BAKGRUND

Dental erosion har sedan länge definierats som förlust av tandsubstans genom en kemisk påverkan som inte involverar bakterier.

En sur påverkan leder till att tandytan löses upp lager för lager och resulterar till allra största delen i en surface lesion och en i princip irreversibel skada.

Tandslitage är oftast en kombination av flera olika typer av slitage. Idag råder det enighet om att erosion är den mest betydelsefulla av dessa och ofta en förutsättning för att andra typer av slitage ska kunna uppstå. I ett gravt tandslitage förekommer därför nästan alltid en erosion som den viktigaste faktorn. En konsensusrapport från 2020 konfirmerar detta och definierar erosivt tandslitage  (dental erosive wear) som slitage med dental erosion som den primära orsaksfaktorn. Detta förtydligar att tandslitage ofta har flera komponenter som samverkar och att erosion oftast är den komponent som medför den största förlusten av tandsubstans i samband med tandslitage. Oftast används de båda begreppen dental erosion och erosivt tandslitage synonymt (som i detta dokument) även om det har föreslagits att begreppet dental erosion enbart bör beteckna erosion som uppkommit i laboratoriet  och då framkallas enbart genom påverkan av syra.

I begreppet tanderosion ingår förutom dental erosion också delkomponenterna attrition och abrasion. Dental attrition betecknar slitage som uppkommit genom kontakt tand mot tand och dental abrasion betecknar slitage på tanden som uppkommit genom att ett främmande föremål t ex en tandborste eller en penna bidragit till slitaget, men inkluderar inte påverkan av faktorer som karies, resorption eller trauma. De olika delkomponenterna i tandslitage samverkar och det är mycket svårt att genom attrition och abrasion var för sig eller tillsammans ge upphov till slitage om inte erosion finns med som en delkomponent.

Den grad av tandslitage som kan förväntas under livet betecknas som fysiologiskt och det slitage som överskrider det fysiologiska tandslitaget betecknas som patologiskt. Detta  bedöms då i relation till individens ålder och genom egen uppfattning om estetik.

Dessutom kan abfraktion, en samtidig påverkan av erosion och ”flexing movement” i samband med sammanbitning, också bidra till att tänder slits cervikalt.

Som många andra orala problem är erosion starkt livsstilsrelaterat och har exempelvis under de senaste årtiondena uppmärksammats speciellt i grupper av barn och unga som dricker mycket sura drycker, exempelvis läsk och juice. Tandslitage i stort är dock inte ett nytt fenomen utan finns dokumenterat på skallmaterial från årtusenden tillbaka, då relaterat inte bara till sur påverkan utan också till slitage accentuerat av grov föda och det faktum att tänderna då ofta användes som verktyg.

Den tidiga diagnostiken av erosion är lätt att förbise och många tidiga erosionsskador blir därför aldrig registrerade. Den mer uttalade erosionen är lättare att diagnostisera men är då den registreras oftast ett resultat av ett långvarigt slitage som förbisetts under många år. Detta innebär att möjligheten till profylax i många fall gått förlorad under lång tid.

Prevalens

Förekomsten av erosion, framförallt hos barn och unga, har sedan mitten av 90-talet undersökts i många länder. Skador in till dentin har i mjölktandsbettet rapporterats hos 1-30 % av barnen. Bland tonåringar ligger motsvarande siffror på 12-30 %.

I Sverige har förekomst av erosion in till dentin visat sig ligga på 13 % hos 5-6-åringar, 12 % hos 13-14-åringar, 22 % hos 18-19-åringar och 18 % hos 20-åringar.

Om erosion i emalj också medräknas blir självfallet förekomsten av erosion betydligt högre.

En studie på vuxna från Malmö fann att nästan 80% av individerna uppvisade tecken på erosion.

Etiologi

Traditionellt uppdelas etiologin bakom erosion i yttre och inre faktorer.

Med yttre faktorer avses sura produkter som når tänderna utifrån. Detta är oftast sur påverkan som härstammar från vad vi äter och dricker men kan också vara arbetsmiljörelaterat via exempelvis sura partiklar i luft i samband med batteritillverkning.

Idag uppmärksammas framförallt barn och ungdomars ökade konsumtion av både läsk och juice som den största orsaksfaktorn till erosion bland unga.

Inre faktorer innefattar maginnehåll som når tänderna i samband med olika sjukdomar och vanor/ovanor. Exempel på detta är sur påverkan i samband med gastroesofageal reflux (ofrivilliga uppstötningar), ätstörning (viljemässig kräkning) och ruminering (viljemässig uppstötning av maginnehåll som sväljs igen).

Mediciner kan på olika sätt medverka till erosion. De mediciner som är sura och därför har möjlighet att erodera tanden räknas till de yttre orsaksfaktorerna, medan de mediciner som istället medverkar till sura uppstötningar och påverkar tandytan genom magsyran räknas till de inre faktorerna.

Dental erosion - Bakgrund, olika typer av tandslitage, kliniska konsekvenser och förekomst

Se kursen på Tandakademin!

KLINISKT UTSEENDE

Tidig erosion ger ofta inga symtom och medför heller ingen förändring i färg eller vid sondering jämfört med den friska tanden. Emaljens yta kan vara såväl blank som matt och uppvisa olika grader av förändring.