BAKGRUND

Oral mukosit (OM) är ett samlingsbegrepp för inflammatoriska och ulcerativa lesioner i munslemhinnan som uppstår till följd av cytostatika, strålbehandling eller annan medikamentell cancerterapi. Tillståndet är ofta associerat med uttalad smärta i munhåla och svalg, vilket kan ha betydande påverkan på patienternas livskvalitet och förmåga att fullfölja planerad behandling. Slemhinneskadan kan även utgöra en inkörsport för infektioner och medföra risk för allvarliga komplikationer, särskilt hos infektionskänsliga patienter. Ulcerativ OM är kopplad till förlängd sjukhusvistelse, ökad infektionsrisk och ökat antal dagar med opiodanalgetika och total parenteral nutrition hos patienter som genomgår hematopoetisk stamcellstransplantation, HSCT.

Prevalens och riskfaktorer

Prevalensen av OM vid olika former av cancerterapi varierar beroende på behandlingsregim. Vid konventionell cytostatikabehandling uppskattas förekomsten till 20–40 %. Förekomsten är högre bland patienter som genomgår konditioneringsbehandling bestående av cytostatika med eller utan helkroppsbestrålning (TBI) följt av HSCT. Vid HSCT uppskattas OM uppstå hos omkring 60–85 % av patienterna, med en särskilt förhöjd risk vid högdos myeloablativ konditionering. Vid strålbehandling på grund av huvud-halscancer drabbas uppemot 100 % av OM. Utbredning och svårighetsgrad påverkas av tumörlokalisation, strålfält, stråldos, strålbehandlingsteknik och eventuell kombination med cytostatikabehandling.

Vissa studier tyder på att ålder, kön, BMI och rökning kan påverka risken för utveckling av OM, men det saknas entydig evidens. Vid allogen HSCT (transplantation av hematopoetiska stamceller från donator) ses en förhöjd risk för OM i de fall metotrexat ges i syfte att förebygga graft-versus-host-disease. Senare års forskning visar att genetiska faktorer har en betydande roll för risken att drabbas av OM. Förändringar i det orala mikrobiomet har också identifierats som möjlig riskfaktor då det kan påverka både skadans omfattning och symtomens varaktighet.