Tandvårdsrädsla hos barn
Tandvårdsrädsla och behandlingsproblem (DBMP) påverkar 15 % av barn i Sverige och kan bero på tidigare negativa upplevelser, föräldrars rädsla eller socioekonomiska faktorer. Behandling inkluderar psykologiska metoder som Tell-Show-Do samt KBT för att minska rädslan och förbättra samarbetet.
Faktabladets innehåll
Det finns en omfattande forskning kring behandlingsproblem av psykologisk art i barn- och ungdomstandvården. Nomenklaturen är inte självklar utan flera begrepp används. Behandlingsproblem av psykologisk art – Dental Behaviour Management Problems förkortat till DBMP är bristande samarbete med ett beteende som försvårar eller omöjliggör tandbehandling, dvs. DBMP är en värdering som görs av tandvårdsteamet. Tandvårdsrädsla är patientens upplevelse – Dental Fear förkortat till DF, avser en reaktion på ett väldefinierat objekt, eller ängslan som är mer ospecifik. Begreppet fobi används för att beskriva en intensiv, irrationell rädsla, där den känslomässiga reaktionen hindrar patienten från att hantera de krav som ställs i situationen, i detta fall tandvårdssituationen, vilket kan vara förknippat med olika grad av undvikandereaktioner. Förekomsten av tandvårdsrädsla (DF) och, eller psykologiska behandlingsproblem (DBMP) är för barn och ungdomar i Sverige omkring 15%. Det är visat att de olika fenomenen bara delvis överlappar varandra. I en stor populations-studie utförd i Göteborg skattades 7% av barnen (4–6 och 9–11 år gamla) vara tandvårdsrädda (DF), och 11% uppvisade behandlingsproblem (DBMP). Av de tandvårdsrädda barnen uppvisade 61% även behandlingsproblem, medan enbart 27% av barnen med behandlingsproblem skattades som tandvårdsrädda.
Figur anpassad av Arnrup (2003) efter data enligt Klingberg (1995).
Behandlingsproblem inom tandvården beror inte alltid på rädsla, ängslan eller någon form av fobi, utan förklaringar till behandlingsproblemen kan vara;
- Barnets egen person (ålder och mognad, generell ängslan, temperament, beteende och begåvning)
- Föräldrarna (tandvårdsrädsla, kompetens och uppfostringsmetod)
- Omgivningen (socioekonomi, normer och värderingar)
- Tidigare erfarenheter från bland annat tandvård
- Samspelet mellan tandvårdsteam, patient och förälder. Att lämna återbud eller utebli från planerade besök är ett vanligt fenomen och ibland en konsekvens av rädsla.
Kombinationen karies eller annan tandsjukdom och tandvårdsrädsla eller behandlingsproblem är den vanligaste remissorsaken till pedodontist.
Rädsla, ångest och fobi
Även om begreppen rädsla, ångest och fobi ofta används synonymt i studier om tandvårdsrädsla, skiljer sig dessa begrepp definitionsmässigt. Rädsla kan ses som en normal reaktion på ett upplevt hot. När hotet är avröjt avklingar rädslan. Rädslan är också central i ångest, men ångest är mer övergripande till sin natur och inkluderar förväntansångest inför ett hypotetiskt hot. I det dagliga livet är det ofta svårt att skilja begreppen rädsla och ångest åt. Den fobiska rädslan karaktäriseras av en irrationell stark rädslereaktion, ofta med undvikande som följd. Den fobiska rädslan har påtagliga konsekvenser för individens dagliga liv. Tandvårdsrädsla kan i sin extrema form uppfylla kriterierna för en fobi.
