Glasjonomera material
Glasjonomer är vattenbaserade cement med god kemisk bindning till tandsubstans och fluoridavgivning. De används främst för fyllningar i primära bettet, klass V-fyllningar och långtidsprovisorier. Resinmodifierade varianter (RMGIC) har bättre hållfasthet och är mindre känsliga för uttorkning.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Glasjonomera material utvecklades på 1960-talet från silikatcementen och tillhör den större gruppen “polyalkeonatcement”. Till denna grupp hör även zinkpolykarboxylat, zinkglas och bioglas bland andra. Gemensamt för dessa material är att de partiklar som används i materialen är reaktiva, dvs. ytan reagerar med karboxylsyra i närvaro av vatten så att materialet härdas. En viktig beståndsdel är därför just vatten men det gäller endast det vatten som är tillsatt i materialet eller det som tas upp efter ljushärdning (resinbaserade glasjonomercement). Ett överskott leder till sämre härdning då materialet späs ut. Materialmässigt tillhör alltså glasjonomerer gruppen vattenbaserade cement och det gäller även de resinbaserade. Ordet ”cement” i detta sammanhang kan vara lite missvisande och beroende av viskositeten och fillerinnehållet kan deras användningsområde vara både som cement och/eller som fyllningsmaterial.
Glasjonomerer har en bra bindning till tandsubstans via karboxylsyregrupper som kemiskt binder till kalcium. Materialen visar en god bindning även efter lång funktionell tid kliniskt.
En annan fördel är deras fluoridavgivande förmåga då en högre andel “hydroxyfluoroapatite” inlagras i direkt anslutning till den marginala fyllningskanten.
Det finns dock ingen konsensus om eventuella kliniska fördelar när det gäller materialens fluorideffekt för uppkomst av sekundärkaries och det är troligt att det är den långvariga kemiska bindningen som kan vara den största fördelen.
Kemiskt härdande glasjonomer (eng. GIC) anses vara biokompatibla. De resinmodifierade (eng. RMGIC) innehåller däremot olika monomerer och andra reaktiva substanser, vilka kan ha en allergen potential även om riskerna anses som minimala för patienten. Personal däremot, bör hantera de resin-modifierade materialen som komposit och liknande material för att minska risken för avvikande reaktioner.
Glasjonomerernas hållfasthet har generellt ansetts lägre än för kompositmaterial. Moderna glasjonomerer har dock fått förbättrade mekaniska egenskaper tack vare ändrad fillerteknologi och detta har också medfört snabbare stelning för de kemiskt härdande. Genom applicering av coatingmaterial har också känsligheten för uttorkning hos de kemiskt härdande materialen minskat. Även estetiken har förbättrats även om de ljushärdande materialen fortfarande har fördelar framför de kemiskt härdande.
Indikationsområdena är främst fyllningar i primära bettet, klass V-fyllningar i permanenta bettet och de har även beskrivits fungera ocklusalt vid ART (atraumatisk restorative treatment). Glasjonomerer används även som långtidsprovisoriskt material men har tidigare, på grund av hållfasthetsmässiga begränsningar, ansetts sämre vid större restaurationer. Idag anses dock materialen förbättrade och det finns långtidsstudier avseende mindre klass II fyllningar gjorda med kemiskt härdande glasjonomerer som visar goda resultat.
En vanlig missuppfattning är att glasjonomera material med fördel kan användas där det är svårt att hålla torrt, vilket ej är helt korrekt. De glasjonomera materialen är känsliga för fukt precis som kompositer men de behöver den naturliga fuktigheten som finns i dentinet för att bindningsstyrkan ska bli bra. Däremot är tiden man behöver hålla torrt kortare för resinmodifierade glasjonomerer än för komposit då allt material kan appliceras på en gång och ej i skikt.
Utvecklingen har genom åren även lett till ytterligare utveckling mot mer kompositlika hybridmaterial än resin-modifierade glasjonomercement. Detta främst då man önskat bättre mekaniska och estetiska egenskaper. Två av de mest kända är kompomerer samt giomerer vilka behandlas kort i slutet av faktabladet.
Glasjonomerer delas in i tre grupper beroende på användningsområde:
- Typ I: Cementering (lågviskösa)
- Typ II Fyllningsmaterial (högviskösa)
- Typ III. Dentinförsegling (lågviskösa, används dock i mycket liten utsträckning idag).
Typ II glasjonomerer, för fyllning kan i sin tur delas upp i:
- Konventionella (kemiskt syra-bas härdande) (eng. GIC)
- Resin-modifierade (ljus- och syra-bas härdande) (eng. RMGIC)
