Nationella riktlinjer för tandvård – tips för kliniskt verksamma
Nationella riktlinjer för tandvård ger evidensbaserade rekommendationer för prevention, diagnostik och behandling inom både allmän- och specialisttandvård. De prioriterar insatser utifrån patientnytta, effekt och kostnadseffektivitet, med fokus på att främja hälsa och förebygga sjukdom.
Faktabladets innehåll
KORT OM NATIONELLA RIKTLINJER
Detta faktablad innehåller ett urval av rekommendationerna i de nationella riktlinjerna för tandvård. Riktlinjerna i sin helhet finns på Socialstyrelsens webbplats. För en mer utförlig beskrivning av hur riktlinjerna tas fram – se separat faktablad.
Vill du söka fram rätt riktlinje kan du testa vår sökruta för Nationella Riktlinjer här!
Den 27 september 2022 publicerades Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för tandvård. De nya riktlinjerna ersätter 2021 års version av riktlinjerna. Riktlinjerna ger rekommendationer om tandvård för barn (under 18 år) och vuxna (från 18 år). Riktlinjerna gäller i första hand allmäntandvård, men vissa rekommendationer gäller också specialisttandvård.
Sedan riktlinjerna publicerades första gången (2011) har de utökats med rekommendationer för två nya grupper: barn samt personer som behöver särskilt stöd på grund av skörhet, funktionsnedsättningar med mera. Några nya områden har också tillkommit: implantatkirurgi och odontologisk radiologi (med rekommendationer gällande CBCT).
Dessutom ligger större fokus på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. En del av dessa åtgärder ingår även i Nationella riktlinjer för vård vid ohälsosamma levnadsvanor.
Socialstyrelsen rekommenderar tandvården att erbjuda vissa åtgärder till patienter med vissa hälsotillstånd. Riktlinjerna innehåller tre typer av rekommendationer: rekommendationer med prioritet 1–10, rekommendationen FoU och rekommendationen Icke-göra (se tabell 1).
Tabell 1. Socialstyrelsens olika typer av rekommendationer
| Typ av rekommendation | Beskrivning |
|---|---|
| Prioritet 1–10 | Åtgärder i prioritetsordning. Åtgärder med prioritet 1 är mest angelägna och åtgärder med prioritet 10 är minst angelägna (de ger ingen eller mycket liten nytta i förhållande till risken eller kostnaden). |
| FoU | Åtgärder som tandvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering. Kan ges om det finns pågående eller planerad forskning som kan förbättra kunskapsläge då: - en åtgärd är ny och det saknas tillräcklig kunskap om effekten. - en åtgärd har införts i vården trots att det saknas tillräcklig kunskap om effekten. Kunskapen kan produceras i form av en vetenskaplig rapport eller en lokal utvärdering utifrån registerdata, om hur åtgärden används och vilka effekter den får för patienterna. Kunskapen kan också utgå från beprövad erfarenhet hos yrkesverksamma. |
| Icke-göra | Åtgärder som tandvården inte bör utföra alls. Socialstyrelsen vill med rekommendationerna stödja tandvården att sluta använda åtgärderna (utmönstra dem). Socialstyrelsen ger rekommendationen icke-göra när tandvården bör sluta använda en åtgärd för att: - åtgärden inte har någon effekt, eller mycket sämre effekt än annan behandling. - de negativa effekterna är mycket större än de positiva för patienten. - åtgärden visar något som inte påverkar den fortsatta utredningen eller behandlingen. |
Effektiva åtgärder vid svåra hälsotillstånd prioriteras högst
För att kunna ge rekommendationer om vilka åtgärder som är mest angelägna, rangordnar Socialstyrelsen åtgärder för olika hälsotillstånd. Rangordningen baseras på en samlad bedömning av:
