Tandtrauma

BAKGRUND

Tandskador hos barn och ungdomar är ofta förekommande. Ett skadat litet barn kan vara svårt att undersöka beroende på dess ålder, rädsla och/eller behandlingsomognad.

Akutbesöket innebär ofta en stressad situation för både föräldrar och vårdgivare.

Det är viktigt att skapa en god relation mellan vårdgivare, vårdnadshavare och barn.

Denna relation kommer att påverka barnets upplevelse av tandbehandlingen.

Tandvårdsteamet bör erbjuda en empatisk och varm miljö vilket kan minska barnets rädsla och stress

Syftet med akutbehandlingen är att:

• Eliminera smärta.
• Skapa optimala läkningsförhållanden.
• Skaderisken för permanenta anlagen blir så liten som möjligt.

Ett tidigt omhändertagande, en korrekt diagnos och noggranna efterkontroller och uppföljningar ger goda förutsättningar för en god prognos.

Diagnostiken ska alltid innefatta:

• Noggrann anamnestagning.
• Klinisk och röntgenologisk undersökning.
• En strukturerad traumajournal (underlättar undersökning och uppföljning).
• Risken att utveckla komplikationer ska bedömas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling. Traumariskbedömningen ska styra kontrollintervallens och revisionsintervallens längd

Foto bör tas vid akutbesöket (värdefullt för kommande utvärderingar).

Efterkontroller och uppföljning:

• Syftet med efterkontrollen är att upptäcka tidiga tecken på skada på pulpa och parodontala vävnader.
• Vid efterkontroller ska status på pulpa och parodontala vävnader noteras och bedömas.
• Risken att utveckla komplikationer ska utvärderas (låg, mellan eller hög) med hänsyn till primära/permanenta bettet, tandens rotutvecklingsstadium, traumadiagnos, akutbehandling och tid från traumatillfälle till akutbehandling.

Trauma i primära och permanenta bettet delas in i:

• Hårdvävnadsskador (kronfraktur, rotfraktur)
• Stödjevävnadsskador (concussion, subluxation, extrusionsuxation, lateral luxation, Intrusionsluxation, exartikulation)
• Käkfrakturer.

Samma patient har ofta flera typer av skador.

Det finns inte alltid konsensus i litteraturen om bästa behandling av tandskador i primära och permanenta bettet. Många gånger baseras riktlinjer på kliniska erfarenheter och tankar snarare än vetenskaplig evidens.

KRONFRAKTUR

SYMTOM

• Beroende på storleken av frakturen (emalj /emalj-dentin) på den skadade tanden varierar symtomen.
• Vid emalj-dentinfraktur är tanden känslig för kyla, värme och tuggtryck.

KLINISKA FYND

• Frakturens utsträckning
• Ev. pulpablotta
• Sensibilitetstest uppvisar positivt svar. (Sensibilitetstest utförs inte i primära bettet)
• Ev. lösa fragment som patienten har med sig bör inspekteras och utvärderas om det går att etsa/bonda till tanden.

RADIOLOGISKA FYND

• Frakturens utsträckning
• Avståndet mellan fraktur och pulpa
• Rotens utvecklingsstadium

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

Utan pulpablotta

Emaljfraktur

• Vassa kanter och hörn kan slipas till och avrundas.
• Vid större emaljfraktur kan en kompositfyllning bli aktuell.

Emalj-dentinfraktur

• Har patienten med sig löst ett fragment rengörs detta och bondas till tanden.
• Saknas fragmentet görs en kompositfyllning.
• Ta ställning till ordination av smärtstillande preparat.

Vid pulpablotta

• Efter lokalanestesi och applicering av kofferdam utförs partiell pulpotomi.
• Har patienten med sig löst ett fragment rengörs detta och etsas/bondas sedan till tanden.
• Saknas fragmentet görs en kompositfyllning.
• Ordinera smärtstillande preparat till patienten.

