Bakgrund

Orofacial smärta och käkfunktionsstörning, även kallat temporomandibulär dysfunktion (TMD), är vanligt och förekommer hos 9-15 % av befolkningen [1,2]. Det är mer än dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män och drabbar oftast individer i arbetsför ålder (20-60 år) [3]. TMD är ovanligt bland små barn, men förekomsten ökar i tonåren. Vanliga symtom är smärta i käkar och tinningar, huvudvärk samt svårigheter att gapa och tugga.

Tandvårdens roll

Individer med TMD kan få hjälp för sina besvär av tandvården. Vid en vanlig tandundersökning kan allmäntandvården screena för TMD med hjälp av tre enkla frågor (3Q/TMD) [4]. De individer som identifieras i screeningen erbjuds vidare undersökning (kort DC/TMD) [5,6]. Allmäntandläkaren kan diagnosticera de vanligaste tillstånden inom TMD: myalgi, artralgi, huvudvärk tillskriven TMD, diskförskjutning samt degenerativ ledsjukdom.

De vanligaste tillstånden kan i de flesta fall behandlas framgångsrikt utifrån Socialstyrelsens Nationella riktlinjer.

Läs mer här: Diagnosprocess vid käksmärta.

Behandlingsstöd för allmäntandvård

Svensk förening för bettfysiologi (SFB) har 2021 sammanställt ett behandlingsstöd för allmäntandvård. Behandlingsstödet grundar sig på Socialstyrelsen Nationella riktlinjer och utgår från de vanligaste TMD-diagnoserna. Behandlingsstödet rangordnar i vilken ordning olika behandlingsinsatser bör utföras och lämpliga uppföljningsintervall. Det ger också förslag om åtgärdskoder utifrån Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets föreskrifter och allmänna råd om statligt tandvårdsstöd. 

Behandlingsstöd för allmäntandvård vid orofacial smärta och käkfunktionsstörning hittas i sin helhet här (utskriftsvänlig version).

Nedan följer en kortfattad version av behandlingsstödet utifrån de vanligaste TMD-tillstånden: myalgi, artralgi, huvudvärk tillskriven TMD, diskförskjutning samt degenerativ ledsjukdom.

Myalgi