BAKGRUND

Vid tandregleringsbehandling används olika typer av drag för att förflytta tänder. När ett drag appliceras uppstår en kraft som flyttar på tanden men det uppstår även en lika stor motriktad kraft. Den motriktade kraften kan orsaka oönskade tandförflyttningar och dessa tänder behöver därför ofta förankras.

Ett sätt att skapa förankring är att använda så kallade miniskruvar, små fästen som sätts fast i käkbenet. Miniskruvar finns i många utföranden och av olika fabrikat men generellt är miniskruvar 1,5 – 2,3 mm i diameter och 6 – 10 mm långa.

Miniskruvar placeras transgingivalt under lokalbedövning. Placeringen ska helst ske i keratiniserade gingivan då placering i rörlig gingiva kan ge upphov till gingival överväxt och inflammation. Beroende på benets utformning (kompakta) och skruvens diameter behöver man ibland borra ett pilothål men många gånger kan skruvarna appliceras utan förborrning.

Karakteristisk för miniskruvar är att de till skillnad från implantat inte behöver läka in i benet. Miniskruvar kan därmed belastas direkt med ortodontiska krafter 1.

Miniskruvarnas förankringsförmåga är överlägsen konventionell förankring 2. Genom användning av miniskruvar har möjligheter till luckslutning utökats så att behandlingar, som tidigare inte var möjliga, nu kan utföras. En multicenter RCT visade att miniskruvar hade bättre resultat enligt PAR index jämförd med EOD och Nance apparatur 3.

Insättning av miniskruvar orsakar bara lite smärta och obehag 4 och det verkar inte spela någon roll om ett pilothål behövs eller ej 5. Dock är adekvat bedövning av stor vikt och en dos av 500mg paracetamol per os preoperativt rekommenderas 4.

Vi har digitala kurser inom Ortodonti

Se kursen på Tandakademin!

VANLIGA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN

• Att sätta in 2x miniskruvar palatinalt i kombination med en suprakonstruktion. Stabiliteten kräver då att miniskruvarna installeras parvis.
• Miniskruvinstallationen kan ske paramedian eller strax bredvid mediana suturen.