Odontologisk handläggning av patienter med autoimmuna reumatiska sjukdomar
Autoimmuna reumatiska sjukdomar som RA, SLE och Sjögrens syndrom påverkar ofta munhälsan med xerostomi, karies och parodontit. Immunosuppressiv behandling kräver noggrann odontologisk planering och samarbete med reumatolog.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Autoimmuna sjukdomar utgör en heterogen grupp av kroniska inflammatoriska tillstånd som inkluderar reumatoid artrit (RA), systemisk lupus erythematosus (SLE) och Sjögrens sjukdom (SjD). Dessa sjukdomar uppvisar ofta ett betydande oralt engagemang. Sår i munslemhinnan, spottkörteldysfunktion och xerostomi är vanligt förekommande vid framför allt SjD och SLE, men även hos patienter med RA (1).
Ett flertal studier har även visat en association mellan ökad förekomst av parodontit och RA (2). Sammantaget innebär detta att patienter med autoimmuna reumatiska sjukdomar utgör en riskgrupp inom tandvården. Xerostomi, nedsatt oral självomsorg (exempelvis vid RA-relaterad handfunktionsnedsättning) och hög sjukdomsaktivitet kan bidra till ökad kariesrisk, försämrad parodontal status och ökad infektionskänslighet.
ETIOLOGI/ INDIKATION
Den exakta etiologin är inte fullständigt klarlagd för de flesta av dessa autoimmuna sjukdomar, men autoantikroppar och bildande av immunkomplex tros spela en betydande roll i deras patogenes (3).
I Sverige diagnostiseras och behandlas dessa patienter huvudsakligen på öppenvårdsmottagningar vid reumatologiverksamheter. Till skillnad från vissa andra länder är tandläkarens roll mindre framträdande i diagnostiken av exempelvis SjD, även om tandvården ofta är först att upptäcka tecken på spottkörtelhypofunktion.
SYMPTOM
Patienter med reumatiska systemsjukdomar uppvisar ofta sämre oral hälsa än befolkningen i övrigt. Regelbundna kontroller och god munhygien är därför starkt rekommenderade. Vanliga orala symtom inkluderar: