Protetisk behandling i djupa bett
Djupa bett ökar risken för protetiska komplikationer på grund av horisontella krafter som kan leda till sprickor och frakturer. Behandling inkluderar betthöjning eller ortognatkirurgi.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Alla med protetisk erfarenhet vet att risken för protetiska komplikationer är större i djupa bett än i kant-i-kantbett. Ändå går det inte att verifiera detta i kliniska studier och därmed finns det inte heller några nationella riktlinjer om hur man bör gå tillväga vid protetisk behandling i djupa bett.
Vid en litteraturgenomgång inför detta faktablad har alla engelskspråkiga kliniska uppföljningar av tandstödda broar publicerade under 15-årsperioden 2006-07-01 till 2021-10-31 sorterats fram. Uppföljningar av etsbroar och broar i fiberförstärkta plaster exkluderades, liksom sju studier som var publicerade i tidskrifter som inte fanns att tillgå i databaser på Göteborgs Universitetsbibliotek. De återstående 63 artiklarna genomlästes. I dessa studier hade ett stort antal variabler studerats, men enbart i en artikel fanns den vertikala överbitningen eller någon annan faktor som kan kopplas till kraftriktningen i bettet med som variabel.
Forskningen ska utgöra ett stöd för klinikern så att rätt åtgärd görs på rätt patient med stöd i vetenskapen. Det kan då tyckas märkligt att en så betydande riskfaktor för protetiska behandlingar som kraftriktningen inte är bättre dokumenterad vetenskapligt. Krafternas riktning under funktion är svåra att mäta kliniskt och i forskning mäter man det som går att mäta. Det är inte alltid de faktorerna som är de viktigaste.
Orsak
Tandsubstans och dentala material har som regel god tryckhållfasthet och sämre draghållfasthet. Vid en kant-i-kantrelation belastas tänderna i hög grad i axiell riktning och krafterna utgörs då till stor del av tryckkrafter. I djupa bett är däremot de horisontella krafterna stora och dragspänningar uppstår då i både tandsubstans, dentala cement och rekonstruktionsmaterial och mellan de olika materialen. Efter lång tid av upprepad belastning kan en liten spricka uppstå på den plats där dragspänningarna är som störst och/eller där godset är klent dimensionerat. Vid fortsatt belastning växer sprickan och så småningom uppstår en utmattningsfraktur. Det absoluta flertalet av de tekniska komplikationer som uppstår i munnen är orsakade av mekanisk utmattning.
