Odontologiskt omhändertagande av patienter vid strålbehandling mot huvud-halsområdet
Huvud- och halscancer behandlas med kirurgi, strålning och cytostatika. Strålbehandling ger akuta och sena biverkningar som mukosit, muntorrhet och risk för osteoradionekros. Odontologisk utredning och behandling före strålning minskar riskerna. Livslång försiktighet krävs vid kirurgi.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för malign tumör i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Ungefär 80-90 % av dessa tumörer är skivepitelcancer. Övriga tumörer är olika typer av spottkörteltumörer, maligna lymfom och maligna melanom. Det är en förhållandevis ovanlig cancerform men incidensen har ökat med ca 40% mellan 2008-2021. Tumör i orofarynx är den grupp som ökat mest.
Behandlingen består av kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Antingen var för sig eller i kombination.
Nästan 85 % av all orofaryngel cancer är tonsillcancer och tungbascancer. Strålbehandling till kurativ dos är den huvudsakliga behandlingen. En kurativt syftande behandling innebär i allmänhet dosnivåer på 68-70 gray (Gy).
Strålbehandling kan också ges postoperativt efter tumörkirurgi eller preoperativt för att minska tumörmassan innan kirurgi.
Palliativ strålbehandling ges ofta i en lägre dos.
Målet för det odontologiska omhändertagandet är att minska risken för akuta och sena biverkningar samt försöka lindra de besvär patienten får.
Behandling för malign sjukdom - orala konsekvenser i det korta och långa perspektivet
ODONTOLOGISK UTREDNING OCH BEHANDLING
Det är av stor vikt att patienten får adekvat odontologiskt omhändertagande innan strålbehandlingen påbörjas.
