Agenesi av andra premolaren i underkäken
Agenesi av andra premolarer i underkäken drabbar ca 3 % av barn. Behandling kan inkludera extraktion, ortodonti, autotransplantation eller implantat. Prognosen för kvarvarande primära molarer är ofta god, men infraocklusion och rotresorption kan påverka långtidsöverlevnaden.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Avsaknad av anlag (agenesi/aplasi) för en eller båda andra premolarerna i underkäken förekommer hos 3-5 % av barnen (1-8). För Skandinaviska barn omkring 3%(1-5). Detta innebär att det i genomsnitt bör finnas nästan en elev i varje skolklass med denna bettavvikelse. För barn med normal bettutveckling, kan diagnosen fastställas vid 9-10 års ålder. I vissa fall syns inte anlagen förrän barnet är i 11-12 års ålder, men detta är mycket ovanligt.
Hos en ganska stor del av barnen med agenesi/aplasi kan man se en uttalad rotresorption och/eller infraocklusion av de primära andra molarerna redan i 9-11 års ålder. Dessa primära molarer bör avlägsnas och man kan förvänta sig en bra mesialvandring och luckreduktion hos de flesta barn.Man måste dock ta hänsyn till bettyp, i vissa fall kan, även här, tippning av första permanenta molarerna uppstå. Ibland sitter av olika skäl, de andra primära molarerna kvar i 12-13 årsåldern. Då kan det vara svårare att besluta vad som ska göras.
Samband med andra bettavvikelser
Det har visats i flera studier att barn som har agenesi av uk-5-or ofta har detta kombinerat med andra bettavvikelser (9-11) t.ex:
- Retinerade överkäkshörntänder i ektopiskt läge
- Ektopisk eruption av överkäkens första permanenta molarer
- Agenesi av överkäkslateralerna
- Tapptänder av överkäkslateralerna
Barn som diagnostiseras med ektopisk eruption av överkäkens första permanenta molarer i 6-7 års ålder kan således betraktas som en riskpatient för att senare få agenesi av underkäkens andra premolarer.
Agenesi av underkäkens andra premolar med uppföljning av de kvarvarande primära molarerna
BEHANDLING
Det finns olika behandlingsalternativ både i 9-10 års ålder och senare. Först måste man dock göra en helhetsbedömning av patientens mognad samt av patientens och föräldrarnas intresse för behandling. Det bör också göras en bedömning av bettyp och tillväxtmönster för att få en uppfattning om möjlighet till en bra luckslutning om andra primära molaren extraheras.
