Transversella avvikelser
Transversella bettavvikelser omfattar korsbett och saxbett, som kan orsaka funktionella och estetiska problem. Behandling syftar till att korrigera bettfel och förhindra käkavvikelser, ofta med ortodontisk apparatur. Prognosen varierar, men tidig intervention ger bäst stabilitet och resultat.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Transversella bettavvikelser innefattar avvikelserna korsbett och saxbett. Där avvikelsen är begränsad till en enstaka tand används vanligen beteckningarna korsbitning respektive saxbitning och klassificeras som avvikelse i tandposition. Korsbett definieras som en bettavvikelse där två eller flera av underkäkens molarer och premolarer biter buckalt om överkäkens buckala kuspar vid sammanbitning. Saxbett definieras som en bettavvikelse där två eller flera av underkäkens molarer och premolarer biter lingualt om överkäkens tänder vid sammanbitning. Avvikelserna kan vara enkelsidiga (unilaterala) eller dubbelsidiga (bilaterala). Enkelsidiga korsbett indelas vidare med avseende på förekomst av tvångsföring eller ej. Genom ocklusionsanalys i såväl RP (centrisk relation/retruderat kontaktläge) som IP (vanemässigt kontaktläge) kan förekomsten av en eventuell tvångsföring fastställas.
Engelskans termer för korsbett/korsbitning är ”buccal crossbite” eller ”posterior crossbite”. Saxbett/saxbitning anges med ”lingual crossbite”. Termen ”scissors bite ” används ibland för saxbett men inte entydigt i litteraturen. Med ”anterior crossbite” avses svenskans ”frontal invertering” (se faktablad om Sagittala avvikelser, avsnitt prenormala bett).
Orsaker
Avvikelserna kan vara av funktionell, dental eller skelettal (basal) natur eller utgöra en kombination. Korsbett etableras mestadels i det tidiga primära bettet, ofta till följd av en sugvana eller andningsproblematik som lett till munandning. Vid sugvana eller munandning får tungan en lägre position i munhålan som kan leda till att överkäkstandbågen komprimeras, blir smalare än underkäkstandbågen och ett korsbett kan etableras.
Ett enkelsidigt korsbett med tvångsföring kan utvecklas då underkäken lateralförs för att kunna få ett stabilt sammanbitningsläge, vilket ofta åtföljs av en kompenserande tandlutning under fortsatt bettutveckling. I enstaka fall är enkelsidigt korsbett framkallat av en skelettal ansikts- eller käkasymmetri, som utvecklats ärftligt (t ex enkelsidig progeni) eller som är förvärvad (t ex efter trauma mot kondyl).
Det bilaterala korsbettet ses ofta som följd av en sagittal skelettal avvikelse med ärftlig grund, såsom vid mandibulär prognati eller maxillär retrognati, där underkäkstandbågen ockluderar mer anteriort mot överkäkstandbågen än normalt.
På likartat sätt är saxbett vanligen konsekvensen av en uttalad mandibulär retrognati eller maxillär prognati där underkäkstandbågen ockluderar mer posteriort. Ett flertal käk-/ansiktsmissbildningar och käk-/ansiktsasymmetrier med varierande genes innefattar någon typ av transversell bettavvikelse.
SYMTOM
Enkelsidigt korsbett utan tvångsföring och som isolerad avvikelse är sällan förenat med symtom men anges som riskfaktor för käkfunktionsstörning. Där korsbettet förekommer med tvångsföring kan orala hälsan påverkas, då tvångsföringen kan vara förbunden med smärta eller funktionsstörning i käkmuskulatur och käkled. Hos växande individer ger enkelsidigt korsbett ofta upphov till en lätt asymmetrisk käktillväxt. Patienter med uttalad ansiktsasymmetri till följd av tvångsföringen kan uppge besvär av psykosocial karaktär liksom i de fall där korsbettet är förenat med en skelettal avvikelse.
Dubbelsidiga korsbett är symtomfria och anses ha liten påverkan på orala hälsan som isolerad avvikelse.
Vid saxbett kan patienten uppleva brister i tuggfunktionen, ibland tillsammans med smärta, till följd av brist på tuggytor eller genom bettlåsning framkallad av övereruption av tänder eller av sänkt bett.
