Tandtrauma – Rotfraktur

BAKGRUND

Tandskador hos barn och ungdomar är ofta förekommande. Ett skadat litet barn kan vara svårt att undersöka beroende på dess ålder, rädsla och/eller behandlingsomognad.

Akutbesöket innebär ofta en stressad situation för både föräldrar och vårdgivare.
Det är viktigt att skapa en god relation mellan vårdgivare, vårdnadshavare och barn.
Denna relation kommer att påverka barnets upplevelse av tandbehandlingen.

Tandvårdsteamet bör erbjuda en empatisk och varm miljö vilket kan minska barnets rädsla och stress

Syftet med akutbehandlingen är att:

• Eliminera smärta.

• Skapa optimala läkningsförhållanden.

• Skaderisken för permanenta anlagen blir så liten som möjligt.

Ett tidigt omhändertagande, en korrekt diagnos och noggranna efterkontroller och uppföljningar ger goda förutsättningar för en god prognos.

Diagnostiken ska alltid innefatta:

• Noggrann anamnestagning.

• Klinisk och röntgenologisk undersökning.

• En strukturerad traumajournal (underlättar undersökning och uppföljning).

• Risken att utveckla komplikationer ska utvärderas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling. Traumariskbedömningen ska styra kontrollintervallens och revisionsintervallens längd

Foto bör tas vid akutbesöket (värdefullt för kommande utvärderingar).

Efterkontroller och uppföljning:

• Syftet med efterkontrollen är att upptäcka tidiga tecken på skada på pulpa och parodontala vävnader.

• Vid efterkontroller ska status på pulpa och parodontala vävnader noteras och bedömas.

• Risken att utveckla komplikationer ska utvärderas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling.

Trauma i primära och permanenta bettet delas in i:

• Hårdvävnadsskador (kronfraktur, rotfraktur)

• Stödjevävnadsskador (concussion, subluxation, extrusionsuxation, lateral luxation, Intrusionsluxation, exartikulation)

• Käkfrakturer.

Samma patient har ofta flera typer av skador.
Det finns inte alltid konsensus i litteraturen om bästa behandling av tandskador i primära och permanenta bettet. Många gånger baseras riktlinjer på kliniska erfarenheter och tankar snarare än vetenskaplig evidens.

SYMTOM

• Patienten har ofta en känsla av att bettet inte stämmer, den skadade tanden står fel.

• Blödning noteras från området.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är felställd, med kronan pekande palatinalt eller buckalt.

• Tanden kan ha ökad mobilitet.

• Perkussionsömhet.

• Gingival och parodontalblödning

• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.

• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Radiologiska fynd som noteras är frakturens läge och dislokation.

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

Tvärfraktur

• Vid fraktur utan dislokation av det koronala fragmentet fixeras den skadade tanden med en flexibel fixering.

• Vid dislokation av det koronala fragmentet utförs reponering och fixeringen efter lokalanestesi.

• Fixeringen efterkontrolleras med röntgen. Om resultatet inte är tillfredställande görs reponering och fixering om.

• Tanden bör vara fixerad i 1-4 veckor. Fixeringstiden kan behöva förlängas  vid frakturnivå nära den marginala benkanten.

• Fraktur i apikala 1/3 utan mobilitet och dislokation behöver inte fixeras.

• Patienten rekommenderas sköljning med klorhexidin och skonkost under fixeringsperioden.

• Ordination av smärtstillande preparat.

Längsfraktur

• Vid längsfraktur bör tanden extraheras.

• Extraktionen bör ske vid akuttillfället.

• Ordinera smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.

• Avlägsning av fixering efter 1-4 veckor.

• Individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).

• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros och rotresorptioner beaktas.

• Vid fastställd nekros skall rotbehandling startas.

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Tvärfraktur med liten eller ingen dislokation av koronala fragmentet

• Tanden lämnas utan åtgärd.

• Rekommendera skonkost och tvätt med klorhexidin i 1-2 veckor.

• Överväg ordination av smärtstillande preparat.

• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

Tvärfraktur med svår dislokation av det koronala fragmentet

• Tanden bör extraheras och detta bör ske vid akuttillfället.

• Före extraktion tag ställning till sedering och val av lokalanestesi.

• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

Längsfraktur

• Tanden bör extraheras och detta bör ske vid akuttillfället.

• Före extraktion tag ställning till sedering och val av lokalanestesi.

• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.

• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).

• Om tanden extraheras kontrolleras patienten vid revisionsundersökningar.

Referenser

Diangelis AJ, Andreasen JO, Ebeleseder KA, Kenny DJ, Trope M, Sigurdsson A, Andersson L, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Pohl Y, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Fractures and luxations of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 66-71. Erratum in Dent Traumatol 2012; 28: 499.

Andersson L, Andreasen JO, Day P, Heitnersay G, Trope M, Diangelis AJ, Kenny DJ, Sigurdsson A, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Avulsion of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 86-96.

Malmgren B, Andreasen JO, Flores MT, Robertson A, DiAngelis AJ, Andersson L, Cavalleri G, Cohenca N, Day P, Hicks ML, Malmgren O, Moule AJ, Onetto J, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 3. Injuries in the primary dentition. Dent Traumatol 2012; 28:174-82.

Dentaltraumaguide https://dentaltraumaguide.org