Tandstödd bro med extension
Tandstödda broar med extensionsled har kortare överlevnad än inspända broar, särskilt vid lång uppföljning. Komplikationer ökar med antalet extensionsled och är vanligare i allmäntandvård. Extensionsbroar kan vara ett alternativ i vissa fall men innebär biomekaniska risker som bör beaktas.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Tandvårdsriktlinjer enligt socialstyrelsen
Broöverlevnaden är generellt sett lägre för tandstödda broar med extensionsled än för inspända broar. Skillnaden i överlevnad är inte så stor efter fem år, men ju längre uppföljningstid desto större blir skillnaden i överlevnad mellan extensionsbroar och broar med ändstöd. Studier redovisar också ett ökat antal komplikationer på broar med flera extensionsled, och fler komplikationer inom allmäntandvård än inom specialisttandvård. Vid friändstandlöshet väljer man idag ofta delimplantat i stället för extensionsled på en tandstödd bro. Det valet är också i linje med Nationella riktlinjer som i fall med friändstandlöshet ger en implantatstödd delbro med ändstöd prioritet 3 och en tandstödd bro med extension prioritet 5. Trots detta finns det situationer där en tandstödd extensionsbro kan vara den bästa terapin för den enskilda patienten.
Biomekanik
En tandstödd bro kan ur mekanisk synpunkt betraktas som en balk. Extensionsled gör att brobalken i högre grad utsätts för böjning än vad en inspänd bro gör. Böjkrafterna genererar både tryck- och dragspänningar i balken, och spänningarna överförs både till det dentala cementet och till brons stödtänder. Efter lång tid av upprepade belastningar kan en liten spricka uppstå. Denna spricka uppstår vanligen på den plats där dragspänningarna är som störst. För broar med posteriort frihängande led är detta oftast i anslutning till den mest posteriora stödtanden där dragspänningar uppstår både i cementfogen, i dentinpelaren och i brobalken. Vid fortsatt belastning växer sprickan och så småningom uppstår en utmattningsfraktur. Det absoluta flertalet av de tekniska komplikationer som uppstår i anslutning till extensionsbroar är orsakade av utmattningsfrakturer, antingen i cementfogen, av stödtanden eller undantagsvis av konstruktionen.
Spännings- och deformationsmönstret i en bro är mycket komplext. Några faktorer som påverkar spänningsmönstret under funktion är:
- Antalet stödtänder och hur de är fördelade i bettet.
- Stödtändernas parodontala rörlighet.
- Brons ocklusala utformning.
- Intermaxillära relationer.
- Krafternas storlek och riktning i bettet.
- Antalet extensionsled
Till skillnad från de beräkningar som görs på balkar inom mekaniken är inte brons hållfasthet ett stort problem inom oral protetik. Frakturer av broskelett inträffar sällan. Porslinsfrakturer är inte ovanliga, men de äventyrar sällan brons överlevnad. Cementfogen utgör ofta den svagaste länken i kedjan.
I VILKA SITUATIONER ÄR DET MEST RISKFYLLT MED EXTENSIONSLED?
I en efteruppföljning av ett stort antal broar utförda av allmäntandläkare redovisades efter sju års funktionstid 8% tekniska komplikationer bland inspända broar, 16% tekniska komplikationer bland broar med ett extensionsled och 34% tekniska komplikationer i gruppen med två extensionsled. Det noterades ett linjärt samband mellan antalet extensionsled och antalet tekniska komplikationer.