 

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 3-4 veckor
• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning, ev. samtida stödjevävnadsskada och rotens utvecklingsstadium.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpanekros och rotresorptioner beaktas.
• Vid pulpablotta, kontrolleras hårdvävnadsbildning och fortsatt rotutveckling på röntgen.

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Utan pulpablotta

• Tillslipning av vassa kanter och hörn om patiens ålder och mognad tillåter detta.
• Ställning till smärtstillande preparat.
• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

Vid pulpablotta

• Ta ställning till sedering (oralt eller rektalt).
• Ta ställning till lokalanestesi.
• Ta ställning till extraktion av skadad tand.
• Alternativ terapi i enstaka fall kan vara partiell pulpotomi.
• Ordination smärtstillande preparat efter ingreppet.
• Om tanden inte extraheras, bör patienten om möjligt undvika napp under läkningsperioden.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

Utan pulpablotta

• Klinisk kontroll efter 1 vecka
• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk ).
• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och ev. samtida stödjevävnadsskada.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpanekros och rotresorptioner beaktas.

Vid pulpablotta

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter kontroller vid regelbundna revisionsundersökningar.
• Om tanden inte extraheras bör individuella kontroller läggas upp beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och ev. samtida stödjevävnadsskada.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpanekros och rotresorptioner beaktas.

ROTFRAKTUR

SYMTOM

• Patienten har ofta en känsla av att bettet inte stämmer, den skadade tanden står fel.
• Blödning noteras från området.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är felställd, med kronan pekande palatinalt eller buckalt.
• Tanden kan ha ökad mobilitet.
• Perkussionsömhet.
• Gingival och parodontalblödning
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Radiologiska fynd som noteras är frakturens läge och dislokation.

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

Tvärfraktur

• Vid fraktur utan dislokation av det koronala fragmentet fixeras den skadade tanden med en flexibel fixering.
• Vid dislokation av det koronala fragmentet utförs reponering och fixeringen efter lokalanestesi.
• Fixeringen efterkontrolleras med röntgen. Om resultatet inte är tillfredställande görs reponering och fixering om.
• Tanden bör vara fixerad i 1-4 veckor. Fixeringstiden kan behöva förlängas  vid frakturnivå nära den marginala benkanten.
• Fraktur i apikala 1/3 utan mobilitet och dislokation behöver inte fixeras.
• Patienten rekommenderas sköljning med klorhexidin och skonkost under fixeringsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.

Längsfraktur

• Vid längsfraktur bör tanden extraheras.
• Extraktionen bör ske vid akuttillfället.
• Ordinera smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Avlägsning av fixering efter 1-4 veckor.
• Individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros och rotresorptioner beaktas.
• Vid fastställd nekros skall rotbehandling startas.

 

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Tvärfraktur med liten eller ingen dislokation av koronala fragmentet

• Tanden lämnas utan åtgärd.
• Rekommendera skonkost och tvätt med klorhexidin i 1-2 veckor.
• Överväg ordination av smärtstillande preparat.
• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

Tvärfraktur med svår dislokation av det koronala fragmentet

• Tanden bör extraheras och detta bör ske vid akuttillfället.
• Före extraktion tag ställning till sedering och val av lokalanestesi.
• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

Längsfraktur

• Tanden bör extraheras och detta bör ske vid akuttillfället.
• Före extraktion tag ställning till sedering och val av lokalanestesi.
• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Om tanden extraheras kontrolleras patienten vid revisionsundersökningar.

 

CONCUSSION

SYMTOM

• Den skadade tanden är öm.
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är perkussionsöm, men har ingen ökad mobilitet eller blödning.

RADIOLOGISKA FYND

• Inga observerade avvikande fynd, normal parodontalspalt.

BEHANDLING

• Ingen behandling är indicerad.
• Patienten rekommenderas skonkost under läkningsperioden (1-2 veckor).
• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

EFTERKONTROLLER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter regelbundna kontroller vid revisionsundersökningar.

 

SUBLUXATION

SYMTOM

• Den skadade tanden är öm och mobil.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är perkussionsöm och har en ökad mobilitet, men är inte displacerad.
• Gingival och parodontal blödning kan förekomma.
• Hematom är vanligt.
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Inga observerade avvikande fynd, normal parodontalspalt.

