Skriv ut
Kommentera
BAKGRUND
Saliv produceras från olika spottkörtlar; tre stora pariga körtlar där öronspottkörteln (parotis) producerar serös saliv, tungspottkörteln (sublingualis) mukös saliv och underkäksspottkörteln (submandibularis) en blandad typ av saliv.
Utöver dessa finns också många små accessoriska spottkörtlar som producerar mukös saliv. All denna saliv blandas i munhålan till så kallad helsaliv.
Salivsekretion
Saliven har många viktiga funktioner. Den smörjer, skyddar, försvarar, spolar rent, underlättar matsmältningen, bidrar till smakupplevelsen, buffrar och lagrar mineral. Därför påverkar muntorrhet mer än livskvaliteten; det har en direkt inverkan på både den allmänna och orala hälsan.
Normalt ska salivsekretionen vid vila ligga på 0,25 – 0,35 ml/min och vid tuggning på 1-3 ml/min.
I nedanstående tabell anges gränsvärden för låg salivsekretion för både barn och vuxna. Låg uppmätt salivsekretion benämns hyposalivation medan låg upplevd salivsekretion brukar kallas xerostomi.
Gränsvärden för hyposalivation
ORSAKER
Orsaken till muntorrhet kan variera, vilket illustreras av nedanstående figur modifierad från Bergdahl & Bergdahl.
Illustration över orsaker till muntorrhet
Både låg uppmätt salivsekretion och subjektiv upplevelse av denna är starkt relaterat till den allmänna hälsan och behandlingar vid olika sjukdomstillstånd, inte minst medicinering.
Den första stora epidemiologiska studien av muntorrhet gjordes av ett svenskt team, Österberg et al, som 1984 undersökte 1148 70-åriga män och kvinnor i Göteborg. De rapporterade att 16 % av männen och 25 % av kvinnorna led av muntorrhet. Hos båda könen fanns ett starkt samband till antalet konsumerade läkemedel.
Strålning mot huvud- och halsområdet ger ofta svår muntorrhet, likaså vissa systemiska tillstånd såsom autoimmuna sjukdomar (t ex Sjögrens syndrom (se Internetmedicins sida för att läsa mer).
Man kan emellertid bli muntorr även av feber, uttorkning och inte minst munandning – speciellt nattetid.
Tillfällig muntorrhet har många upplevt i samband med stress och nervositet t ex inför ett framträdande.
Eftersom muntorrhet är mindre förekommande hos barn och ungdomar är det lätt att förbise, men låg salivsekretion förekommer ibland t ex vid ätstörningar.
Barn som genomgår behandling för cancer drabbas ibland av reducerad salivsekretion som kan kvarstå flera år efter avslutad behandling.
Generellt sett avtar salivsekretionen med stigande ålder och kvinnor producerar mindre saliv än män. Detta kan delvis orsakas av ökande medicinering med stigande ålder och även att kvinnor ofta intar fler mediciner än män.
En svensk studie som genomförts på medelålders individer i Örebro län visar på samma tendenser när det gäller den upplevda muntorrheten, xerostomi. Där påpekas att problematiken redan börjar märkas innan 65 års ålder och är kopplad till medicinering.
SYMPTOM
Även om individen har låg salivsekretion, upplevs detta som muntorrhet först när salivsekretionen minskats till ca 50 %. Orsaken är troligen att så länge den mukösa sekretionen fungerar någorlunda tillfredsställande, upprätthålls salivens smörjande egenskap utan att individen producerar några större volymer saliv.
Många studier pekar på samband mellan xerostomi och livskvalitet. Det är inte så konstigt, då avsaknad av tillräcklig mängd saliv av rätt konsistens kan ge t ex:
- Svårigheter att tala
- Svårigheter att tugga
- Svårigheter att svälja
- Svårt att sova då muntorrheten är speciellt uttalad på natten
- Smakstörningar
- Känsla av att ha dålig andedräkt
Allt detta är sådant som påverkar vårt dagliga liv och vår möjlighet att fungera väl i vardagen tillsammans med andra människor samt att njuta av måltiderna. I takt med att muntorrheten ökar, förvärras symptomen, och inte sällan ändrar individen mer eller mindre omedvetet sina matvanor till att småäta och inta mat och dryck även på natten. Så småningom uppkommer ofta sveda i munnen och känslighet för starka smaker. Livskvaliteten sänks.
Tandläkaren och tandhygienisten noterar också ofta en förändrad och mer skummig salivkonsistens. Under tiden som symtom uppträder, sker också en annan process i munhålan som beskrivs nedan.
KLINISKA FYND
Låg salivsekretion ökar den orala plackbelastningen och förlänger tiden för oral clearance.
Det är ofta en utlösande faktor för:
- Ökad kariesaktivitet, speciellt buckalt och lingualt
- Atypisk karies hos barn och ungdomar i underkäksfronten
- Atypisk karies hos äldre på blottade rotytor och incisalskär
För den äldre individen som haft ett ganska kariesfritt liv, kan en överraskande kariesutveckling bli särskilt svår att hantera. Den innebär ett helt nytt scenario för både patient och behandlare i en period av livet, då många andra hälsoproblem gör sig påminda.
