Inledning

Efter kavumtrepanation och lokalisering av befintlig pulpakavum, är lokalisation av samtliga rotkanaler ett viktigt steg under en endodontisk behandling. Att lokalisera samtliga rotkanaler och därefter instrumentera dessa fullständigt ökar lyckandefrekvensen av endodontisk behandling. (1)

Som behandlare bör man ha kunskap om tandens anatomi, utformning av pulpakavum, förväntat antal rötter samt rotkanaler, extrakanaler, möjliga sidokanaler och eventuell obliterationsgrad av respektive tand som skall behandlas endodontiskt. Även kunskap om tandens utveckling innan och efter tandens eruption hjälper behandlaren att minimera risken för iatrogena skador vid lokalisation av rotkanaler.

Med en åldrande befolkning som har sina egna tänder längre kvar i munnen ökar risken för svårigheter i rotkanalslokalisationen. (2)

Inför behandlingen

En viktig del av förberedelsen inför behandlingen är att ta två apikala röntgen ur olika projektioner, för att kunna bedöma samtliga rötter och rotkanaler. Att ta färre än två röntgenbilder, ökar risken att missa information som kan vägleda tandläkaren till en optimal endodontisk behandling. En bitewing, föredragsvis stående kan även tas för att se relationen mellan pulpakavum och rotkanalsmynningar.

Finns en krona på tanden eller omfattande fyllningar saknas viktiga orienteringspunkter som underlättar letande efter rotkanaler. Omfattande lagningar eller en krona kan ändra den naturliga kron-rotrelationen. Dessutom minskar ljusets passage in i tandens inre delar, vilken försvårar insynen avsevärt. För att kunna orientera sig kan gamla röntgenbilder vara till hjälp men även bra belysning, så som extraljus på luppglasögon.

Att sondera runt tanden, känna var rötterna och furkaturen ligger, kan vara till hjälp vid orienteringen. Rötternas ytterkontur ger en indikation om läge av rotkanalerna. I de flesta fall motsvarar antalet rotkanaler antalet rötter, dock kan en oval rot ha mer än en kanal.