Djupbett

BAKGRUND

Djupbett innebär en ökad vertikal överbitning,där överkäkens framtänder biter helt eller delvis förbi underkäkens framtänder. Ibland används benämningen täckbett.

Prevalensen för djupbett hos barn och vuxna uppgår till ca 1-16 %.

SYMTOM

Djupbett på vuxna behandlas ofta på följande indikationer:

• Nedsatt tuggfunktion
• Emaljvävnadsförlust av underkäkens framtänder
• Parodontal skada av överkäkens framtänder
• Psykosociala/estetiska skäl
• Nedsatt oral livskvalitet
• Svårigheter att genomföra protetiska behandlingar hos vuxna

Djupbett kan även vara en av riskfaktorerna för utvecklandet av käkledsproblem.

KLINISKA KRITERIER

Minst ett av följande tillstånd ska observeras för diagnosen djupbett:

• Gingival påbitning palatinalt om överkäkens framtänder
• Överkäkens framtänder täcker > 2/3 av underkäkens framtänder
• Vertikal överbitning > 4 mm

I svåra fall kan även överkäkens framtänder komma i kontakt med slemhinnan buckalt om underkäkens framtänder och skada den paradontala stödjevävnaden.

BEHANDLING

Den ortodontiska behandlingen syftar till att förbättra den vertikala överbitningen, det vill säga att höja bettet för att normalisera kontakterna mellan framtänderna i över- och underkäken.

Djupbettet minskas genom:

• Intrusion av fronttänderna i underkäken (apikal förflyttning av tänderna i axialled)
• Extrusion av tänderna i sidopartierna (koronal förflyttning av tänderna i axialled)

I många fall beror djupbettet på att underkäkens framtänder har övererupterat. Detta ses framför allt hos patienter där djupbettet förekommer i kombination med ett postnormalt bett. Syftet med behandlingen är då att jämna ut Spees kurva genom både intrusion av underkäkens framtänder och extrusion av tänderna i sidopartiet samt att anteriorförflytta underkäken, främst genom dentoalveolar mesialförflyttning.

Djupbettsbehandling på vuxna

Djupbett hos vuxna kräver ofta omfattande ortodontisk behandling av specialist. I jämförelse med behandling av djupbett hos barn,  där fortfarande viss vertikal och sagittal tillväxt återstår, är det svårare att få extrusion av tänderna i sidopartierna, därför syftar behandlingen på vuxna oftast till intrusion av de anteriora tandsegmenten i över- och underkäken. Intrusionsbehandling innebär i sin tur risk för att de tänder som används för att förstärka förankringen flyttas, varför förankringsskruvar i käkbenet kan behöva  användas.

Innan en permanent betthöjning på vuxna görs måste den tilltänkta betthöjden provas. Detta kan göras med hjälp av en lingualbåge med frontal påbitningsvall eller med en klammerplåt med frontal påbitningsvall. Det finns även möjlighet att behandla med aligners.

Det krävs då en noggrann analys för att placera attachments så man får önskad effekt.

Apparatur

Den ortodontiska behandlingen utförs med fastsittande tandregleringsapparatur. Metallbågar med ökande styvhetsgrad sammanbinder tänderna och förflyttar tänderna i den riktning operatören önskar. Temporärt kan apparaturen kompletteras eller ersättas med avtagbar apparatur liksom förankringselement i form av miniskruvar i käkbenet eller palatinala bågar.

Extraktion av tänder bör om möjligt undvikas, då extraktionerna kan fördjupa bettet ytterligare.

Kirurgisk behandling

Ett skeletalt djupbett är förbundet med en låg undre ansiktshöjd och parallella käkar. Målet med en kirurgisk korrigering av ett djupbett är att öka den undre ansiktshöjden. Eftersom djupbetten oftast förekommer i samband med ett postnormalt bett behandlas båda avvikelserna genom en framflyttning av underkäken tills kontakt uppnås mellan över- och underkäkens framtänder.

Efter operationen uppkommer ibland ett öppet bett i sidorna, ett så kallat lateralt öppet bett, som behandlas antingen med protetisk förlängning av sidopartiets tänder eller  med vertikala gummidrag som extruderar tänderna i sidopartierna.

Kirurgisk behandling av djupbett genom en nerflyttning av maxillans posteriora del har visat sig vara instabilt på längre sikt och bör undvikas.

UPPFÖLJNING

Behandlingstiden för ortodontibehandling på vuxna är ofta lång, 2-3 år.

På grund av dålig stabilitet krävs långvarig eller till och med livslång retention med förslagsvis en avtagbar klammerplåt med frontal påbitningsvall. Den kliniska erfarenheten visar att prognosen är svårbedömd.

NATIONELLA RIKTLINJER 2021

Referenser

De Ridder L, Aleksieva A, Willems G, Declerck D, Cadenas de Llano-Pérula M. Prevalence of Orthodontic Malocclusions in Healthy Children and Adolescents: A Systematic Review. Int J Environ Res Public Health. 2022 Jun 17;19(12):7446. doi: 10.3390/ijerph19127446. PMID: 35742703; PMCID: PMC9223594.

Leck R, Paul N, Rolland S, Birnie D. The consequences of living with a severe malocclusion: A review of the literature. J Orthod. 2022 Jun;49(2):228-239. doi: 10.1177/14653125211042891. Epub 2021 Sep 6. PMID: 34488471; PMCID: PMC9160782.

Khosravi R, Cohanim B, Hujoel P, Daher S, Neal M, Liu W, Huang G. Management of overbite with the Invisalign appliance. Am J Orthod Dentofacial Orthop. 2017. Apr;151(4):691-699.

Danz JC, Greuter C, Sifakakis I, Fayed M, Pandis N, Katsaros C. Stability and relapse after orthodontic treatment of deep bite cases-a long-term follow-up study. Eur J Orthod. 2014 Oct;36(5):522-30.

Polat-Ozsoy O, Arman-Ozcirpici A, Veziroglu F. Miniscrews for upper incisor intrusion. Eur J Orthod. 2009 Aug;31(4):412-6.

SBU. Bettavvikelser och tandreglering i ett hälsoperspektiv. 2005;176.

Weiland FJ, Bantleon HP, Droschl H. Evaluation of continuous arch and segmented arch leveling techniques in adult patients–a clinical study. Am J Orthod Dentofacial Orthop. 1996 Dec;110(6):647-52.

Zimmer B, Seifi-Shirvandeh N. Changes in gingival recession related to orthodontic treatment of traumatic deep bites in adults. J Orofac Orthop. 2007 May;68(3):232-44.

Nakamura M, Kawanabe N, Adachi R, Yamashiro T, Kamioka H.Angle Orthod. 2019 Mar;89(2):333-349. doi: 10.2319/111617-791.1. Epub 2018 Aug 6.PMID: 30080111