Luxation av käkleden

BAKGRUND

Käkledsluxation är benämningen av tillståndet då Caput mandibulae (käkledshuvudet) disloceras ur Fossa mandibularis (ledpannan), os temporale. Luxationen kan bero på trauma eller vara spontan. Patienter med detta tillstånd kan i vissa fall omhändertas akut i vården, men behöver ibland omhändertagande av odontologisk expertis, t ex käkkirurg eller bettfysiolog.

Tillståndet kan delas upp i:

• Akut käkledsluxation
• Habituell käkledsluxation
• Kronisk käkledsluxation

Epidemiologi

Få studier har studerat frekvens och prevalens av käkledsluxationer. I en studie utförd på en akutklinik, med ungefär 100 000 årliga besök, inträffade under en 7-årsperiod 37 fall av käkledsluxation.
Tillståndet kan förekomma såväl unilateralt som bilateralt. Det vanligaste är en unilateral, anterior luxation.

Orsaker

• Akut käkledsluxation uppstår oftast efter en extrem uppgapning av underkäken, men kan även ses efter ett trauma riktat emot underkäken.
• Habituell käkledsluxation förekommer oftare hos individer med generell ledöverrörlighet. Det är även vanligare hos de som har en skadad ledkapsel eller ligament efter tidigare luxationer, eller om ledpannan är grundare än vanligt.
• Kronisk käkledsluxation, föreligger då en tidigare luxation ej reponerats och Caput mandibulae ligger kvar i en felaktig position.

SYMTOM

• Bettet passar ej samman
• Svårighet att bita samman och att röra käken
• Smärta från käkledsområdet
• Muskelspänningar i området

KLINISKA FYND

• Asymmetri i ansiktet där underkäken är förskjuten mot den opåverkade sidan. Om käkledsluxationen är på vänster sida kommer alltså underkäken att förskjutas åt höger.
• Bettet passar ej samman och patienten är låst i ett gapande läge.
• Vid palpation av käklederna, känns inte de båda käklederna likvärdiga.
• Röntgenologiskt ses Caput mandibulae i en avvikande position.

DIFFERENTIALDIAGNOS

• Fraktur av Caput mandibulae
• Mandibelfraktur
• Posterior diskdisplacering utan återgång

UTREDNING

• Allmän anamnes
• Anamnes för att klargöra om det vid tidpunkten för eventuell luxation förelåg t ex maximal gapning, eller yttre trauma
• Om yttre trauma föreligger, klargöra riktning och karaktär och undersök munhålan, speciellt med hänseende till eventuella blödningar
• Anamnestiskt klargöra om tillståndet inträffat tidigare
• Föreligger generell överrörlighet?
• Upplever patienten en bettförändring?
• Palpation av käkleder. Vid anterior luxation föreligger ofta en indragning av huden vid käkledens lokalisation.
• Radiologisk utredning för att kartlägga Caput mandibulaes position, och utesluta eventuell fraktur

BEHANDLING

Vid akutbehandling:

• Vid akutbehandling av anterior luxation rekommenderas reponering av käkleden, vilket i vissa lägen går att göra direkt manuellt, men ibland kräver lokalaneastesi (auriculotemporalisblockad) och sedering. Såväl smärta som muskelspänningar ökar om reponering dröjer.
  Om allmäntillståndet eller kooperationsförmågan så kräver, kan det bli nödvändigt med narkos.
• Reponeringen genomförs genom att fatta med båda händernas tummar längs med underkäksmolarerna och låta övriga fingrarna omsluta utsidan av underkäken. Applicera sedan ett bestämt men varsamt tryck med tummarna nedåt och bakåt och för Caput tillbaka till rätt position i fossan (se Fig 1).

Figur 1. Schematisk reponering av käkled

Efter reponering:

• Antiinflammatorisk behandling
• Skonkost
• Undvika stor gapning
• Om patienten av kognitiva orsaker har svårt att undvika att gapa stort, kan t ex hakkappa övervägas
• I ett senare skede kan rörelseträning vara aktuellt. Syftet med denna rörelseträning är att stärka muskulaturen kring käkleden och få patienten att undvika alltför stora käkrörelser.

Vid återkommande luxationer:

• Vid återkommande luxationer kan eminektomi övervägas. Socialstyrelsen nationella riktlinjer ger behandling med eminektomi en prioritet 3.
• Vid återkommande luxationer kan intraarticular injektion med kroppseget blod övervägas.

Eminektomi (kirurgisk reduktion av tuberculum artikulare)

NATIONELLA RIKTLINJER 2022

Referenser

Lowery LE, Beeson MS, Lum KK. The wrist pivot method, a novel technique for temporomandibular joint reduction. J Emerg Med. 2004 Aug; 27(2): 167-70

Scharma NK, Sing AK, Pandey A, Verma V, Sing S. Temporomandibular joint dislocation. Natl J

Maxillofac Surg. 2015 jan-jun; 6 (1): 16-20

Schwartz AJ. Dislocation of the mandible: A case report. AANA J. 2000 Dec; 68 (6): 507-13

Haddon R, Peacock IV WF. Face and Jaw Emergencies . Emergency Medicine: A Comprehensive Study Guide. 6th ed. McGraw Hill; 2004. 1471-1476

Harstall R, Gratz KW, Zwahlen RA. Mandibular condyle dislocation into the middle cranial fossa: a case report and review of literature. J Trauma. 2005 Dec; 59(6):1495-503

Mandible Dislocation (http://emedicine.medscape.com/article/823775-overview)at eMedicine

Abrahamsson H, Eriksson L, Abrahamsson P, Häggman-Henrikson B. Treatment of temporomandibular joint luxation: a systematic review. Clinical Oral Investigations (2020) 24:61-70