Skriv ut
Kommentera
Relevant kurs
BAKGRUND
En lichenoid kontaktreaktion är en allergisk reaktion som förekommer i munslemhinnan och orsakas vanligast av komponenter i dentalt amalgam. Den lichenoida kontaktreaktionen är mer specifikt en fördröjd överkänslighetsreaktion (typ 4-reaktion) och lesionen ligger alltså i direkt kontakt med ett fyllningsmaterial, vanligtvis amalgam.
Lichenoida kontaktreaktioner har samma kliniska reaktionsmönster och histopatologiska bild som oral lichen planus (OLP) , lichenoida läkemedelsreaktioner och graft-versus-host disease.
Prevalens
Lichenoida kontaktreaktioner var tidigare relativt vanliga men prevalenssiffror saknas idag.
I takt med att användandet av amalgam minskat har även förekomsten av lichenoida kontaktreaktioner minskat, men är fortfarande den vanligaste orala allergiska reaktionen.
KLINISKA FYND
I likhet med övriga lichenoida vävnadsreaktioner karakteriseras en lichenoid kontaktreaktion av vita striae som kan bilda ett retikulärt nätverk. Förändringen uppvisar också en erytematös bakgrund, vilket återspeglar en subepitelial inflammation.
Ibland kan lichenoida kontaktreaktioner också ha ett papillärt, plaque-liknande, erytematöst eller ulceröst utseende.
Förändringen kan bara påträffas i de regioner som har möjlighet till kontakt med fyllningsmaterial, d v s på tungans sidoränder och i buckalslemhinnan.
Lichenoida kontaktreaktioner kan också uppträda i anslutning till kompositfyllningar. Den troligaste orsaken till denna reaktion är dock inte materialet i sig utan de bakterier som växer i porösa kompositfyllningar.
Oftast har reaktionen ett mer eller mindre tydligt centrum som representerar det område som tidsmässigt har den längsta kontakten med fyllningsmaterialet.
Om den lichenoida kontaktreaktionen ger upphov till erytem eller sår klagar patienten över att det är svårt att äta starkt kryddad föda, citrusfrukter, etc.
DIAGNOSTIK
Diagnostiken av en lichenoid kontaktreaktion baseras på kliniska karakteristika tillsammans med utbredningen i slemhinnan. Kliniskt ligger en lichenoid kontaktreaktion alltid i direkt eller nära kontakt med en amalgamfyllning eller kompositfyllning.
Man kan inte genom histopatologisk undersökning skilja mellan olika former av lichenoida vävnadsreaktioner. PAD-svaret i samtliga fall kommer att vara lichenoid reaktion. Dock är en histopatologisk undersökning motiverad när man ska skilja lichenoida vävnadsreaktioner från andra slemhinneförändringar.
Differentialdiagnoser
OLP (Oral lichen planus)
Oral lichen planus drabbar oftast flera lokalisationer i munslemhinnan som inte är direkt associerade med fyllningsmaterial.
Se faktablad: OLP (Oral lichen planus)
Lichenoida läkemedelsreaktioner
Lichenoida läkemedelsreaktioner kan vara associerade med flera läkemedel, t ex blodtryckssänkare, antimalariamedel, antimikrobiella medel, NSAIDs, diuretika, perorala medel mot diabetes, penicillamin, anxiolytika och antiretrovirala medel.
I de flesta fall är det dock inte möjligt att sätta ut aktuell medicinering och därefter re-exponera patienten, för att på så sätt fastställa diagnosen av lichenoida läkemedels reaktioner.
Se faktablad: Läkemedelsbiverkningar i munhålan
Graft-versus-host disease
Graft-versus-host disease-förändringar i munslemhinnan finns endast hos patienter som har genomgått benmärgstransplantation.
Leukoplaki
Leukoplakier saknar strieringar och nätverk, och den vita komponenten uppvisar oftast en distinkt övergång mellan affekterad och frisk slemhinna.
BEHANDLING
Behandlingen av lichenoida kontaktreaktioner utgörs av byte av de amalgamfyllningar som är i direkt och nära kontakt med förändringen. Flera studier har visat att i ca 95 % av fallen läker lesionerna ut efter utbyte. Utbytet kan ske till porslin, metall-porslin eller guld.
Bakteriellt inducerade lichenoida kontaktreaktioner på insidan av läpparna i framtandsregionen kan behandlas med klorhexidin i 2 veckor.
PROGNOS
Det finns inga uppgifter i litteraturen som tyder på att lichenoida kontaktreaktioner genomgår malign transformation.
Om en patient inte vill byta amalgamfyllningar eller kompositfyllningar, bör uppföljning en gång per år rekommenderas.
Referenser
Al-Hashimi I, Schifter M, Lockhart PB et al. Oral lichen planus and oral lichenoid lesions: diagnostic and therapeutic considerations. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2007; 103 Suppl: S25 e1-12.
McParland H, Warnakulasuriya S. Oral lichenoid contact lesions to mercury and dental amalgam – a review. J Biomed Biotechnol 2012; 2012: 589569.
Ismail SB, Kumar SK, Zain RB. Oral lichen planus and lichenoid lesions: etiopathogenesis, diagnosis, management and malignant transformation. J Oral Sci 2007 Jun; 49 (2): 89-106.