BEHANDLING

• Kontroll ocklusion och artikulation.
• Slipterapi vid interferens.
• Skonkost under läkningsperioden (1-2 veckor).
• Eventuellt sköljning med klorhexidin under samma period
• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.
• Ställningstagande om smärtstillande preparat behöver ordineras.

EFTERKONTROLLER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).

EXTRUSIONSLUXATION

SYMTOM

• Den skadade tanden är öm och patienten har en känsla av att bettet inte stämmer.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är elongerad, med ökad mobilitet i horisontellt och vertikalt led.
• Tanden kan vara delvis ute ur alveolen.
• Perkussionsöm tand och parodontal blödning förekommer.
• Eventuellt kan man palpera fraktur i benplattan buckalt.
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Den skadade tanden är dislocerad med vidgad parodontalspalt, framför allt apikalt.

 

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Rotfraktur med lägesförändring av koronalt fragment.
• Lateralluxation.

 

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

• Lokalanestesi.
• Reponering och flexibel fixering (2 veckor).
• Fixeringen efterkontrolleras med röntgen.
• Om resultatet inte är tillfredställande görs reponering och fixeringen om.
• Sköljning med klorhexidin under fixeringsperioden.
• Skonkost under läkningsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.

 

 

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Fixeringen tas bort efter att ha suttit 2-3 veckor.
• Därefter individuella kontroller beroende traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och rotens utvecklingsstadium.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros och rotresorptioner beaktas.
• Vid fastställd nekros skall rotbehandling startas.

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

• Den skadade tanden bör extraheras.
• Beroende på patientens ålder och behandlingsmognad tag ställning till sedering (oralt eller rektalt) och val av lokal anestesi.
• Ordinera smärtstillande preparat till patienten efter ingreppet.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter kontrolleras patienten vid regelbundna revisionsundersökningar.

 

 

LATERAL LUXATION

SYMTOM

• Patienten har en känsla av att bettet inte stämmer, den skadade tanden står fel.
• Blödning runt tanden.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är felställd, med kronan pekande palatinalt eller buckalt.
• Tanden kan ha ökad mobilitet eller vara fastkilad (då helt utan mobilitet).
• Är tanden fastkilad hörs ett högt metalliskt ljud vid perkussion.
• Perkussionsöm.
• Gingival och parodontalblödning.
• Eventuellt palperbar fraktur i benplattan buckalt.
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Den skadade tanden uppvisar vidgad parodontalspalt apikalt.
• Palatinalluxation liknar ofta utseendet vid extrusionsluxation.

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Rotfraktur med dislocering av koronala fragmentet.
• Extrusionsluxation.

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

• Lokalanestesi.
• Reponering och flexibel fixering (2-3 veckor).
• Fixeringen efterkontrolleras med röntgen.
• Om resultatet inte är tillfredställande görs reponering och fixeringen om.
• Sköljning med klorhexidin under fixeringsperioden.
• Skonkost under läkningsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Fixeringen tas bort efter att ha suttit i 2-4 veckor.
• Därefter individuella kontroller beroende traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och rotens utvecklingsstadium.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros och rotresorptioner beaktas.
• Vid fastställd nekros eller infektionsrelaterad resorbtion skall rotbehandling startas.

 

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Lateralluxation där apex dislocerats buckalt

Vid ingen ocklusionsstörning

• Kontroll av ocklusion och artikulation.
• Skonkost.
• Tvätt med klorhexidin i 1-2 veckor under läkningsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.
• Om det är möjligt bör patienten undvika napp under läkningsperioden.

Vid ocklusionsstörning eller vid grav displacering

• Tanden bör extraheras.
• Extraktionen av den skadade tanden bör ske vid akuttillfället.
• Före extraktion tas ställning till sedering (oralt eller rektalt) och val av lokalanestesi beroende på patientens ålder och behandlingsmognad.
• Ordination av smärtstillande preparat postextraktion.

