Strukturerad inskolning för barntandvård
Tandvårdsrädsla och behandlingsproblem (DBMP) påverkar 15 % av barn i Sverige och kan leda till undvikande av tandvård, försämrad munhälsa och ökad kariesrisk. Behandling inkluderar psykologiska metoder som inskolning med Tell-Show-Do och KBT för att minska rädslan och förbättra samarbetet.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Figur anpassad av Arnrup (2003) efter data enligt Klingberg (1995).
Det finns en omfattande forskning kring behandlingsproblem av psykologisk art i barn- och ungdomstandvården. Nomenklaturen är inte självklar utan flera begrepp används. Behandlingsproblem av psykologisk art – Dental Behaviour Management Problems förkortat till DBMP är bristande samarbete med ett beteende som försvårar eller omöjliggör tandbehandling, dvs. DBMP är en värdering som görs av tandvårdsteamet. Tandvårdsrädsla är patientens upplevelse – Dental Fear förkortat till DF, avser en reaktion på ett väldefinierat objekt, eller ängslan som är mer ospecifik. Begreppet fobi används för att beskriva en intensiv, irrationell rädsla, där den känslomässiga reaktionen hindrar patienten från att hantera de krav som ställs i situationen, i detta fall tandvårdssituationen, vilket kan vara förknippat med olika grad av undvikandereaktioner. Förekomsten av tandvårdsrädsla (DF) och, eller psykologiska behandlingsproblem (DBMP) är för barn och ungdomar i Sverige omkring 15%. Det är visat att de olika fenomenen bara delvis överlappar varandra. I en stor populations-studie utförd i Göteborg skattades 7% av barnen (4–6 och 9–11 år gamla) vara tandvårdsrädda (DF), och 11% uppvisade behandlingsproblem (DBMP). Av de tandvårdsrädda barnen uppvisade 61% även behandlingsproblem, medan enbart 27% av barnen med behandlingsproblem skattades som tandvårdsrädda.
Behandlingsproblem inom tandvården beror inte alltid på rädsla, ängslan eller någon form av fobi, utan förklaringar till behandlingsproblemen kan vara;
- Barnets egen person (ålder och mognad, generell ängslan, temperament, beteende och begåvning)
- Föräldrarna (tandvårdsrädsla, kompetens och uppfostringsmetod)
- Omgivningen (socioekonomi, normer och värderingar)
- Tidigare erfarenheter från bland annat tandvård
- Samspelet mellan tandvårdsteam, patient och förälder. Att lämna återbud eller utebli från planerade besök är ett vanligt fenomen och ibland en konsekvens av rädsla.
En konsekvens av tandvårdsrädsla
Förekomsten av uttalad tandvårdsrädsla har varit oförändrad i Sverige de senaste åren trots en förbättrad munhälsa hos befolkningen som helhet. Tandvårdsrädsla har en indirekt koppling till tandvårdsvanor och det är vanligt att rädda personer avstår från tandvård. Undvikandet av tandvårdsbesök kan leda till en försämrad oral hälsa och i sin tur ha en negativ inverkan på individens vardag. Detta orsakar ett större tandvårdsbehov, som i sin tur leder till ytterligare smärtsamma behandlingar och att en ond cirkel (vicious circle) bildas. På sikt är denna onda cirkel svår att bryta och leder till negativa förväntningar, ökad rädsla och en känsla av skam inför kommande behandling. Barn med rädsla för tandläkaren har fler kariesangripna ytor på sina permanenta tänder än barn som inte är rädda. Barn som upplevt smärta vid tandvårdsbehandling har fler lagade ytor på sina permanenta tänder än de barn som inte hade upplevt smärta hos tandläkaren. Tandvårdsrädsla bör betraktas som ett folkhälsoproblem som i sin extrema form kan ge betydande konsekvenser för såväl patienten som för tandvården och för samhället i stort.
