Käksmärta (TMD) – Diagnosprocess
TMD är en vanlig orsak till ansiktssmärta, påverkar 9-15% av vuxna. DC/TMD-diagnostik sker via screening, allmäntandvård och specialistnivå. Behandling innefattar enkla metoder som rörelseträning, bettskenor och smärtlindring. Nationella riktlinjer betonar systematisk identifiering av tillståndet.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Den vanligaste orsaken till långvarig smärta i ansiktsregionen är Temporomandibulär dysfunktion (TMD). Vanliga symtom är smärta i käkar, tinningar och öron, huvudvärk, samt gap- och tuggsvårigheter. TMD har en stor negativ inverkan på livskvalitet och trots att det idag finns vedertagna diagnossystem så råder det fortfarande en underdiagnostik och underbehandling inom både tandvård och hälso- och sjukvård.
Epidemiologi
Prevalensen av TMD är 9-15 % av den vuxna befolkningen och TMD är, som många andra smärttillstånd, betydligt vanligare hos kvinnor än hos män. Förekomsten ökar under tonårsperioden, är högst i ung medelålder och minskar sedan hos äldre.
Historik
- Diagnossystemet RDC/TMD (Research Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders) introducerades 1992 och var utvecklat specifikt för smärtforskning.
- En reviderad version, DC/TMD (Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders), avsedd för både allmäntandvård, specialisttandvård och forskning, publicerades 2014.
- DC/TMD omfattar de vanligaste förekommande tillstånden.
- DC/TMD bygger på över 20 års internationell forskning och en mycket stor mängd data ligger till grund för systemet.
- DC/TMD har 2 axlar: Axel I: kliniskt tillståndAxel II: psykosociala faktorer
- För att ställa Axel I-diagnoser krävs information från ett frågeformulär kombinerat med information från en specificerad klinisk undersökning
- Specifikt för allmäntandvård finns nu en förenklad version; Kort DC/TMD.
- En version speciellt anpassad för barn och ungdom har nu tagits fram och finns snart tillgänglig på svenska.