Lateralluxation där apex dislocerats palatinalt

• Extraktion vid akuttillfället
• Före extraktion bedöms om behov av sedering föreligger (oralt eller rektalt) och val av lokalanestesi beroende på patientens ålder och behandlingsmognad.
• Ordination av smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk) om tanden lämnats kvar.
• Vid extraktionsterapi kontrolleras patienten vid revisionsundersökningar.

INTRUSIONSLUXATION

SYMTOM

• Den skadade tanden är kortare eller syns inte.
• Tanden kan upplevas som öm.
• Omfattande blödning noteras.

KLINISKA FYND

• Den skadade tanden är intruderad eller syns inte alls (totalintruderad).
• Tanden kan vara fastkilad (då helt utan mobilitet).
• Är tanden fastkilad hörs ett högt metalliskt ljud vid perkussion.
• Perkussionsöm.
• Gingival och parodontal blödning.
• Eventuellt palperbar fraktur i benplattan buckalt.
• Sensibilitetstest (permanenta tänder) visar positivt eller negativt svar.
• (Sensibilitetstest utförs inte på primära tänder).

RADIOLOGISKA FYND

• Den skadade tanden saknar parodontalspalt apikalt
• Tanden är lägesförändrad
• Vid skada i primära bettet tas ställning till lägesförändringen av primär tand i relation till permanenta anlaget

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Tand under eruption
• Exartikulation
• Rotfraktur med exartikulation av koronala fragmentet

 

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

Öppet apex med liten eller måttlig intrusion, slutet apex med liten intrusion

• Avvakta reeruption av den skadade tanden.
• Notera graden av intrusion genom mätning av avståndet mellan den intruderade tandens incisala skär och granntandens incisala skär.
• Kontrollera ocklusion och artikulation.
• Skonkost.
• Tvätt med klorhexidin i 2 veckor under läkningsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.

 

Öppet apex med kraftig intrusion, slutet apex med måttlig eller kraftig intrusion

• Den skadade tanden bör reponeras.
• Både ortodontisk och kirurgisk reponering är möjlig.
• Vid ortodontisk reponering bör tanden vara framme inom 3 veckor för att möjliggöra start av rotbehandling.
• Innan kirurgisk reponering använd alltid lokalanestesi.
• Efter reponering fixeras den skadade tanden flexibelt i 1-3 veckor.
• Klorhexidin munskölj under reeruptions- och fixeringsperioden.
• Tag ställning till antibiotika
• Skonkost
• Ordination av smärtstillande preparat

 

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka
• Avlägsning av fixering efter 1-3 veckor alternativt kontrollera reeruption.
• Intruderade tänder med färdigbildat apex utvecklar nekros och profylaktisk endodonti ska startas inom 3 veckor efter skadetillfället, innan fixeringen släpps.
• Därefter individuella kontroller beroende traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk). Traumariskbedömningen är beroende på skadans omfattning och rotens utvecklingsstadium.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros (öppet apex) och rotresorptioner beaktas.
• Vid fastställd nekros eller infektionsrelaterad resorbtion (öppet apex) skall rotbehandling startas och ev. remiss till specialist.
• Vid fastställd ersättningsresorption bör kontakt tagas med specialist för långtidsplanering

 

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

Måttlig intrusion där apex inte displacerats palatinalt

• Notera graden av intrusion genom mätning av avståndet mellan den intruderade tandens incisala skär och granntandens incisala skär.
• Skonkost.
• Tvätt med klorhexidin i 1-2 veckor.
• Om det är möjligt, bör patienten undvika napp under läkningsperioden.
• Ordination av smärtstillande preparat.

Omfattande intrusion eller där apex displacerats palatinalt

• Tanden bör extraheras.
• Före extraktion tas ställning till sedering.
• Lokalanestesi ska alltid användas.
• Extraktionen bör ske vid akuttillfället.
• Ordination av smärtstillande preparat efter ingreppet

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Efter 1 vecka samt efter 2 veckor.
• Därefter individuella kontroller beroende på traumariskbedömningen (låg, mellan eller hög risk).
• Om svullnad, hyperemi, eventuell abscess och pus uppkommer kring den intruderade tanden rekommenderas extraktion.
• Kontrollera läkning efter individuellt anpassad tid beroende på skadans omfattning.
• Om tanden extraherats kontrolleras patienten därefter vid revisionsundersökningar.

