Skriv ut
Kommentera
Relevant kurs
BAKGRUND
Oral lichen planus (OLP) är en relativt vanlig kronisk autoimmun sjukdom som påverkar munslemhinnan.
OLP ingår i familjen lichenoida vävnadsreaktioner, tillsammans med lichenoida kontaktreaktioner, lichenoida läkemedelsreaktioner, och graft-versus-host disease.
Prevalens
Prevalensen av OLP i den svenska befolkningen är ca 1 %.
Medelåldern är 55 år och 65 % av patienterna är kvinnor.
Etiologi
Etiologin bakom OLP är okänd. Patogenesen involverar den cellulära armen av immunsystemet, vilket återspeglas i det subepiteliala infiltrat som karakteriserar sjukdomen och som domineras av T-lymfocyter.
Förmodligen är det inte ett specifikt autoantigen som utlöser den autoimmuna reaktionen, utan det kan variera från individ till individ.
KLINISKA FYND
OLP kan delas in i fem olika kliniska former:
KLINISK BILD
- Papillär OLP
- Retikulär OLP
- Plaque-liknande OLP
- Erytematös OLP
- Ulcerös OLP
De papillära, retikulära och plaque-liknande formerna innehåller vita förändringar som vanligtvis inte orsakar subjektiva symptom. De vita förändringarna har varierande inslag av en erytematös bakgrund, vilket återspeglar en subepitelial inflammation.
Papillär OLP (Bild 1) karakteriseras av små vita papillära strukturer. Dessa brukar gå samman och övergå i en retikulär OLP (Bild 2). Denna typ av OLP anses vara en tidig form av förändringen.
Plaque-liknande OLP (Bild 3) har förutom strieringar även homogena, vita plaque. Denna form ses oftast hos rökare, men betraktas också som en sen form där en del retikulära inslag har bildat plaque.
Erytematös OLP (Bild 4) och ulcerös OLP (Bild 5) karakteriseras av att epitelbarriären är påverkad. Patienterna klagar då över att det är obehagligt att äta starkt kryddad föda, citrusfrukter, etc.
Ulcerös OLP karakteriseras av stora sår som täcks av fibrin. Dessa fibrintäckta sår har också ett omgivande erytematöst område. Mer perifert kan ett vitaktigt retikulärt mönster ses på gränsen till den normala slemhinnan.
Bild 1. Papillär OLP
Bild 2. Retikulär OLP
Bild 3. Plaque-liknande OLP
Bild 4. Erytematös OLP
Bild 5. Ulcerös OLP
Bild 6. Erytematös OLP
Bild 7. Retikulär OLP på tungan
DIAGNOSTIK
Diagnosen OLP baseras på kliniska karakteristika och den histopatologiska bilden. Det är dock inte möjligt att med histopatologisk undersökning skilja mellan olika former av lichenoida vävnadsreaktioner såsom lichenoida kontaktreaktioner, lichenoida läkemedelsreaktioner och graft-versus-host disease. PAD-svaret i samtliga fall kommer att vara lichenoid reaktion, eller ibland även benign hyperkeratos beroende på lokalisation för biopsin och inflammatorisk aktivitet. I det senare tillfället blir det i så fall den kliniska bilden som är avgörande för diagnosen.
Histopatologisk undersökning är dock användbar när man vill skilja lichenoida vävnadsreaktioner från andra slemhinneförändringar.
Vid plaque-liknande OLP ska biopsi alltid tas eftersom man inte kliniskt kan bedöma en eventuell dysplasigrad.
Differentialdiagnoser
- Lichenoida kontaktreaktioner: Lichenoida kontaktreaktioner finns endast i buckalslemhinnan, tungans sidoränder och på insidan av överläppen, där en direkt kontakt med en amalgamfyllning eller kompositfyllning kan förekomma.
Se faktablad om Lichenoida kontaktreaktioner
- Lichenoida läkemedelsreaktioner: Lichenoida läkemedelsreaktioner kan uppstå vid medicinering med en rad läkemedel, som blodtryckssänkande, antimalariamedel, antimikrobiella medel, metaller, NSAIDs, diuretika, perorala medel mot diabetes, penicillamin, anxiolytika och antiretrovirala medel.
I de flesta fall är det inte möjligt att sätt ut medicineringen och därefter reexponera patienten för att fastställa en lichenoid läkemedelsreaktion.
Se faktablad om Läkemedelsbiverkningar i munhålan
- Graft-versus-host disease: Graft-versus-host-förändringar i munslemhinnan påträffas endast hos patienter som har genomgått allogen benmärgstransplantation. Den kliniska bilden i övrigt går inte att skilja från en OLP.
- Leukoplaki: Den vita komponenten i en leukoplaki är distinkt avgränsad och övergången till omgivande vävnad är oftast knivskarp. Leukoplakin har inte några strieringar i periferin.
- Oral slemhinnepemfigoid: Denna typ av förändring påträffas vanligtvis i gingivan och liknar en erytematös gingival OLP. Den typiska kliniska bilden vid en oral slemhinnepemfigoid är förekomsten av subepiteliala blåsor. Epitelet är dessutom lätt att separera från den underliggande vävnaden (positivt Nikolsky’s tecken).
Se faktablad om Slemhinnepemfigoid
BEHANDLING
Vid symtom bör patienten behandlas med klobetasolgel i 6 veckor.
Administrationsschema:
I de fall där patienten har en symtomgivande gingival OLP är det viktigt att man optimerar munhygienen innan man påbörjar en eventuell farmakologisk behandling.
Behandlingen kan vid behov fortsätta med denna dosering i ca 2 månader innan läkemedlet sätts ut. Strategin är att använda så lite klobetasol som möjligt för att uppnå symtomfrihet. Detta kan dock innebära att patienter med svår OLP kan få medicinera en gång per dag under flera månader, innan man prövar att sänka dosen.
PROGNOS
Flera studier har visat att det finns en ökad risk för malign transformation vid OLP, även om risken är låg. Omkring 0,5 % av de patienter som drabbas av OLP utvecklar skivepitelcancer under sin livstid.
En patient med symtomfri OLP kan följas av den ordinarie tandläkaren i samband med årliga revisionsundersökningar.
Symtomgivande OLP bör behandlas med klobetasol och uppföljningen bör ske var 6:e månad.
Patienten ska uppmanas att höra av sig om sårbildningar eller ulcerationer uppstår som inte spontant försvinner inom 14 dagar.
Referenser
Axell T. A prevalence study of oral mucosal lesions in an adult Swedish population. Odontologisk revy. Supplement 1976; 36: 1-103.
Salonen L, Axell T, Hellden L. Occurrence of oral mucosal lesions, the influence of tobacco habits and an estimate of treatment time in an adult Swedish population. J Oral Pathol Med 1990; 19: 170-6.
Al-Hashimi I, Schifter M, Lockhart PB et al. Oral lichen planus and oral lichenoid lesions: diagnostic and therapeutic considerations. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2007; 103 Suppl: S25 e1-12.
Lodi G, Scully C, Carrozzo M et al. Current controversies in oral lichen planus: Report on a consensus meeting. Part 1. Viral infections and etiopathogenesis. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2005; 100: 40-51.
Lodi G, Scully C, Carrozzo M et al. Current controversies in oral lichen planus: Report on a consensus meeting. Part 2. Clinical management and malignant transformation. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2005; 100: 164-78.