Risken för erosionsskador i tandemaljen ökar vid muntorrhet eftersom salivmängd och buffring har stor betydelse för att bromsa eller hindra tanderosion. Detta är speciellt bekymmersamt hos barn och ungdomar.
När det gäller de orala mjukvävnaderna, ger en ökad plackbelastning och förlorat salivskydd ofta upphov till:
- Gingivit
- Oral candidos
- Skavsår under proteser
Tidigare oproblematisk användning av avtagbar tandprotes kan plötsligt bli mycket besvärlig vid uppkommen muntorrhet.
Allmänna aspekter
Muntorrhet är starkt kopplat till det allmänna hälsotillståndet och är både speciellt uttalat och besvärligt hos sjuka, funktionshindrade och äldre.
Svårigheter att upprätthålla en acceptabel munhygien ökar och muntorrhet kan leda till undernäring då födointaget försvåras.
Vid muntorrhet och dysfagi ökar risken för aspirationspneumoni som är ett allvarligt tillstånd hos en skör individ.
Man får inte heller glömma att i en redan begränsad livssituation har själva måltidssituationen en ökad betydelse som är viktig att beakta.
UTREDNING
Den upplevda muntorrheten stämmer sällan med den uppmätta salivsekretionen varför man inte kan lita till patientens rapportering. Det kan också vara svårt att uppskatta salivmängden då den varierar över dygnet – som lägst är den under natten. Bristande kooperation p g a ålder, kognitiva brister eller motoriska svårigheter kan också medföra svårigheter och ge missvisande resultat.
Det mest vedertagna sättet är dock att efter 15 min vila låta personen svälja den saliv som finns i munnen och lätt framåtböjd under 15 min spontant låta saliven rinna ner i ett mätglas eller en kopp.
När vilosaliven är uppmätt får personen tugga på en paraffinbit under en minut, svälja och därefter under 5 min göra en ny salivuppsamling för mätning av den stimulerade saliven. Saliven mäts eller vägs, då skumbildning kan försvåra mätningen.
BEHANDLING
En muntorr patient är en riskpatient för oral ohälsa. Revisionsintervallen måste anpassas, och insatta åtgärder utvärderas och fortlöpande justeras. Det finns dock några generella råd som både syftar till att skydda den orala slemhinnan och tänderna.
Kost
Vid muntorrhet ökar risken för småätande, intag av söta eller sura drycker och val av mer kolhydratrik och lättuggad kost som är mer kariogen och plackansamlande. Patienten måste få en anpassad kostrådgivning, kanske med hjälp av dietist, speciellt om muntorrheten är kopplad till ett allvarligt sjukdomstillstånd.
Munhygien
Patienten måste få hjälp att optimera sin munhygien genom val av rätt metoder och produkter. I denna rådgivning ligger också att hitta rätt produkter för att lindra muntorrheten. Det bästa är att stimulera befintlig saliv men ofta krävs en saliversättande produkt.
Geler är lätta att använda och passar speciellt bra som slemhinneskydd under natten och för den som bär avtagbar tandprotes. Ofta får man kombinera både en stimulerande och ersättande produkt. Nya produkter utvecklas och exponeras på marknaden, så det är viktigt att hålla sig uppdaterad.
Fluorid*
Fluoridtillskott, förutom tandborstning två gånger per dag med fluoridtandkräm, krävs vid förekomst av egna tänder, i första hand sköljning med 0,2 %-ig NaF-lösning.
En del patienter kan dock ha svårt att skölja. För många passar då högfluoridtandkräm eller fluoridgel på tandborste bäst. En del klarar gel i skena. På kliniken kan frekventa fluoridlackningar utföras.
*Ofta benämnt Fluor
Gingivit
Vid gingivit kan man periodvis vilja använda klorhexidin. Ordinera under en begränsad tid och följ upp samt kombinera med en tandkräm som inte stör klorhexidinets effekt. Tänk på att munsköljmedel med alkohol ytterligare torkar ut en redan torr munhåla.
Avtagbar tandprotes
Många protesbärare har burit sin tandprotes dygnet runt, vilket en torr slemhinna inte klarar. Patienten måste ta ut protesen nattetid och optimera sin proteshygien. Ibland måste antimykotika sättas in och då är Nystigmex det första valet: sköljning med 1 ml x 4 under en minut och därefter nedsväljning. Kuren pågår under 1-2 veckor men vid behov kan både mängd och duration utökas.
Det finns också systemisk medicinering såsom Diflucan, man skall dock vara medveten om att den aktiva substansen Fluconazol interagerar med många mediciner. Ibland behöver tandprotesen även rebaseras, för att optimera passformen och minska risken för skavsår men också för att underlätta rengöringen och minska risken för candidoser.
