Nonvital pulpa
En non-vital pulpa, ofta orsakad av infektion, trauma eller iatrogena åtgärder, kännetecknas av upphörd kärlförsörjning. Diagnos baseras på anamnes, kliniska tester och röntgen. Behandling innefattar endodontisk terapi med syfte att eliminera infektion och främja läkning.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
En nonvital pulpa kännetecknas av en upphörd kärlförsörjning till tandens pulpa, vanligen som en följd av infektion, trauma eller iatrogena åtgärder.
Etiologi
- Infektion – Den vanligaste orsaken är infektion i samband med ett kariesangrepp. Infektionen består av mikroorganismer i en föränderlig ekologisk samverkan utformad i den miljö de befinner sig i och som successivt infiltrerar pulpavävnaden.
- Trauma – Trauma kan ge upphov till pulpanekros dels genom att tandsubstans frakturerar och exponerar pulpavävnaden för mikroorganismer, men även genom luxationskador då kärlförsörjningen apikalt kan skadas.
I speciella fall, på tänder med oavslutad rotutveckling, kan en revaskularisering ske och vitaliteten åter etableras.
- Iatrogen etiologi – Värmeutveckling i samband med preparation för fyllningar eller protetiska ersättningar kan leda till nekros om kylningen av instrumenten är otillräcklig. Kemisk irritation i pulpan orsakad av odontologiska fyllningsmaterial eller blekning ger sällan upphov till nekroser men däremot kan spalter i restaurationer tillåta mikroorganismer att nå ner till dentinet och vidare till pulpan, via dentintubili.
DIAGNOSTIK
Endodontisk diagnostik kan vara komplicerat då man gör en bedömning av en vävnad som oftast inte direkt låter sig undersökas vilket kräver indirekta tester av vitaliteten. Testerna är inte 100% tillförlitliga, en liten risk för falskt positiv eller falskt negativt svar finns.
