Bilddiagnostik vid orofacial smärta och käkfunktionsstörning
Smärta i ansiktet orsakas oftast av pulpa- och käkbeninflammationer eller käkfunktionsstörningar (TMD). Diagnos baseras på anamnes, klinisk undersökning och ibland röntgen. CBCT används vid oklara fall. MRT kan användas vid TMD-diagnostik, särskilt vid diskdisplacering.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
De vanligaste orsakerna till smärta i ansiktsregionen är inflammationer i pulpa och käkben, samt käkfunktionsstörning (temporomandibulär dysfunktion – TMD). Anamnes och klinisk undersökning är basala vid diagnostik av smärttillstånd (se kapitel Bettfysiologi och Endodonti), men ibland är det nödvändigt med kompletterande undersökningar med bildgivande metoder för att kunna ställa en diagnos. Undersökningen måste alltid baseras på kliniska fynd och det ska finnas en tydlig frågeställning.
Olika bildgivande metoder
De vanligaste röntgenmetoderna som används vid smärtdiagnostik är intraorala röntgenbilder och panoramaröntgen. Tredimensionella röntgenmetoder som Cone Beam Computed Tomography (CBCT) och datortomografi (DT) är ibland indicerade. CBCT ger oftast lägre stråldos jämfört med DT.
CBCT och DT används i huvudsak vid hårdvävnadsdiagnostik, men om frågeställningen gäller mjukvävnad kan magnetresonanstomografi (MRT) ibland ge bättre information. CBCT, DT och MRT används av specialist i Odontologisk radiologi och kräver en remiss. CBCT och DT använder röntgenstrålning med de eventuella risker som förknippas med joniserande strålning, medan MRT grundas på radiovågor och magnetfält utan kända hälsorisker. Patienten måste emellertid fylla i ett frågeformulär innan undersökningen för att bedöma om det finns någon kontraindikation för undersökningen.
