Originaltext författad av: Dahlström Linnea • Övertandläkare • Kliniken för Odontologisk radiologi • Falun

BAKGRUND

När en patient remitteras till en specialistklinik inom odontologisk röntgendiagnostik är informationen om patienten och vilken/vilka frågor man vill ha besvarade avgörande för att omhändertagandet blir det bästa tänkbara. Remissen påverkar i första skedet bedömningen av vilken undersökning som behövs och är berättigad, det vill säga om nyttan av undersökningen är större än den risk som stråldosen medför. Berättigande är en av radiologins grundprinciper och att bedriva en verksamhet där joniserande strålning används utan berättigande är förbjudet inom EU och därmed i Sverige (Strålskyddslagen).

I nästa skede påverkar remissen den utförda undersökningens optimering, till exempel dess omfattning och kvalitet. Slutprodukten från röntgenklinikens sida blir ett bildmaterial med ett tillhörande utlåtande. En välskriven remiss underlättar remittentens möjligheter att i retur få ett bildmaterial med optimerad kvalitet och ett utlåtande som är ett välstrukturerat och adekvat svar på frågeställningen. God kommunikation mellan remittent och remissmottagare ökar chansen för patienten att få den bästa hjälp och behandling.

Panoramakörkort – panoramaröntgen, möjligheter och begränsningar

Se kursen på Tandakademin!

BERÄTTIGANDE

I ”Vägledning med bakgrund och motiv till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:5) och allmänna råd om medicinska exponeringar” beskrivs berättigandebedömningen enligt nedan.

Den som är radiologiskt ledningsansvarig för en verksamhet med odontologisk röntgen och tar emot remisser för exponering med joniserande strålning, ska enligt strålskyddslagen se till att metoden är berättigad och att det i varje enskilt fall innan en patient exponeras för strålning säkerställs att exponeringen är berättigad. Huvudansvaret för berättigandebedömning på nivå 2 och 3 vilar alltså på specialistverksamheten, och remisstexten utgör därför ett viktigt underlag för denna bedömning.