EXARTIKULATION

SYMTOM

• Tanden saknas.
• Blödning från munnen.

KLINISKA FYND

• Tom alveol.
• Blödning.
• Palpationsömhet.

 

RADIOLOGISKA FYND

• Tom alveol.
• Eventuell fraktur av alveolväggar.

 

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Total intrusion.
• Rotfraktur med exartikulation av koronala fragmentet.

BEHANDLING PERMANENTA TÄNDER

• Replantation ska ske så fort som möjligt.
• Om tanden är hel och ren kan replantation ske direkt på olycksplatsen.
• Om inte, bör tanden förvaras fuktigt i mjölk, fysiologisk NaCl-lösning eller saliv vid transport till tandläkare.
• Om tanden har förvarats torrt bör den placeras i fysiologisk koksaltlösning upp till 10 minuter innan replantation.
• Använd lokalanestesi innan replantation.
• Före replantation spolas alveolen ur och inspekteras.
• Efter replantation fixeras tanden flexibelt i 1-2 veckor.
• Patienten rekommenderas sköljning med klorhexidin och skonkost under fixeringsperioden.
• Överväg antibiotika, tetanusprofylax samt smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PERMANENTA TÄNDER

Öppet apex

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Avlägsna fixeringen efter att den suttit i 1-2 veckor.
• Kontroll av läkning 1 gång/vecka i 4 veckor och därefter varje månad under första halvåret. Kontrollerna bör innefatta klinisk undersökning ofta förenad med röntgenologisk undersökning då tecken på pulpanekros och rotresorptioner beaktas.
• Därefter planeras individuella kontroller beroende läkningen eller utebliven läkning. Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration, pulpanekros, rotresorptioner och fortsatt rotutveckling beaktas.
• Vid fastställd nekros och/eller infektionsrelaterad resorption skall rotbehandling startas och ev. remiss till specialist.Vid fastställd ersättningsresorption bör kontakt tas med specialist för långtidsplanering.

 

Slutet apex

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Start av rotbehandling (innan fixeringen avlägsnas).
• Därefter individuella kontroller.
• Vid efterkontroller bör tecken på pulpaobliteration och rotresorptioner beaktas.

BEHANDLING PRIMÄRA TÄNDER

• En exartikulerad primär tand bör aldrig replanteras.
• Utför endast sårtoalett i området.
• Ordination av smärtstillande preparat.

EFTERKONTROLLER PRIMÄRA TÄNDER

• Klinisk kontroll efter 1 vecka.
• Därefter kontrolleras patienten vid revisionsundersökningar.

Referenser

Diangelis AJ, Andreasen JO, Ebeleseder KA, Kenny DJ, Trope M, Sigurdsson A, Andersson L, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Pohl Y, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Fractures and luxations of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 66-71. Erratum in Dent Traumatol 2012; 28: 499.

Andersson L, Andreasen JO, Day P, Heitnersay G, Trope M, Diangelis AJ, Kenny DJ, Sigurdsson A, Bourguignon C, Flores MT, Hicks ML, Lenzi AR, Malmgren B, Moule AJ, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 1. Avulsion of permanent teeth. Dent Traumatol 2012; 28: 86-96.

Malmgren B, Andreasen JO, Flores MT, Robertson A, DiAngelis AJ, Andersson L, Cavalleri G, Cohenca N, Day P, Hicks ML, Malmgren O, Moule AJ, Onetto J, Tsukiboshi M. International Association of Dental Traumatology guidelines for the management of traumatic dental injuries: 3. Injuries in the primary dentition. Dent Traumatol 2012; 28:174-82.

Dentaltraumaguide https://dentaltraumaguide.org