Tandtrauma – Extrusionsluxation

BAKGRUND

Tandskador hos barn och ungdomar är ofta förekommande. Ett skadat litet barn kan vara svårt att undersöka beroende på dess ålder, rädsla och/eller behandlingsomognad.

Akutbesöket innebär ofta en stressad situation för både föräldrar och vårdgivare.
Det är viktigt att skapa en god relation mellan vårdgivare, vårdnadshavare och barn.
Denna relation kommer att påverka barnets upplevelse av tandbehandlingen.

Tandvårdsteamet bör erbjuda en empatisk och varm miljö vilket kan minska barnets rädsla och stress

Syftet med akutbehandlingen är att:

• Eliminera smärta.

• Skapa optimala läkningsförhållanden.

• Skaderisken för permanenta anlagen blir så liten som möjligt.

Ett tidigt omhändertagande, en korrekt diagnos och noggranna efterkontroller och uppföljningar ger goda förutsättningar för en god prognos.

Diagnostiken ska alltid innefatta:

• Noggrann anamnestagning.

• Klinisk och röntgenologisk undersökning.

• En strukturerad traumajournal (underlättar undersökning och uppföljning).

• Risken att utveckla komplikationer ska bedömas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling. Traumariskbedömningen ska styra kontrollintervallens och revisionsintervallens längd

Foto bör tas vid akutbesöket (värdefullt för kommande utvärderingar).

Efterkontroller och uppföljning:

• Syftet med efterkontrollen är att upptäcka tidiga tecken på skada på pulpa och parodontala vävnader.

• Vid efterkontroller ska status på pulpa och parodontala vävnader noteras och bedömas.

• Risken att utveckla komplikationer ska bedömas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling.

Trauma i primära och permanenta bettet delas in i:

• Hårdvävnadsskador (kronfraktur, rotfraktur)

• Stödjevävnadsskador (concussion, subluxation, extrusionsuxation, lateral luxation, Intrusionsluxation, exartikulation)

• Käkfrakturer.

Samma patient har ofta flera typer av skador.
Det finns inte alltid konsensus i litteraturen om bästa behandling av tandskador i primära och permanenta bettet. Många gånger baseras riktlinjer på kliniska erfarenheter och tankar snarare än vetenskaplig evidens.

SYMTOM

• Den skadade tanden är öm och patienten har en känsla av att bettet inte stämmer.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är elongerad, med ökad mobilitet i horisontellt och vertikalt led.

• Tanden kan vara delvis ute ur alveolen.

• Perkussionsöm tand och parodontal blödning förekommer.

• Eventuellt kan man palpera fraktur i benplattan buckalt.

• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.

• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Den skadade tanden är dislocerad med vidgad parodontalspalt, framför allt apikalt.

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Rotfraktur med lägesförändring av koronalt fragment.

• Lateralluxation.

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

• Lokalanestesi.

• Reponering och flexibel fixering (2 veckor).

• Fixeringen efterkontrolleras med röntgen.

• Om resultatet inte är tillfredställande görs reponering och fixeringen om.

• Sköljning med klorhexidin under fixeringsperioden.

• Skonkost under läkningsperioden.

• Ordination av smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.

• Fixeringen tas bort efter att ha suttit 2 veckor.

• Därefter individuella kontroller beroende traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).

• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och rotens utvecklingsstadium.

• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros och rotresorptioner beaktas.

• Vid fastställd nekros skall rotbehandling startas.

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

• Den skadade tanden bör extraheras.

• Beroende på patientens ålder och behandlingsmognad tag ställning till sedering (oralt eller rektalt) och val av lokal anestesi.

• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.

• Därefter kontrolleras patienten vid regelbundna revisionsundersökningar.

Referenser

Diangelis AJ, Andreasen JO, Ebeleseder KA, Kenny DJ, Trope M, Sigurdsson A, Andersson L, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Pohl Y, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Fractures and luxations of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 66-71. Erratum in Dent Traumatol 2012; 28: 499.

Andersson L, Andreasen JO, Day P, Heitnersay G, Trope M, Diangelis AJ, Kenny DJ, Sigurdsson A, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Avulsion of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 86-96.

Malmgren B, Andreasen JO, Flores MT, Robertson A, DiAngelis AJ, Andersson L, Cavalleri G, Cohenca N, Day P, Hicks ML, Malmgren O, Moule AJ, Onetto J, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 3. Injuries in the primary dentition. Dent Traumatol 2012; 28:174-82.

Dentaltraumaguide https://dentaltraumaguide.org