Tandtrauma – Intrusionsluxation

BAKGRUND

Tandskador hos barn och ungdomar är ofta förekommande. Ett skadat litet barn kan vara svårt att undersöka beroende på dess ålder, rädsla och/eller behandlingsomognad.

Akutbesöket innebär ofta en stressad situation för både föräldrar och vårdgivare.
Det är viktigt att skapa en god relation mellan vårdgivare, vårdnadshavare och barn.
Denna relation kommer att påverka barnets upplevelse av tandbehandlingen.

Tandvårdsteamet bör erbjuda en empatisk och varm miljö vilket kan minska barnets rädsla och stress

Syftet med akutbehandlingen är att:

• Eliminera smärta.

• Skapa optimala läkningsförhållanden.

• Skaderisken för permanenta anlagen blir så liten som möjligt.

Ett tidigt omhändertagande, en korrekt diagnos och noggranna efterkontroller och uppföljningar ger goda förutsättningar för en god prognos.

Diagnostiken ska alltid innefatta:

• Noggrann anamnestagning.

• Klinisk och röntgenologisk undersökning.

• En strukturerad traumajournal (underlättar undersökning och uppföljning).

• Risken att utveckla komplikationer ska bedömas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling. Traumariskbedömningen ska styra kontrollintervallens och revisionsintervallens längd

Foto bör tas vid akutbesöket (värdefullt för kommande utvärderingar).

Efterkontroller och uppföljning:

• Syftet med efterkontrollen är att upptäcka tidiga tecken på skada på pulpa och parodontala vävnader.

• Vid efterkontroller ska status på pulpa och parodontala vävnader noteras och bedömas.

• Risken att utveckla komplikationer ska bedömas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling.

Trauma i primära och permanenta bettet delas in i:

• Hårdvävnadsskador (kronfraktur, rotfraktur)

• Stödjevävnadsskador (concussion, subluxation, extrusionsuxation, lateral luxation, Intrusionsluxation, exartikulation)

• Käkfrakturer.

Samma patient har ofta flera typer av skador.
Det finns inte alltid konsensus i litteraturen om bästa behandling av tandskador i primära och permanenta bettet. Många gånger baseras riktlinjer på kliniska erfarenheter och tankar snarare än vetenskaplig evidens.

SYMTOM

• Den skadade tanden är kortare eller syns inte.

• Tanden kan upplevas som öm.

• Omfattande blödning noteras.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är intruderad eller syns inte alls (totalintruderad).

• Tanden kan vara fastkilad (då helt utan mobilitet).

• Är tanden fastkilad hörs ett högt metalliskt ljud vid perkussion.

• Perkussionsöm.

• Gingival och parodontal blödning.

• Eventuellt palperbar fraktur i benplattan buckalt.

• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.

• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Den skadade tanden saknar parodontalspalt apikalt

• Tanden är lägesförändrad

• Vid skada i primära bettet tas ställning till lägesförändringen av primär tand i relation till permanenta anlaget

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Tand under eruption

• Exartikulation

• Rotfraktur med exartikulation av koronala fragmentet

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

Öppet apex med liten eller måttlig intrusion, slutet apex med liten intrusion

• Avvakta reeruption av den skadade tanden.

• Notera graden av intrusion genom mätning av avståndet mellan den intruderade tandens incisala skär och granntandens incisala skär.

• Kontrollera ocklusion och artikulation.

• Skonkost.

• Tvätt med klorhexidin i 2 veckor under läkningsperioden.

• Ordination av smärtstillande preparat.

Öppet apex med kraftig intrusion, slutet apex med måttlig eller kraftig intrusion

• Den skadade tanden bör reponeras.

• Både ortodontisk och kirurgisk reponering är möjlig.

• Vid ortodontisk reponering bör tanden vara framme inom 3 veckor för att möjliggöra start av rotbehandling.

• Innan kirurgisk reponering använd alltid lokalanestesi.

• Efter reponering fixeras den skadade tanden flexibelt i 1-3 veckor.

• Klorhexidin munskölj under reeruptions- och fixeringsperioden.

• Tag ställning till antibiotika

• Skonkost

• Ordination av smärtstillande preparat

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka

• Avlägsning av fixering efter 1-3 veckor alternativt kontrollera reeruption.

• Intruderade tänder med färdigbildat apex utvecklar nekros och profylaktisk endodonti ska startas inom 3 veckor efter skadetillfället, innan fixeringen släpps.

• Därefter individuella kontroller beroende traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk). Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och rotens utvecklingsstadium.

• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros (öppet apex) och rotresorptioner beaktas.

• Vid fastställd nekros eller infektionsrelaterad resorbtion (öppet apex) skall rotbehandling startas och ev. remiss till specialist.

• Vid fastställd ersättningsresorption bör kontakt tagas med specialist för långtidsplanering

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Måttlig intrusion där apex inte displacerats palatinalt

• Notera graden av intrusion genom mätning av avståndet mellan den intruderade tandens incisala skär och granntandens incisala skär.

• Skonkost.

• Tvätt med klorhexidin i 1-2 veckor.

• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

• Ordination av smärtstillande preparat.

Omfattande intrusion eller där apex displacerats palatinalt

• Tanden bör extraheras.

• Före extraktion tas ställning till sedering.

• Lokalanestesi ska alltid användas.

• Extraktionen bör ske vid akuttillfället.

• Ordination av smärtstillande preparat efter ingreppet

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Efter 1 vecka samt efter 2 veckor.

• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).

• Om svullnad, hyperemi, eventuell abscess och pus uppkommer kring den intruderade tanden rekommenderas extraktion.

• Kontrollera läkning efter individuellt anpassad tid beroende på skadans omfattning.

• Om tanden extraherats kontrolleras patienten därefter vid revisionsundersökningar.

Referenser

Diangelis AJ, Andreasen JO, Ebeleseder KA, Kenny DJ, Trope M, Sigurdsson A, Andersson L, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Pohl Y, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Fractures and luxations of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 66-71. Erratum in Dent Traumatol 2012; 28: 499.

Andersson L, Andreasen JO, Day P, Heitnersay G, Trope M, Diangelis AJ, Kenny DJ, Sigurdsson A, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Avulsion of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 86-96.

Malmgren B, Andreasen JO, Flores MT, Robertson A, DiAngelis AJ, Andersson L, Cavalleri G, Cohenca N, Day P, Hicks ML, Malmgren O, Moule AJ, Onetto J, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 3. Injuries in the primary dentition. Dent Traumatol 2012; 28:174-82.

Dentaltraumaguide https://dentaltraumaguide.org