Magnetresonans (MR)
Magnetresonanstomografi (MR) är en avancerad bildteknik som ger detaljerade skiktbilder med hög kontrast av mjukvävnad, utan joniserande strålning. MR används bland annat för att undersöka käkledspatologi. Tekniken bygger på väteatomers respons i starka magnetfält.
Faktabladets innehåll
BAKGRUND OCH TEKNIK
Magnetresonans, MR eller MRI ( magnetic resonance imaging ) utgör numera en av de viktigaste teknikerna för framställning av diagnostiska bilder. Tekniken visar tomografiska bilder och möjliggör – utan användande av joniserande strålning – framställning av godtyckligt orienterade skiktbilder, som återger mjukdelsvävnad med mycket hög kontrast och som därför känsligt kan visa fysiologiska förändringar.
Utrustningen omnämns oftast även som magnetkamera. En MR-undersökning tar vanligtvis 30 – 60 minuter och det är då viktigt att patienten ligger stilla under hela undersökningen för att bilderna ska kunna bli tydliga. Patienten placeras på ett undersökningsbord i ett mycket starkt magnetfält, betydligt starkare än det jordmagnetiska fältet. MR-bilden byggs upp med hjälp av den information som kroppens väteatomkärnor lämnar under påverkan av det mycket starka magnetfältet. Kroppen består till två tredjedelar av vatten vilket innebär att det finns rikligt med väteatomkärnor. En kort puls av radiovågor skickas mot patienten från en sändare som finns inbyggd i magnetkameran. En del av väteatomkärnorna i kroppen tar upp energi från radiovågen och de härigenom exciterade väteatomkärnorna kan nu inducera en radiosignal i en mottagare. Denna mätbara radiosignal avtar med tiden samtidigt som väteatomkärnorna återgår till sitt ursprungliga tillstånd. Väteatomkärnor i ett magnetfält har alltså förmågan att ta upp och avge energi i form av radiovågor. En radiosändare exciterar således atomkärnorna i ett visst snitt och ur den erhållna signalen kan en bild framställas. Efter flera upprepade pulser av radiovågor och mätningar av den inducerade signalen kan en dator presentera resultatet som en bild.
Resonans innebär att väteatomkärnorna roterar i takt med den insända radiovågens frekvens och därmed kan ta upp energin från radiovågen. Resonansfenomenet styrs av ett samband mellan magnetfältets styrka och radiovågens frekvens.
Numera kan magnetkameran användas för undersökning av de flesta organ i kroppen men speciellt hjärna och ryggmärg avbildas bättre med MR än med konventionell röntgen eller datortomografi. Det finns även vissa områden inom odontologin som är lämpliga att kartlägga med MR såsom käkledsdiskens anatomi och läge.
Magnetfältet skall vara homogent och magneten är i de flesta moderna utrustningar en supraledande magnet vilket innebär en elektromagnet där spolen är tillverkad av supraledande material.
En viktig komponent i MR-systemet är en mycket kraftfull dator som styr de olika komponenternas in- och urkoppling enligt ett speciellt tidsschema. Den mottagna signalen analyseras och digitaliseras i datorn för att senare kunna granskas på en bildskärm.
