Rotfylld tand

BAKGRUND

Orsaken till att en tand har blivit rotfylld varierar.
Det vanligaste är dock att den rotfyllda tanden haft en djup kariesskada, varpå:

• Pulpan har blivit kraftigt inflammerad och därför avlägsnats.

Pulpektomi med temporär rotfyllning

• Pulpan har blivit nekrotisk och infekterad och tanden har därför rotbehandlats för att förebygga eller bota apikal parodontit.

Rotbehandling, nekrotisk pulpa

Epidemiologi

Andelen rotfyllda tänder varierar kraftigt mellan olika populationer. Ett allmänt mönster är dock att rotfyllda tänder blir vanligare med stigande ålder.
I en epidemiologisk studie från Sverige utförd 2003 var t ex endast 0,4 % av
20-åringars tänder rotfyllda medan motsvarande siffra för 70-åringar var 16,7 %.

SYMTOM

Rotfyllda tänder är i allmänhet (sannolikt i mer än 95 % av fallen) symtomfria.
När symtom förekommer kan dessa ha två principiellt olika orsaker.

• Kvarstående eller tillstötande apikal parodontit vid rotfyllda tänder kan ge upphov till värk och svullnad (nociceptiv smärta).
• Rotfyllda tänder i avsaknad av tecken på apikal parodontit kan vara förknippade med smärta av neuropatisk karaktär (neurogen smärta).

Kliniskt kan det vara svårt att skilja mellan dessa båda former. Det föreligger många felkällor och ibland är båda typerna av smärtmekanismer involverade vid en och samma tand.

KLINISKA FYND

Kliniska fynd vid den rotfyllda tanden i form av ömhet och fistlar är oftast tecken på en kvarstående eller tillstötande rotkanalsinfektion och apikal parodontit.

RÖNTGENOLOGISKA FYND

En vanlig situation är att den rotfyllda tanden är både subjektivt och kliniskt symtomfri men att en röntgenundersökning visar att en bendestruktion tillkommit eller att den ursprungliga bendestruktionen kvarstår.
Tänder som i utgångsläget uppvisat en bendestruktion behöver tid för läkning.
Uppföljningsstudier har visat att detta kan ta varierande lång tid, från några månader till flera år. En klinisk tumregel säger att majoriteten av fall med apikal parodontit som läker gör det inom 2 år och nästan alla som läker gör det inom en 4-årsperiod.
I de fall en varaktig bendestruktion tillkommit efter behandling av en tand med vital pulpa kan man utgå ifrån att en rotkanalsinfektion tillstött.

BEHANDLING

Omgörning av rotfyllningen (så kallad revisionsbehandling) kan bli aktuell av två principiellt olika skäl:

• Behandling av apikal parodontitRevisionsbehandling kan bli aktuell när den rotfyllda tanden visar kliniska och eller radiologiska tecken på kvarstående eller tillstötande apikal parodontit.
  En sådan behandling kan vara ortograd (se Revisionsbehandling) eller retrograd (se Apikalkirurgi).
• Prevention av apikal parodontitI avsaknad av tecken på apikal parodontit har en ofullständigt rotfylld tand sannolikt en ökad risk att kontamineras och infekteras om rotkanalerna kommer i kontakt med munhålans bakterier, jämfört med en fullständigt rotfylld.
  Detta kan till exempel ske i samband med att tanden ska restaureras med en ny krona eller fyllning. Särskilt stor anses risken vara om tanden ska stiftförankras.
  I sådana situationer finns således anledning att överväga en revision av rotfyllningen på så kallad teknisk indikation för att förebygga att apikal parodontit uppstår.

Se faktablad om revisionsbehandling

PROGNOS

Tillgängliga systematiska uppföljningar av rotfyllda tänder visar att rotfyllda tänder har god långtidsöverlevnad.
Uppskattningsvis är överlevnaden 90 % över en period om 10 år.
På grund av att en rotfyllning ofta föregåtts av stora förluster av tandens hårdvävnader finns risk för frakturer och förlust av tandens restauration med eller utan samtidig sekundärkaries.
Så kallad fullkroneterapi anses kunna minska risken för att en rotfylld tand går förlorad, jämfört med en enklare fyllning. Det saknas emellertid vetenskaplig evidens för att så är fallet.
De flesta studier visar på att risken för förlust av rotfyllda tänder blir större med ökande tandsubstansförlust.

Epidemologiska studier har visat att rotfyllda tänder inte sällan (25-50 % beroende på vilken population som studerats) uppvisar röntgenologiska tecken på apikal parodontit. Kunskapen om hur ofta ett sådant tillstånd ger upphov till subjektiva symtom eller orsakar att tanden förloras är begränsad. Det vetenskapliga underlaget för att bedöma sambandet mellan kronisk apikal parodontit vid rotfyllda tänder och andra sjukdomstillstånd är också otillräckligt. Det mesta talar dock för att riskerna för allvarlig sjukdom, för en i övrigt frisk individ, är små.

Referenser

Fransson H, Dawson VS, Frisk F, Bjørndal L; EndoReCo, Kvist T. Survival of Root-filled Teeth in the Swedish Adult Population. J Endod. 2016 ;42:216-20.

Frisk F, Hugoson A, Hakeberg M. Technical quality of root fillings and periapical status in root filled teeth in Jönköping, Sweden. Int Endod J 2008;41: 958-68.

Kvist T, Rydin E, Reit C. The relative frequency of periapical lesions in teeth with root canal-retained posts. J Endod 1989;15:578-80.

Ng YL, Mann V, Gulabivala K. The survival following non-surgical root canal treatment: a systematic review of the literature. Int Endod J 2010;43:171-89.

Nixdorf DR, Moana-Filho EJ, Law AS, McGuire LA, Hodges JS, John MT. Frequency of nonodontogenic pain after endodontic therapy: a systematic review and metaanalysis. J Endod 2010;36:1494-8.

Jonsson Sjögren J, Kvist T, Eliasson A; EndoReCo, Pigg M. The frequency and characteristics of pain and discomfort associated with root filled teeth: a practice-based study. Int Endod J. 2019;52:1264-1273.