Parodontit och diabetes
Diabetes mellitus (DM) och parodontit är kroniska sjukdomar med gemensamma riskfaktorer. DM kan öka risken för parodontit, medan parodontit kan påverka blodsockernivåer. Framgångsrik behandling kräver god kontroll av blodsockret och samarbete mellan tandläkare och läkare.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Diabetes mellitus (DM) är en kronisk sjukdom och utgör ett betydande globalt hälsoproblem. Både incidens och prevalens ökar kontinuerligt och prognoserna pekar på en fortsatt kraftig ökning under de kommande årtiondena. Parodontit, eller tandlossning, är likaså en kronisk inflammatorisk sjukdom. Dessa två sjukdomar delar flera riskfaktorer, ofta kopplade till livsstil och metabola rubbningar, vilket gör deras samspel särskilt kliniskt relevant.
Epidemiologi och klassificering
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) beräknades cirka 830 miljoner individer leva med diabetes år 2022, en markant ökning från omkring 200 miljoner år 1990. Typ 2-diabetes utgör den absolut vanligaste formen och svarar för majoriteten av fallen.
Det gemensamma patofysiologiska kännetecknet för diabetes är hyperglykemi, dvs. förhöjda blodglukosnivåer. Diabetes delas traditionellt in i tre huvudtyper: typ 1-diabetes, typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes (GDM).
Typ 1-diabetes kännetecknas av en autoimmun destruktion av de insulinproducerande betacellerna i pankreas, vilket leder till absolut insulinbrist. Typ 1-diabetiker utgör ca 2% av alla diabetiker globalt, men i västvärlden är det vanligare, ca 5-10% av alla fall (1). De flesta typ 1-diabetesfallen diagnosticeras vid barndom eller ungdom. Den starkaste kända riskfaktorn är genetisk predisposition, även om miljöfaktorer kan bidra.
Typ 2-diabetes står för merparten av alla fall globalt. Individer med typ 2-diabetes uppvisar insulinresistens i kombination med en successiv reduktion av den endogena insulinproduktionen. Etiologin är multifaktoriell men är starkt associerad till genetiska faktorer, övervikt och fetma. Prediabetes betraktas som ett förstadium, och utan intervention utvecklar cirka en tredjedel manifest diabetes inom fem år och omkring 70 procent inom tjugo år (2). Den senaste generationen diabetesmediciner är skyddar kärl och njurar samt minskar fetma och att dess inverkan på diabetes (3, 4).
Graviditetsdiabetes (GDM) definieras som hyperglykemi som debuterar under graviditet. Definitionen och gränsvärden varierar till och med mellan regionerna i Sverige. Bland normalviktiga kvinnor i Sverige drabbas 2,9% av GDM, men bland kvinnor med BMI ≥40 drabbas var tredje. GDM är associerad med obstetriska komplikationer, däribland ökad risk för makrosomi (>4,5 kg) och kejsarsnitt. På längre sikt innebär tillståndet en förhöjd risk för typ 2-diabetes hos modern samt ökad risk för obesitas hos barnet (5).
