Dentala material och arbetsmiljö
Dentala material kan orsaka hud- och luftvägsreaktioner. Vanligast är irritativt kontakteksem från frekvent handtvätt och ohärdade polymermaterial. Cellmedierad allergi mot metakrylater och nickel är mindre vanlig. Latex kan orsaka snabb IgE-allergi. Förebyggande åtgärder viktigt.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Avvikande reaktioner (IgE-medierad allergi eller allergiskt kontakteksem) mot dentala material förekommer bland tandvårdspersonal. Prevalensen anses dock låg och det dominerande problemet är irritativa kontakteksem (dermatit) på grund av frekvent handtvätt och bruk av handskar under längre tid utan byte. Avvikande reaktioner mot dentala material är främst associerat med ohärdat metakrylatbaserat polymermaterial (till exempel bonding, komposit, kompositcement etc.) samt latex och nickel. Reaktioner förekommer också mot bland annat eugenol, samt kolofonium. Cellmedierad allergi (Typ IV-reaktion eller fördröjd överkänslighet) i form av allergiskt kontakteksem, är den vanligast förekommande reaktionen och är orsakad av ohärdade polymerbaserade material, nickel etc. Latex är mest associerad med IgE medierad allergi, tidigare kallad typ I-reaktion (snabb överkänslighetsreaktion).
Dokumentet kommer kort att beskriva de olika typerna av reaktioner som dentala material kan ge och inkluderar också irritativa handeksem eftersom detta är det vanligast förekommande hudbesväret och ansett som ett omfattande arbetsmiljöproblem. Vidare kommer de dentala material som vanligast associeras med avvikande reaktioner att beskrivas utifrån deras potential för denna typ av reaktion. Slutligen kommer rekommendationer att ges för en bättre arbetsmiljö. Dokumentet riktar sig till all personal inom hela tandvårdsteamet inkluderat tandtekniker.
HUDREAKTIONER
Irritativt kontakteksem (dermatit)
Irritativt handeksem (Bild 1) är vanligt förekommande i yrken där framför allt huden på händerna utsätts för hög påfrestning i form av frekvent handtvätt etc. I en studie bland svenska tandläkare (n=3082) uppvisades en hög prevalens av torr och narig hud (45 %) och en 12 månaders prevalens av handeksem på 14 %. Detta är högre än hos normalpopulationen men jämförbart med andra vårdyrken. Det har framhållits att den totala belastningen (privat och på arbetet) av vattenkontakt är viktig för utveckling av irritativt handeksem. Hos övrig tandvårdspersonal som tandsköterskor, hygienister och tandtekniker rapporteras också risken vara större än hos normalbefolkningen. Bland tandläkare har ingen könsskillnad avseende irritativa handeksem påvisats. Annars anses hudeksem vanligare hos kvinnor än män. Denna skillnad beror på olika exponering av exempelvis handtvätt och inte på biologiska skillnader i huden mellan kvinnor och män.
