Oralmotorisk rehabilitering av vuxna patienter med oralmotorisk dysfunktion
Oralmotorisk dysfunktion påverkar läppar, tunga och käkmuskler, vilket kan leda till svårigheter med tal, sväljning och munhygien. Det kan vara medfött eller förvärvat och behandlas med träning, hjälpmedel som munskärm och gomsänkare samt multidisciplinär rehabilitering för att förbättra funktionen.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Oralmotorik avser förmågan att röra munnens och ansiktets olika muskler. Oralmotoriska svårigheter (oralmotorisk dysfunktion) är en konsekvens av att rörelseförmågan och/eller känseln i läppar, tunga, gom och ansiktsmuskler är nedsatt. Det kan vara en följd av sjukdom eller trauma men kan också bero på avvikande anatomi. Avvikelser kan således vara medfödda eller förvärvade.
Medfödda avvikelser kan vara en följd av t.ex.
- Cerebral Pares
- LKG
Förvärvade avvikelser kan orsakas av t.ex.
- Neurologisk sjukdom: ALS, Parkinsons sjukdom, stroke, förvärvad hjärnskada
- Tumör
- Onkologisk behandling i huvud- och halsregionen
- Trauma
- Infektioner: Borrelia, Guillain Barré
I huvud- och halsområdet finns flera anatomiska strukturer som är involverade vid tal, förmågan att känna smak, transport av föda och saliv, tuggning samt sväljning. En funktionsnedsättning kan ha både funktionella och estetiska konsekvenser. Patienter med svårare oralmotorisk dysfunktion uttrycker ofta en försämring i livskvalitén som en följd av till exempel avvikande tal och nedsatt förmåga att äta och dricka. Många väljer att undvika sociala sammanhang. Oralmotorisk träning kan oftast inte återskapa tidigare status, men kan förbättra funktionen för vissa patienter.
Vid nedsatt oralmotorik bör man även beakta att det föreligger en risk för matansamling i omslagsvecken och därmed en förlängd eliminationstid vilket bidrar till en ökad kariesrisk. Patienten kan ha svårt att känna samt avlägsna maten. Det är viktigt att göra patienten medveten kring detta så att förebyggande åtgärder kan vidtas. En allvarlig konsekvens av nedsatt oralmotorik är risken för aspiration och följaktligen lunginflammation. Vid samtidig bristfällig munhygien ökar risken ytterligare.
Oralmotorisk undersökning och rehabilitering sker med fördel i ett multidisciplinärt team med till exempel tandläkare, logoped, fysioterapeut eller ÖNH-läkare. Behandling kan bestå av bl.a. medicinering, rehabilitering med hjälp av kirurgi, ortodonti eller protetik, talövningar och kommunikationshjälpmedel. Denna text kommer dock inte fördjupa sig ovanstående behandlingsmöjligheter ytterligare.
Behandling för malign sjukdom - orala konsekvenser i det korta och långa perspektivet
SYMTOM
Symtomen vid oralmotorisk dysfunktion beror på vilka anatomiska strukturer som är involverade och funktionsnedsättningens svårighetsgrad. Vanliga orsaker är svag perioral muskulatur (läppkraft), nedsatt tungmotorik och inskränkt gapförmåga. Detta har som följd att man kan ha svårt att kontrollera mat och dryck i munhålan, svårt att svälja och prata. Obalans i muskelkraft mellan kinder, läppar och tunga kan också leda till tandförflyttningar och ändrad form på tandbågarna.
Vanliga symtom:
- Läckage av saliv
- Artikulationssvårigheter
- Sväljsvårigheter
- Bitsår i kinder och läppar
- Ansamling av mat i omslagsvecken
- Läckage av dryck och mat via näsan
- Nasalt tal