BAKGRUND

Ett flertal studier har visat att orofacial smärta och käkfunktionsstörning inte enbart är en obehaglig sensorisk upplevelse, utan även att dessa tillstånd leder till en försämrad livskvalitet för den drabbade individen. Förutom det individuella lidandet och den försämrade livskvaliteten är detta ett problem för samhället med flera sjukvårdsbesök, frekvent användning av smärtlindrande mediciner och hög sjukfrånvaro.

Epidemiologi

Käkfunktionsstörning (temporomandibulär dysfunktion, TMD) är vanligt förekommande i den vuxna befolkningen. I en färsk studie rapporterade så många som 16% av befolkningen käkledssmärta (artralgi) under den senaste månaden, medan tidigare studier har visat att ungefär 6-12 % av befolkningen är drabbad av långvarig käkledssmärta (duration av 6 månader eller längre).

Däremot är förekomsten av käkledsljud i form av knäppningar ungefär 3 gånger så hög med en prevalens kring 30 %, medan förekomsten av krepitationer (skrapljud) beräknas vara ca 4-7 %.

I likhet med andra orofaciala smärttillstånd så är majoriteten av de drabbade kvinnor. Efter puberteten och fram till menopausen är förekomsten ungefär dubbelt så hög hos kvinnor som hos män.

Orsaker

De bakomliggande orsaksfaktorerna till TMD är ännu inte helt klarlagda men etiologin anses vara multifaktoriell. Efter en genomgång av befintlig litteratur har ett antal riskfaktorer för käkledssmärta och käkledsdysfunktion utkristalliserats. De riskfaktorer som anses kunna föranleda, utlösa och underhålla dessa tillstånd är bland annat överbelastning, emotionell stress, trauma, systemsjukdomar och det kvinnliga könet.

Med överbelastning avses parafunktioner såsom tandgnissling, tandpressning, nagel-, läpp- och pennbitning, tumsugning, frekvent tuggummituggande, stabilisering av objekt med hakan såsom fiol och telefon, men även av statiska uppgifter såsom exempelvis att spela vissa blåsinstrument och hålla fast munstycket på en snorkel/syrgastub.

Med emotionell stress avses såväl positiv stress (vid en vinst på ett lotteri, en semesterresa, en befordran) som negativ stress (vid förlust av jobb, skilsmässa, ekonomiska svårigheter). Stress definieras som det ospecifika kroppsliga svaret på vilken uppkommen situation som helst. Omständigheter och upplevelser som orsakar en stressreaktion kallas för stressorer.

Med trauma avses både makrotrauma som kan vara ett direkt kraftigt slag mot käken eller mikrotrauma som är återkommande lättare krafter mot de orofaciala strukturerna.

Med systemsjukdomar avses systemiska inflammationssjukdomar såsom reumatoid artrit, psoriasisartrit och juvenil idiopatisk artrit (barnreumatism).

Med det kvinnliga könet avses de kvinnliga könshormonerna vilka sannolikt tillsammans med genetiska faktorer påverkar individens smärtkänslighet och vilket även troligen kan förklara den kvinnliga dominansen.

En icke-fysiologisk ocklusion (instabilt bett) ansågs tidigare vara en betydande riskfaktor till käkledssmärta men nyare studier ger inget stöd för detta, utan snarare att förändringar i ocklusionen kan vara en konsekvens av TMD. Det verkar däremot som att individer som tidigare haft TMD löper större risk att åter utveckla TMD om interferenser byggs in i bettet vid exempelvis protetiska konstruktioner och studier antyder att dessa individer har en sämre adaptationsförmåga än tidigare friska individer, ur bettfysiologisk synvinkel.

Kan behandling med bettskena hjälpa patienter med käksmärta och käkfunktionsstörningar?

Se kursen på Tandakademin!

SYMTOM

Käkledssmärta (artralgi) från en normal, frisk käkled:

• Är lokaliserad till käkledsområdet och uppstår i samband med underkäksrörelser.
• Kan exempelvis utlösas eller förvärras av tuggning.
• Upplevs som skarp, plötslig och intensiv.
• Avtar så fort käken hamnar i sitt naturliga läge.
• Kan upplevas som öronsmärta.
• Kommer enbart från smärtreceptorer (nociceptorer) i mjukvävnaden som omger leden. Denna mjukvävnad innefattar käkledsdiskens ligament, käkledskapselns ligament och käkledsdiskens bakre senfäste.
  • När nociceptorerna plötsligt eller oförberett aktiveras vid rörelse av underkäken så upphör rörelsen omedelbart (nociceptiv reflex). Om nociceptorerna däremot aktiveras återkommande under en längre period (kronisk käkledssmärta), blir underkäksrörelsen begränsad och patienten blir väldigt försiktig.

Käkledssmärta från en sjuk led där inflammationen har lett till en destruktion av käkledens strukturer:

• Är lokaliserad till käkledsområdet.
• Är konstant och accentueras av underkäksrörelser.
• Kan upplevas som öronsmärta.
• Kommer inte enbart ifrån nociceptorer i mjukvävnaden utan även från nociceptorer i det subartikulära benet i och med att nedbrytningen av käkledens ledytor lett till att det subartikulära benet blivit blottat.

KLINISKA FYND