CBCT – indikationer och stråldoser
CBCT har sedan 2000-talet fått ökad spridning inom tandvården, särskilt i allmäntandvården. Tekniken ger hög diagnostisk nytta men innebär även högre stråldos, vilket kräver optimering och strikt indikation. Regelverk och specialistkompetens säkerställer säker användning.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND
Sedan teknikens tillkomst i slutet av 1990-talet och dess introduktion i de nordiska länderna i början av 2000-talet, har den fått en allt större spridning som diagnostiskt verktyg inom såväl den specialiserade sjuk-/tandvården, som hos allmäntandvårdens aktörer. Sannolikt beror den ökade spridningen inom allmäntandvården på ett ökat utbud av flerfunktionella utrustningar där panoramautrustning kompletteras med CBCT (Cone Beam Computed Tomography).
En ökad tillgänglighet kräver ökad kunskap om berättigande och optimering av CBCT-undersökningar, särskilt då denna generellt genererar en högre stråldos till patienten.
Undersökningar utförs även på unga individer där särskild hänsyn måste tas p g a större känslighet och därmed ökad risk för sena skador.
INDIKATIONER
Eftersom alla undersökningar innefattande joniserande strålning innebär en risk för patienten är grundvalen för radiologiska undersökningar att de i det aktuella fallet ska anses kunna bidra med diagnostiskt viktig information och/eller förväntas ha en påverkan på eventuell behandlings utförande eller resultat av densamma, den s k berättigandeprincipen.
Det finns idag ett stort antal användningsområden, såväl inom medicin (öron-, näsa,- och halsområdet) som odontologi, där röntgenundersökning med CBCT-teknik kan vara indicerad, d v s att det föreligger en indikation för röntgenundersökning.
CBCT-tekniken kan ofta bidra med mer diagnostiskt viktig information än konventionell röntgenundersökning och därmed vara indicerad när man ej kan besvara frågeställningen med de vanliga odontologiska bildteknikerna såsom intraorala bilder och panorama, och/eller är i behov av ytterligare information inför beslut om behandling, dock till en högre stråldos för patienten.
Exempel på vanliga indikationsområden inom odontologi:
- Prekirurgiska implantatutredningar. Bedömning av tillgänglig benhöjd för implantatinstallation där såväl den bucko-palatinala/-linguala bredden som närheten till anatomiskt viktiga strukturer, såsom mandibularkanalen, kan bedömas.
- Anatomi och läge. Bedömning av tändernas relation till varandra och angränsande anatomiska strukturer inför kirurgiskt avlägsnande, eller för att bedöma förekomst och omfattning av eventuellt uppkomna skador på granntänder som diagnostiskt underlag för behandlingsplanering.
- Endodonti. Läge och utbredning av patologi i relation till tand/rot. Rotanatomi och/eller antalet rotkanaler och dess utbredning. Utredningar i samband med uteblivet behandlingsresultat. Inför apikalkirurgiska ingrepp för att bedöma läge av patologiska processer i relation till tand/rot och dess relation till viktiga anatomiska strukturer såsom mandibularkanal och foramen mentale, eller käkhålan.
- Utredning av större patologiska processer. För att bedöma läge och utbredning vid större patologiska processer såsom cystor och benigna tumörer, dess relation till och påverkan på angränsande strukturer och utbredning i bucko-palatinal/-lingual aspekt, vilket kan påverka såväl det diagnostiska utfallet som behandlingens planering och utförande.
