BAKGRUND

Käkledsdisken – en ca 2 mm tjock, 15 mm lång och 20 mm bred fibrös broskplatta – delar in käkleden i en övre och en nedre ledkammare och följer käkledshuvudets rörelser vid käkfunktion [1]. Om käkledsdisken är displacerad medför det ibland symtom som käkledsljud, begränsning av underkäkens rörelse eller smärta. Tillståndet är ofarligt och har god prognos men kan upplevas handikappande.

Epidemiologi

Diskförskjutning har i vetenskapliga studier visat sig vara ett mycket vanligt tillstånd. Prevalensen uppskattas till mellan var femte och var tredje individ med en övervikt av kvinnor [2]. Ofta debuterar diskförskjutningsproblematik i de tidiga tonåren och blir mindre vanligt i vuxen ålder. Långt ifrån samtliga diskdisplaceringar är symtomgivande och ännu färre kräver behandling.

Orsaker

Ingen klar och tydlig enstaka orsak till diskdisplacering har hittills identifierats, istället är etiologin sannolikt multifaktoriell [3]. Trauma, anatomiska faktorer, parafunktionell aktivitet i käksystemet, generell ledöverörlighet och ocklusala faktorer har förts fram som potentiellt bidragande.

För en del patienter debuterar tillståndet i samband med trauma mot mandibeln – till exempel i samband med idrottsutövning eller tuggning av viss föda – men även över tid upprepade mikrotraumatiska händelser som t ex nagelbitning eller bruxism kan sannolikt bidra till diskförskjutning.