Smärtskola vid orofacial smärta och käkfunktionsstörning
Orofacial smärta påverkar livskvalitet och samhällsekonomi, med en prevalens på 10–15 % hos vuxna och 7–30 % hos ungdomar. Behandling inkluderar bettskena, rörelseövningar och beteendemedicinska metoder som smärtskola, både fysiskt och digitalt, för långsiktig lindring.
Faktabladets innehåll
Bakgrund
Orofacial smärta är vanligt förekommande och medför såväl fysiska, psykologiska och sociala konsekvenser för den drabbade individen. Studier visar på prevalenser motsvarande 10-15% av en vuxen befolkning och 7-30% av ungdomar med orofacial smärta. Förutom det individuella lidandet och den försämrade livskvaliteten utgör detta ett samhällsproblem med flera sjukvårdsbesök, hög sjukfrånvaro och frekvent användning av smärtlindrande mediciner. För ungdomar kan konsekvenserna mer specifikt innebära isolering från vänner och familj, hög skolfrånvaro, depression, ångest och en reducerad förmåga att utvecklas till en ansvarstagande vuxen som bidrar till samhällets utveckling.
Tandvården i Sverige har över tid blivit bättre på att både diagnosticera och behandla orofacial smärta och käkfunktionsstörningar, dock råder ännu en signifikant underdiagnostik och underbehandling av dessa tillstånd. Samtidigt visar studier att smärta som lämnas obehandlad löper risk att utvecklas till kronisk och mer svårbehandlad smärta, med ökande kostnader för samhället.
Utredning och behandling
I syfte att identifiera orofacial smärta och käkfunktionsstörningar har tre screeningfrågor tagits fram. Frågorna är ämnade att tillämpas i allmäntandvården och är en enkel och tillförlitlig metod för att identifiera dessa tillstånd. Utredning av orofacial smärta och käkdysfunktion utgörs av en undersökning enligt Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders (DC/TMD). Undersökningsmetoden finns tillgänglig i olika versioner, där den grundläggande DC/TMD utredningen är framtagen för allmäntandvården och omfattar kriterier för de vanligaste tillstånden.
Diagnosprocess vid käksmärta
Etiologin bakom temporomandibular dysfunktion (TMD) är delvis ännu okänd, varpå många av behandlingsformerna för käksmärta och käkfunktionstörningar är symptomatiska. De vanligaste behandlingarna för käksmärta i Sverige är sjukdomsinformation, rörelseövningar och bettskena. De flesta kliniska studierna som undersöker effektiviteten av olika behandlingar för käksmärta är utförda på patienter remitterade till specialisttandvården. Evidensen för behandling av dessa tillstånd på patienter i allmäntandvården är därmed begränsad och de kliniska studierna undersöker huvudsakligen behandling med bettskena. På senare år har dock beteendemedicinsk behandling vuxit fram och blivit ett allt mer aktuellt behandlingsalternativ eller komplement till planerad behandling vid käksmärta och käkfunktionsstörningar. Behandlingsformen har även fått mer gehör inom forskningen, dels på grund av att det visat sig vara en framgångsrik metod vid behandling av andra smärttillstånd. Möjligtvis kan intresset för behandlingsmetoden även bero på faktumet att det är en kausal behandling, vilket möjliggör långsiktiga behandlingseffekter.
