Rotresorption – extern
Normalt skyddar rothinnan och rotcementet tanden från resorption. Skador efter trauma kan dock leda till olika typer av rotresorption: ytresorption, som oftast självläker; infektionsrelaterad resorption, som kräver snabb endodontisk behandling; och ersättningsresorption (ankylos).
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Under normala förhållanden utgör den friska rothinnan och rotcementet en skyddsbarriär mot rotresorption. Cementoblasterna på tandsidan styrs inte, till skillnad från osteoblasterna på bensidan, av hormonella stimuli. Därför kan tanden under normala förhållanden vara intakt medan bensidan i alveolen kontinuerligt resorberas och remodelleras under livet. Dessutom hjälper epitelceller i rothinnan, sannolikt genom en signalerande funktion, till att hålla benet på distans från tanden. Av denna anledning resorberas inte tänder under normala förhållanden.
När skador uppstår på rothinnan efter trauma (tandluxationer och exartikulationer) kan olika typer av rotresorption uppkomma:
YTRESORPTION
Rothinnecellerna kan skadas genom kompression orsakad av luxationstrauma eller genom att rothinnecellerna utsätts för annan skada, t ex av uttorkning om en utslagen tand torkar ut innan den replanteras. Under båda förhållandena elimineras den skadade vävnaden av en initial inflammatorisk reaktion där förutom skadade celler även tandsubstans elimineras, varefter utläkning kan ske om skadeområdet är begränsat.
