BAKGRUND

Hörntanden är den tanden i bettet som har längst väg att erup-tera och som vanligast blir retinerad näst efter de tredje molarerna; i cirka 50-60 % av fallen ligger de palatinalt om tandbågen och 40 % har en buckalförskjuten eller apikal position (1).

Det är viktigt med en tidig diagnostik av retinerade överkäkshörntänder eftersom det är stor risk att de åstadkommer resorption på angränsande incisivers rötter (2-4). Ungefär hälften av alla retinerade överkäkshörntänder orsakar skador på angränsande laterala eller centrala incisiver och i vissa fall på både de laterala och centrala incisiverna (1).

Prevalens

Retinerade överkäkshörntänder förekommer hos 2-3 % av skandinaviska barn. Det är något vanligare hos flickor än hos pojkar (5-6).

Orsaker

Det finns inga säkra orsaker till varför en del överkäkshörntänder blir retinerade. En del försök till förklaringar har framförts i litteraturen, så som att överkäkshörntänderna är de tänder som tar längst tid och har längsta avståndet under sin väg ner till eruption. Anlaget startar högt upp i maxillan vid cirka 3 års ålder och bryter fram i munnen 8-10 år senare. Det har också sagts att de buckalt retinerade hörntänderna retineras p g a platsbrist i tandbågen (4).

Tandbågslängdsdiskrepans, ärftlighet och felaktighet i anlagets anläggning anges som andra vanligaste orsakerna till retinerade överkäkshörntänder.