses ofta familjärt i flera generationer och flera studier har påvisat en genetisk koppling till övertaliga tänder. Många av de molekylära signalfaktorer som är involverade i den normala utvecklingen av tandanlag kan även inducera övertaliga anlag om regleringen inte fungerar. Man har i studier exempelvis sett att mutationer i LRP5 och BMP4 är associerade med mesiodens.
KLINISKA FYND
Mesiodens upptäcks oftast som bifynd vid röntgenundersökning av annan orsak, vanligen:
