Salivdiagnostik
Salivens mängd och sammansättning påverkar oral hälsa och komfort. Sekretionsmätning och mikrobiologisk analys används för utredning och behandling av xerostomi, hyposalivation och kariessjukdom.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Salivens mängd och sammansättning varierar intra- och interindividuellt (1). Dess mängd och komposition påverkar risken att utveckla olika orala patologiska tillstånd, inklusive karies, erosioner och oral candidos, och spelar stor roll för patientens egenupplevda orala komfort samt inverkar även på livskvalitén i stort.
Saliven produceras av tre pariga majora salivkörtlar; glandula parotis, glandula sublingualis och glandula submandibularis, samt ett stort antal minora accessoriska salivkörtlar. Man skiljer vanligen på körtelsaliv och blandsaliv. Körtelsaliv är den saliv som bildas av acini-celler i salivkörtlarna och består av vatten (>99%), proteiner och elektrolyter. Blandsaliv innehåller förutom dessa ämnen även bakterier, leukocyter och avstötta epitelceller som härstammar från passagen genom utförsgångarna samt från den orala miljön.
Den stimulerade saliven, vars sekretionsmängd kan vara tio gånger större än den för vilosaliv, produceras till största delen av gl. parotis, men även gl. submandibularis och gl. sublingualis samt de små accessoriska körtlarna bidrar till den totala mängden. Produktionen styrs till stor del av mekanoreceptorer som reagerar vid tuggning, men också av smak och doft. Man har visat att personer som förtär en lättflytande kost uppvisar en reducerad sekretion av stimulerad saliv (2, 3) samt att det finns ett positivt samband mellan intag av hård föda, förekomst av uppmätt ökad bitstyrka och ökad stimulerad salivsekretion (4, 5). Den ostimulerade saliven produceras främst av gl. submandibularis och gl. sublingualis. Eftersom kompositionen av den saliv som produceras i de olika körtlarna skiljer sig åt så skiljer sig även den stimulerade och ostimulerade saliven åt gällande viskositet och övriga egenskaper.
Gl. parotis producerar den lättflytande serösa saliven som är viktig för oral clearance och buffring av syror. Den innehåller hög halt amylas och elektrolyter, vilket bland annat medverkar i nedbrytningen av stärkelse, har antimikrobiella egenskaper och gynnar remineralisation. Gl. sublingualis, gl. submandibularis och de minora körtlarna producerar den mukösa, trögflytande saliven vars främsta uppgift är att smörja slemhinnor och tänder samt därmed bidra till komfort och skydda slemhinnor (6).
Människan har ett grundflöde av saliv som påverkas av flera faktorer såsom dygnsrytm, årstid, sjukdomar och medicinering. Även anatomiska och fysiologiska faktorer kan påverka salivsekretionen. Med åldern ses ofta en reducering av salivsekretionen, och då framförallt gällande salivproduktionen från gl. submandibularis och gl. sublingualis (1). Ett friskt fysiologiskt åldrande behöver inte med automatik leda till nedsatt salivsekretion.
Det finns flera metoder för att mäta salivsekretionen, men i detta dokument kommer endast den vanligaste metoden som är enkel att utföra i kliniken att beskrivas. Dessutom presenteras metodiken för buffringstest och kvantitativ mätning av kariogena bakterier i saliv.
