Halitosis (dålig andedräkt)
Dålig andedräkt (halitosis) drabbar 15–55 % av befolkningen och kan påverka socialt liv. Vanligaste orsaken är intra-oral bakterienedbrytning, som behandlas med förbättrad munhygien, tungskrapa och zinkbaserade munsköljmedel. Extra-oral halitosis kräver specialistvård.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Dålig andedräkt (halitosis) beskrivs som en intensiv dålig lukt utöver vad som är socialt acceptabelt. Halitosis, är ett hälsoproblem som påverkar den drabbade individens sociala liv. Hela 44% som svarade på en enkätstudie ansåg att halitosis hade en stor påverkan på deras sociala liv. Halitosis indelas i inbillad (pseudohalitosis, halitofobi) eller genuin halitosis. Pseudohalitosis innebär att individen upplever dålig andedräkt men att detta inte objektivt kan mätas eller subjektivt upplevas av undersökaren. Genuin halitosis indelas i fysiologisk och patologisk halitosis. Dålig ”morgon andedräkt” beror ofta på en lägre saliv sekretion och mindre oral motorik under sömnen vilket gynnar bakterietillväxten och nedbrytning/förruttnelse av födoämnesrester.
Dålig andedräkt är relativt vanligt både hos yngre och äldre individer och har angetts i intervallet 15 till 55 % men tycks öka med tilltagande ålder. Många är omedvetna om sin dåliga andedräkt eftersom det upplevs som svårt att påpeka för någon att hon/han har dålig andedräkt. Därför är det viktigt för tandvårdspersonal att ha kunskap om orsaker till intra-oral halitosis och hur man kan behandla det. Dagligen kommenterar vi som tandvårdspersonal patientens munhygienstandard men långt mer sällan patientens andedräkt. För den som har dålig andedräkt kan det utvecklas till ett stort socialt och psykologiskt handikapp.
