BAKGRUND

Vid intraoral röntgenundersökning är teoretiska kunskaper om projektionslära och bildtagning tätt sammankopplade med våra praktiska färdigheter. Goda kunskaper om strålfysik och projektion behövs för att kunna förstå och tolka bilderna. Vi använder därför särskilda metoder vid avbildning av tänder och käkben för att säkerställa god diagnostik..

Intraorala röntgenbilder är de allra vanligaste röntgenundersökningarna inom tandvården och utgör ett viktigt diagnostiskt hjälpmedel för allmäntandläkaren (1). Den effektiva stråldosen till patienten vid en enstaka intraoral bild är låg. Vi bör likväl begränsa antalet röntgenbilder för att exponeringen av patienten ska hållas så låg som möjligt med bibehållen diagnostisk information (1, 2, 6). Vid alla undersökningar med joniserande strålning ska den nytta vi får ut i form av diagnostisk information överväga risken som strålningen utgör för patientens hälsa (1, 6). Varje exponering med joniserande strålning ska vara berättigad och optimerad (SSMFS2018:2, 3 Kap).

För att begränsa antalet onödiga exponeringar av patienterna är det av största vikt att vi har goda kunskaper om bildtagningsteknik. Dels för att undvika att behöva göra omtag av våra röntgenbilder, dels för att vi ska få den diagnostiska information vi är i behov av.

Intraoral röntgenteknik

Se kursen på Tandakademin!

PROJEKTIONSLÄRA

För att kunna tolka intraorala röntgenbilder och förstå hur anatomiska strukturer och eventuella förändringar avbildas i dessa bilder behöver vi kunskap om strålningsfysik och projektion.